Vi sover med båda våra - äldsta är 3 år och yngsta är 21 månader. Ur mitt perspektiv har jag svårt att förstå ditt resonemang om att ni gjort/gör fel eller att ni är "dumma" 
. Ingen av oss sover däremot särskilt gott om vi trängs så vi har breddat vår dubbelsäng med två vanliga sängar. Alla har sällskap, alla har gott om plats och alla sover gott . Man måste ju inte ligga och knö för att man tycker det är trivsamt med sällskap .
. Det är jättevanligt att de just behöver mer närhet vid insomnandet när de blir lite "äldre" för att de har mer intryck att smälta vilket inte är så lätt när man är relativt ny i världen. Om det finns någon slags magisk gräns för barns sömn så skulle jag snarare säga att den ligger när den första separationsfasen tagit slut efter 9/10 månader .
Trodde jag skulle få massor av förmaningar om olika metoder hit och dit. Som många av er säger så finns det säkert inget rätt eller fel i hur man ska göra. Men som Ewaulrika skriver så blir man nog tvungen att få bättre rutiner om man får flera barn i kort följd. Går ju inte att ha tre barn i sängen. .
. Lillebror avverkar ett par hektar säng varje natt.......startar långt borta och sedan far han runt tills han någon gång vid 03-04-tiden hamnar hos mig och knör. Vid 05-tiden så brukar han ibland vakna till och försöka rulla upp på mig och argt säga "flytta mamma!" samtidigt som han försöker puffa bort mig . Vi har en stor säng men det hade inte hjälpt om den var större tror jag . Bra om det bara är ett barn som virvlar runt i taget .
. Hade jag haft barn som sov så bra hade jag tackat min lyckliga stjärna . Gratulerar, säger jag .