Tvångstankar/tics hos barn

För att vi har gemensam vårdnad? Han är inte med på det helt enkelt. Men nu har han ändrat sig så nu tar jag tag i det.

Ja, det är nog snarare tvångshandlingar hon har. Hon är 5 år, har alltid hållt på en massa saker. Det har skiftat, men det som är återkommande är att det rör renhet och händerna. Märktes redan när hon var 1 år.
Men samtidigt är det ju vanligt med sån period som liten. Det har dock aldrig försvunnit från henne, men skiftat som sagt.

Ja, det är mest handtvätten jag är orolig för ska utvecklas till något mer. Samtidigt kan hon använda händerna när hon pillar med något hon gillar. Det gör att jag ändå är tveksam, om du förstår.

Jag tillåter henne inte stå och tvätta händerna, jag bryter det. Kanske dumt av mig? Men jag vill ju inte att hon ska fastna i det. Inte heller vill jag att hon ska skämmas för det. Jag vill hjälpa henne.

BVC sa åt mig att båda var tvungen att vara med på det då bup skulle vilja att vi gick dit tillsammans. Men nu har jag ju fått med han sas så nu söker jag vård.

Nej, jag förstår ju att det måste göras på rätt sätt. Jag vet ju inget om det här.

Ja, ok. Nu har han ju ändrat sig så nu är det ju inget problem längre iallafall. Ringer på måndag, lika bra att få det gjort.

Hur går det till då? Vad vill dom, prata med henne, se henne i hemmiljön, eller vad?

Ok. Tack för dina svar och att du delar med dig.
Kan tänka mig att det inte märks så mycket på henne i början, det jag har berättat så det var därför jag undrade om dom vill se henne i hemmiljö. Men dom är ju också tränade så dom ser väl sånt andra missar.

Vad jobbigt han har det, din son. Vad bra ändå att det finns mediciner som hjälper på vägen. Hoppas han kommer till en punkt där han kan känna att han mår ok och det blir hanterbart.

Min femåriga son fick som sagt sina besvär redan som fyraåring, han satt och blåste framför tv:n i nån månadstid, han tvinga även mig att göra samma saker som han gjorde. Efter nån månad avtog det här, fast jag kom på han ibland med blåsandet, han gömde det verkligen bra för mig.
Det senaste halvåret han jag kommit på han med konstiga beteenden av och an men nonchalerat dom och kanske inte velat inse att något inte står rätt till. Han har övergått NÄSTAN helt från blåsandet till att klia sig på huvudet konstant, gnugga sig i ögonen och under näsan.

Nu till problemet!

Sen i Fredags, alltså tre dagar sen så hände nånting med han. Jag såg att han börjat räkna saker och upprepar sina händelser flera gånger. Jag fråga honom rakt ut att vad han gör, jag vart rädd och sa åt han att sluta direkt med sånna dumheter och att så gör bara knäppa personer och att fortsätter han så måste jag skjutsa han till läkaren. (JAG VET, jag ångrar mig, gråtit floder över mitt beteende och reaktion, så fel och dumt!)
Efter det så kunde han inte längre hålla emot sitt beteende och det övereskalera.
I tre dagar nu har han konstant:
-upprepat sina händelser minst tre gånger, tappar han nåt så tappar han med flit några gånger till
-han går fram och tillbaka från rum till rum
-han stampar tre gånger på samma ställe
-han måste röra mig i ögat, kinder håret, styker håret
-måste få röra brorsans saker och brorsan rört hans, eller om brorsan rör han så tvingar han brorsan att röra honom fler gånger och vägrar bron så blir han tvärilsken och får till slut sin vilja igenom.
-han gnuggar sitt huvud/sina ben mot mig titt som tätt.
- han kan inte ta på saker som brorsan rört för brorsan har baciller säger han. Kunde inte äta frukost imorse då brorsan tagit av oboyen före honom. (han älskar oboy)
-kan inte ha kläder som brorsan rört.
-kunde inte borsta tänderna för att brorsan råka röra hans tandborste.

Han säger att hans hjärna säger att han måste göra dessa saker och att det är hjärnan som bestämmer.
Han fick panik idag och sa att nåt var fel på han.
-säger att han är ful.

Han kan sitta en stund och leka och va sig själv, glad och social och i andra sekunden fort springa fram till mig och börja gnugga sitt huvud mot mig eller stryka mig i håret.
-han tvingar mig att göra saker, tända lampan, plocka upp saker från golvet osv. Har han slått i sin fot i stolen tex så måste jag göra likadant i min fot.
Vägrar jag nåt så blir han helt galen och får världens raserifall och säger att han inte mår bra annars.

Jag förstår att allt detta har kommit succesivt och han gömt allt det här för mig men jag är helt chockad efter den här helgen, han är en helt annan pojke, nu han han inte gömt det för mig knappt alls under dom här dagarna. Imorgon ringer jag en barnläkare!!!!

Vad tror ni, kommer han få leva såhär eller finns det hopp om att bli helt frisk?! (normal?)

Tack för era svar, jag är själv jätte ledsen över mitt beteende mot honom, det här beteendet är helt nytt för mig och jag vet ingenting om tvångsbeteende och hur man ska handskas med honom. Det jag gjort nu är att jag låtit honom hålla på med sitt beteende, blir det för mycket och han inte kunnat sluta så har jag avbrutit honom.
Jag visste inte att man har sån ångest över detta som man tydligen har. Jag mår jätte dåligt över att se han hålla på konstant här hemma. Idag har jag lämnat honom på dagis och pratat om det med hans fröknar för att se om han beteer sig likadant där och för att han ska få lite annat att tänka på. Jag har ringt till Bup och har fått en tid till läkaren imorgonbitti då han skulle tas med.

Kan nån hjälpa mig och förklara hur jag ska beté mig mot honom?
Ska jag låta han hålla på eller stoppa han och påpeka att han inte behöver göra sina grejer?
Ska han få hålla på och röra mig och sin bror? Ska han få bestämma vilka kläder han ska ta på sig och hålla på och byta dom flera gånger? Vart går gränsen.

Jag har sagt åt han att han inte behöver lyssna på sin hjärna och att det är han som bestämmer vad han gör, inte hjärnan.

Idag hade vi en jätte jobbig morgon, det kommer nya beteenden, han  gjorde olika läten imorse med munnen och rulla runt med sina ögon.

Vad försiggår i hans lilla huvud, vad tänker man på och varför kan han inte sluta?

Kan man börja medicinera ett så litet barn med sånna mediciner? (5 åring)

Nu är det iallafall satt i rullning här. Väntar på tid nu.När jag läser vad SP skriver så är inte min dotter sån alls. Hon har sina grejer för sig, men inte så mycket. Och det är sällan folk på stan (ja, ni förstår väl vad jag menar) märker något.Har också funderat på om hon kan ha någon form av adhd (även det finns i pappans släkt). Har läst att det yttrar sig annorlunda på tjejer än på pojkar. Det jag reagerat då på är att hon alltid drar sig undan när hon fått "skäll", alltid klankar ner på sig själv, dvs är väldigt känslig för kritik, går alltid och rättar till kläder (hon kan sitta med en strumpa i 20 minuter), har ibland väldigt svårt att koncentrera sig på vad man säger till henne, svårt för ögonkontakt ibland och kan inte sitta still i knät. Det är som hon har myror i kroppen hela tiden. Men hon kan sitta still i timmar framför tvn, datorn eller när hon målar/pysslar!Jag är orolig för henne, kan inte riktigt sätta fingret på VAD och nu är det skönt att det är i rullning. Oavsett vad det är så kan vi ju få hjälp nu då.För har man en magkänsla att NÅGOT inte står riktigt rätt till så bör man gå på den, eller?