Sovmetoder
Vi har kört olika varianter med varje barn.
Ett av barnen samsov vi med. En ville absolut ligga själv och kunde inte alls sova i vår säng och en körde en varierad mix och landade i vår säng av och till.
Inlägg från: Forumvärd
|
-
-
Det märkte jag tydligt av med våra speciellt när de började att drömma livligt vid en så där 6 månader. Under den perioden så sov de faktiskt gärna i vår säng.Flickan och kråkan skrev 2011-02-18 16:43:50 följande:Skulle snarare säga att den är magisk åt andra hållet
. Det är jättevanligt att de just behöver mer närhet vid insomnandet när de blir lite "äldre" för att de har mer intryck att smälta vilket inte är så lätt när man är relativt ny i världen. Om det finns någon slags magisk gräns för barns sömn så skulle jag snarare säga att den ligger när den första separationsfasen tagit slut efter 9/10 månader 
.
-
Skrikmetoder.lövet2 skrev 2011-02-18 21:16:42 följande:Det går inte att tala om rätt eller fel när det gäller var babyn sover. Däremot tycker jag det går att tala om rätt eller fel när det gäller att tvinga in babyn i andra vanor genom att använda skrikmetoder. Låt babyn sova där den sover bäst, för en vacker dag är babyn ingen baby längre utan ett barn. Då kan man börja fundera på om man vill ändra något. Funkar det inte vid 1 år, så blir ju barnet faktiskt äldre med tiden, och redan vid 2 år kan man börja resonera med det.
Våra barn har alla utom ett sovit med oss i vår säng. Runt 1 år har vi börjat lägga barnen (sovandes) i egna sängar. Ja, visst har de kommit över ofta i början, men för varje månad som gått har det blivit alltmer sällan. Alla barnen har somnat själva i egna sängar före 3 år, men det har varit mycket olika vid vilken ålder de gjort det. Den snabbaste var bara 2 månader, och den långsammaste var nästan 3 ...
Det är få saker som jag har så svårt att förstå som just skrikmetoder.
Jag skulle inte kunna låta ett barn ligga och skrika sig förtvivlad till sömns
-
Hahaha så är detHannah Graaf skrev 2011-02-22 23:12:08 följande:Ami, Ha, ha, ha... Ligger med tre barn i sängen just nu och trots öronproppar är det ett väldigt liv med snark, tandgnissel och prat i sömnen. Men snart är de små liven tonåringar så man får passa på så länge de vill mysa. Stor kram till er alla. /Hannah
Tiden går alldeles för fort och vips så är barnen vuxna. Jag förstår själv inte var tiden tagit vägen så njut av varje dag och sekund. -
Sömn är så viktigt att få. Jag är också en person som inte fungerar optimalt om jag inte får sova gott . Jag kan absolut förstå att det kan vara svårt att få den sömn man behöver om man har barn som är väldigt rörliga och tjofsar runt nätterna igenomewaulrica skrev 2011-02-23 12:21:33 följande:Vad olika vi är! ;) Själv hade jag aldrig fungerat dagtid om jag inte hade fått sooooova på nätterna! tihi
Två av mina barn kunde och kan fortfarande sova "stående i ett hörn" och stördes inte ett dugg av att trängas med övriga familjen i en säng men det tredje var som mamma och behövde utrymme och h*n sov gärna i egen säng redan från späd ålder.
Fast nu när de är stora så saknar man småbarnstiden för det var också väldigt mysigt att sova och vakna (om än rejält mörbultad) i en säng full av små rosiga och busiga ungar.
-
Det blir en viss skillnad speciellt om två av tre far runt som aktersnurror om nätternaLa Lola skrev 2011-02-23 12:37:02 följande:Nä, det har jag inte men jag ser ingen skillnad med att samsova med ett eller fler barn.
-
Jaaa du tänker så jaLa Lola skrev 2011-02-23 13:03:36 följande:Men man ska ju ha en breeeed säng ju.
Det har du rätt i man får helt enkelt klappa ihop flera sängar så man får en bred och mysig familjesäng
-
Åh vad härligt att läsa för det var precis så där det varFlickan och kråkan skrev 2011-02-23 13:11:25 följande:Sedan brukar det går över. Vår 3-åring ligger relativt stilla. Han snurrar huvudsakligen kring sin egen axel så att säga . Lillebror avverkar ett par hektar säng varje natt.......startar långt borta och sedan far han runt tills han någon gång vid 03-04-tiden hamnar hos mig och knör. Vid 05-tiden så brukar han ibland vakna till och försöka rulla upp på mig och argt säga "flytta mamma!" samtidigt som han försöker puffa bort mig . Vi har en stor säng men det hade inte hjälpt om den var större tror jag . Bra om det bara är ett barn som virvlar runt i taget .
Jag känner ju hur mycket jag faktiskt saknar den tiden. Idag är det möjligtvis en hund som smyger sig upp i sängen och det är väl kanske inte riktigt samma sak.