Sovmetoder

Hej Hannah! Vilken kul grej ni har hittat på, jag är glad att jag hittade hit!

Jag har inga barn, så egentligen kanske jag inte ska tycka någonting alls. Jag får höra det ibland att jag vet ju inte hur det är eftersom jag inte har barn. Och visst är det sant, men jag har ju både varit barn, växt upp med barn runt mig och umgås mycket med barn då alla mina vänner har barn samt att jag och min sambo försöker få barn så en försiktig åsikt kanske man vågar sig på? :)

Jag har vänner som är extrema åt båda hållen. Det ena paret har två barn som sover mellan dem varje natt trots att den äldsta nu är sex år och den yngsta är två. Det är en kamp om att få sova eftersom den ena sparkar och den andra vill krypa tätt intill och ligga nära. Mamman i den familjen ångrar väldigt att hon inte var bestämd från början eftersom hon nu tycker att det är omöjligt att börja köra med metoder och annat på båda barnen samtidigt och hon vill ju inte låta en ligga kvar medan hon tvingar den andra att sova i egen säng. Dessutom säger hon att det har ju blivit mycket svårare nu med tanke på att äldsta dottern är såpass gammal att det är en trygg vana hos henne, hon har ju aldrig behövt sova själv och har redan börjat skolan! Så jag skulle säga att det är bäst att börja nu med en gång, medan Liv fortfarande är liten. Ni kan väl sitta i hennes rum medan hon somnar in och sedan flytta stolen eller liknande lite längre från sängen varje dag? 

Mitt motsatta exempel är min kusin som har tre söner som alla är under sex år. Hon har aldrig låtit pojkarna sova i deras säng annat än om de haft mardrömmar eller varit sjuka. Alla tre vet att när det är läggdags så lägger de sig i sin säng och sover hela natten. De är fantastiskt trygga och självständiga och inte alls mammiga eller otrygga. Dessutom tycker min kusin att grunden till att kunna vara en pigg och glad förälder är att kunna få sova utan att behöva vakna jämt och att kunna ha en stund för sig själv och även tillsammans med sin partner utan att barnen behöver vara med.

Kom just på ett annat skräckexempel, kanske ska dra det också så att ni blir sporrade att sätta igång :) 

Jag har en annan kusin som idag är 15 år gammal. När han var liten sov han alltid mellan sina föräldrar, jag tror att han gjorde det (helt ärligt) tills han var 12 år. Numera sover han i eget sovrum, men det sovrummet måste ligga på samma våning som föräldrarnas... Annars vågar han inte! Dessutom har han aldrig vågat gå till skolan själv så föräldrarna har kört honom till och från skolan varje dag sedan han började. Han vågar inte heller vara ensam hemma utan följer med mamman vart hon än går. Han har blivit extremt feg och räddhågsen eftersom föräldrarna hela tiden gjort det som var enklast för stunden istället för att tänka på The Big Picture :)

Kram till dig Hannah! Detta fixar ni :)

 

Hejsan HAnna!
Jag är själv 5 barns förälder (4 äldreoch 1 liten "sladdis") vi har låtit våra barn sova med oss för att de tycker det är tryggt och skönt.. Och vi har tyckt att det varit mysigt!.. men det är finns ju 2 sidor av allt..som att man hamnar en bit ifrån varandra (Jag  o min man) Vet att vi lät dem somna i vår säng och flyttade dem över i egen och sov de hela natten sen i egen säng så blev det mycket positiv uppmuntran som  ex.att vad duktig du är ,och vad skönt att du har sovit i din EGEN säng och du är ju stor nu och ev en liten sak som belöning (behöver ej vara så dyr o märkvärdig)ngt de gillar .Men att de alltid haft det att de kunnat komma till vår säng och rum om de drömt ngt el så under natten.Och vi har hunnit sova ensamma i många år innan vi fick vår lilla kille som nu känner tryggheten i att sova i vår säng (han har sin säng i vårt rum ) .Ibland händer det att han säger jag vill sova i min egen säng och det uppmuntras naturligtvis
Det löser sig ska du se ,vi har trygga ,självständiga äldre barn som vuxit upp med att sova med oss. Och som idag sover i sina EGNA sängar sen många år tillbaka.
Men man ska ju försöka utgå ifrån det som känns bäst för familjen och nattvilan.(Vi har dock aldrig lämnat vår säng för att barnen ska få sova där vilket jag har kompisar som gjort det ngn gång)
Lycka till..Kram/Christina
p.s läser även din fina ,intressanta blogg varje dag! Lycka till med ert företag!

Jag förstår inte hur det kan vara fel att samsova?

För oss finns inget annat alternativ.
Här samsover vi i flera år.

Få tonåringar sover med sina föräldrar.

Har tre barn i ålrarna 5, 3.5 och snart 8 månader.
De två älsta somnar i sina sängar utan problem. Kommer sen upp på natten och lägger sig i vår säng. Vi har "förlängt" sängen så vi alla ska få plats Alla sover gott.
Minstingen brukar antingen somna i sin säng eller brevid mig.
Jag har aldrig varit spec hård med att få ungarna att somna i sina sängar tidigt. Första året vill jag ha dom nära
När dom har sovit på dagarna så har dom fått sova i sina sängar. Vänja dom lite smått vid sina sängar.

Ser heller inget fel med att samsova

Det är väl inte "fel" att samsova, men varken jag, min 1,5-åring eller min man sover bra om vi sover tillsammans. Min dotter är lätt att lägga, somnar själv, och sover oftast gott hela natten igenom men om hon vaknar har vi en madrass i hennes rum där vi sover så hon iallafall ser oss (hon har fortfarande spjälsäng).

Tycker inte du gör fel Hanna
Min son började med ersättning redan vid 6 veckor då jag inte hade mjölk, i samma period började han
även sova hela nätter. Så fort vi kom  hem från BB introducerade vi hans egna lilla säng, jag var av åsikten ju tidigare destå lättare I och med att han var helt nyfföd var det inga som hellst problem med egen säng, han brydde sig ju inte nämnvärt var han sov
Visserligen hade det varit mysigt att samsova men jag var så vansinnigt rädd att rulla på honom, har alltid varit livlig i sömnen och for omkring och det blev inte bättre efter förlossningen. Så även för mig kändes det tryggare att han sov i egen säng.

Men det är ju också så olika från barn till  barn, många gillar ju att ha bebisarna i samma säng den första tiden, antar att det även är smidigare att amma så okså.
Men jag tror ändå att tids nog vill barnen sova i egen säng. Har ju lite med tryggheten att göra, ju äldre barnen så blir de ju mer självständiga vare sig man vill det eller inte, så tids nog kommer barnet vilja sova och uppskatta sin egen säng

Vi sover med båda våra - äldsta är 3 år och yngsta är 21 månader. Ur mitt perspektiv har jag svårt att förstå ditt resonemang om att ni gjort/gör fel eller att ni är "dumma" . Ingen av oss sover däremot särskilt gott om vi trängs så vi har breddat vår dubbelsäng med två vanliga sängar. Alla har sällskap, alla har gott om plats och alla sover gott . Man måste ju inte ligga och knö för att man tycker det är trivsamt med sällskap .

Jag har en dotter på 3 månader som har väldigt svårt att komma till ro när hon ska somna för kvällen.
Hon vill bli vyssjad för att kunna somna och slutar man innan hon har somnat så blir hon grinig.
Just nu så sover hon i sin vagn och vi lör över tröskeln för att få hon att sova. Men vill nu att hon ska känna sig trygg i att sova i spjälsängen och försökte några nätter med det men det funkade inte alls. Hon vaknade varje timme och det tog lång tid innan hon somnade om.
Så nu sover hon där på dagen. Har hört att det ska finnas nån magisk 4 månaders gräns så man kanske får prova då och se hur det går.