Sovmetoder

Hur skulle det kunna vara fel? Själv tror jag att det är det NATURLIGA att samsova. Tänk efter själv: Vore det verkligen det mest praktiska och optimala att lägga ifrån sig ett litet barn i ett annat rum/en bit bort om vi sov i en mer oskyddad hydda med rovdjur runt om? Sverige har ett av världens största boytor per person, vi har blivit bortskämda med att det är en "självklarhet" att varje barn ska kunna ha ett eget rum på direkten och föräldrarna ett "privatliv" i form av eget sovrum.
Mina föräldrar har berättat för mig hur tex min pappa och hans föräldrar varje vinter sov tillsammans alla tre i vardagsrummet medan de lät övriga rum (undantaget köket) i hemmet stå kalla för att spara in på värme (och då var de relativt rika för sin tid), lika så gjorde min mamma och hennes familj. Att sova ihop är liksom vad vi alltid har gjort. Att man inte vill ha barnen sovande hos sig idag är mer en kulturell grej, men var och en väljer vi ju själva och om alla sover lugnt och tryggt är det ju skit samma hur man gör!

För egen del har det varit ett lätt val att samsova, mina döttrar har helt enkelt inte gett mig ett  annat val. Dotter nr ett (2.5 år nu) skrek sig blå om hon inte fick ligga på min eller makens arm när hon skulle sova, det var stört omöjligt att ha henne liggande på annat sätt. Hon började somna i sin säng vid 3 månader, då ville hon ha större utrymme när hon skulle sova men kom över till vår säng varje natt framåt småtimmarna. Runt ett års ålder började hon sova hela nätterna i sin säng och kom över först på morgonen för att gosa lite innan vi går upp. Hon sover i samma rum som vi övriga men har en egen säng, att ha henne i eget rum är inte tänkbart för då skulle det bli ett jäkla kutande på nätterna....
Dotter nr 2 är bara 3 veckor gammal men precis som sin syster: Försöker vi få henne att sova liggande själv sover hon MAX 45. minuter och hon är orolig största delen av tiden om man inte ständigt buffar mjukt i rumpan eller dyl. Ska vi få någon nattsömn krävs det helt klart att hon sover med oss.

Kort och gott: Jag tycker INTE du ska ha dåligt samvete för att ni sover med er dotter och tro verkligen inte att du gör något fel!
Din tjej kommer garanterat inte vilja sova med er när hon blir tonnåring

Låter skönt! Jag har just märkt vilken enorm skillnad det är på barn och barn trots att de är syskon. När vi fick barn nr ett hade vi bestämt att hon skulle sova själv från dag ett, men icke att det gick. Nu är barn nr två en månad gammal och sedan lite mer en en vecka sover hon i egen säng utan problem, hon har inte alls trivts lika bra med att samsova på nätterna. Däremot vägrar hon mer eller mindre att sova ensam på dagen ;)