Han bara skrattar åt oss.

Hej!
Jag tror att ni har gjort en alldeles riktig analys av er sons beteende. Han blir rädd och nervös när ni blir arga och vet inte hur han ska komma ur situationen, då gapskrattar han, och då flyttas all uppmärksamhet till gapskrattet i stället för till det han gjort. Risken är att ju mer ni då skäller på honom för att han skrattar, desto mer blir det. 
Mitt tips är att lägga så lite uppmärksamhet som möjligt på hans skrattande. Fokusera i stället på det han gjort och fortsätt prata om det så fort han slutat skratta. Det låter som om han omedvetet har lagt sig till med det här skyddet, som ju inte är så framkomligt. Prata med honom om att ni förstår att han blir rädd och ledsen när ni är arga, men att man ändå inte får göra som han har gjort.
När ni har tolkat känslor åt honom på det här sättet ett bra tag kommer hans gapskratt att avta. Men ge honom tid, bråka inte med honom om skrattet utan ge honom alternativa känslor och fokusera sedan på det han gjort. Ta honom gärna i knät och trösta honom eftersom ni sagt att han är rädd och ledsen. Om det inte går meddetsamma så gör det efter en stund.
Lycka till!
Margit