jeng skrev 2011-05-01 04:09:04 följande:
Då kör vi på Kaya!
Jag tror det kommer passa dig bättre, du brinner på ett helt annat sätt när du skriver nu! Din diet ska ju passa DIG, även om du får göra vissa uppoffringar! Men du ska ju känna dig trygg och hemma med din kost för att det ska få n¨gon chans att fungera!
Jag håller med dig! Jag har ätit strikt GI förut, men aldrig begränsat mina grönsaker! Däremot har jag begränsat mejeri-kolhydrater och uteslutit (90% av tiden) pasta, ris och bröd osv, men ändå varit så tålig för kolhydraer att jag har kunnat fika på jobbet eller på stan eller köpa en lunch lixom... Det är så jag vill ha det. Jag vill tåla att fuska även om jag inte har lust att göra det speciellt ofta. Det är en ögonöppnare, speciellt jag som älskar paprika!!!! Och sockerärtor!!! Vist har jag haft koll på att det är mer kolhydrater i det än i sallad osv, men jag har tex inte stått i butiken och valt mellan 14 burkar oliver, utan jag har köpt den jag brukar köpa. Kunskap är ju alltid nyttig! Sen beyder det inte att man ska sluta äta paprika, det är lite där jag är nu. PÅ lchf fick jag sluta med allt sånt, för på lchf var jag tvungen att äta superstrikt (även i höstas innan jag nådde jämvikten fick jag gå ner från 20 gram till 10 gram för att få neråt på vågen). Det blir för extremt i längden, och som sagt så blev jag superkänslig för minsta kolhydratintag...
Nu ska jag försöka sova igen, ungjäkel till att inte vilja sova inatt...
Imorrn kör vi!
Tack igen för all pepp och stöd...
... lite mysko är det ju om man inte riktigt "klarar" LCHF som teoretiskt sett ska vara så himla bra, men är det kanske så att vissa människor klarar den dieten bättre och andra stämmer bättre ihop med GI-mat, ni vet det där med olika kroppstyper som ska äta olika mat (pitta. kapha, vata eller vad heter det?). Om man älskar grönsaker så mycket som jag gör kanske det är smartare att köra GI-varianten... Bara att sluta äta bröd och frukt, som har varit mina främsta kolhydratfällor, är ju jättestort för mig och en enorm skillnad mot hur jag levde förut, ÄVEN OM jag nu backar lite och byter ut vispgrädden mot Mellan- eller matlagningsgrädde... Bara detta att äta glutenfritt! Det kändes ju som en omöjlighet för några månader sedan då jag åt mackor VARJE dag.
Idag:
Brunch vid 10: LYX-ägglatte (kokosfett, hett vatten, ett ägg, starkt kaffe OCH lite vispad Mellangrädde!!!), 2 st LCHF-våfflor (ägg, Mellangrädde, vatten, smält smör, fiberhusk). En med 10%-ost, rökt skinka, isbergssallad, gurka och lite grön paprika. En med LITE hallon och LITE vispad Mellangrädde.
Picnic-lunch vid 15: Pepparmyntste utan något i. 3 st LCHF-våfflor (se ovan). Två med Philadelphia, rökt lax, dill och peppar. En med Bregott havssalt och skinka. Två gröna paprikastrimlor, en massa gurka.
Fika vid 18: Kaffe med gammeldags mjölk (mitt helg-fusk!
). 4 st ischoklad (MYCKET kokosfett, LITE 90% choklad, pepparmyntsarom).
Snart är det dags för dagens löptur (hoppas slippa hagel och iskallt regn just då, burr), förmodligen 6 km idag.
(Nu j*vlar ska jag hålla igång och inte tappa greppet. Löpning 6 dagar i veckan från och med i förrgår, längre och snabbare för varje vecka. Inom en månad ska jag ner under timmen på milen - och samtidigt ner 5-6 kg till min VANLIGA FITNESSVIKT.)
Till middag senare blir det stekfläsk (minns inte om jag
nånsin har köpt och lagat det???
) med vitkålsfräs och kanske lite champinjoner o rucola (mannen och dottern får rårakor och lingonsylt till).
Hur låter den dagen matmässigt? OK jag vet att jag är ett matvrak men för mig känns det jättesunt att äta tre riktiga mål mat och ett mellanmål... jag som har kört tre mål mat och 1-3 mellanmål så länge i samband med mycket träning.
Jag kan inte hjälpa det men jag kan inte riktigt se mig själv jubla över dagar som ser ut typ så här: Ägglatte till frukost, kött med bea till middag. För mig som har varit NÄRA ätstörningar (men aldrig riktigt trillat dit, THANK GOD) känns det inte riktigt friskt/sunt att vara lycklig över minimalt intag mat: "titta vad lite jag kan äta!" Hur känner ni inför det? Jag vill absolut inte ifrågasätta någon som kan, vill, orkar leva så och mår bra av det, men för MIG tror jag att det vore en farlig väg att gå.
K
