Anonym (Orolig)

Äldre 24 Feb 09:56

34 svar

Tvångstankar/tics hos barn

Jag har ett barn som jag under en tid varit orolig för. Hon har, vad jag upplever det som, tvångstankar.
Problemet är att jag och hennes pappa är skilda sen några år och han vill inte alls höra på det. I hans släkt finns det flera som har det problemet så det är ju inte osannolikt att dottern har det, men han anser att hon inte alls visar något när hon är hos honom.

Kan barn med tvångstankar "strypa" det när hon är hos en och "släppa" fram det när hon är hos en annan? Hon är hos sin pappa ett par dygn i månaden bara. Hon längtar väldigt mycket dit så min tanke är att hon kanske lägger så mycket energi på att inte visa det när hon är där i kombination med att hennes pappa inte "vill" se (eftersom han är uppvuxen med att det är skamligt)?

Jag vill gärna få en utredning för jag känner att det här är något jag inte klarar av själv, hjälpa henne på rätt sätt.
Jag försöker att inte låta henne ge utlopp för tvångstankarna, men dom skiftar rätt mycket så ibland är det svårt att hänga med och så vet jag inte hur man SKA göra egentligen.

Att få henne till bup går ju inte utan att pappan är med på det och han vägrar som sagt...

Ni som har barn med tvångstankar. Hur gör ni? Vad ska man göra? hur ska jag hantera det?

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 24 Feb 11:07

#1

Puffar lite...

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 26 Feb 21:28

#6

Majsan70 skrev 2011-02-26 21:15:03 följande:

Min son har TVÅNGSSYNDROM, OCD...han visar mest av detta hemma. I skolan och hos sin pappa blir det mindre påtagligt. Tics tillhör ju oftast Tourettes syndrom vad jag vet och de kan man inte riktigt styra över. Min son har även Tourettes och medicinerar för att hålla sina tics under kontroll.

Varför kan du inte gå till BUP utan pappans tillåtande? Söker du inte vanlig sjukvård heller utan hans tillstånd? Bara sök, säger jag...det är lättare att få bukt med ev. OCD innan den etablerat sig ordentligt.

För att vi har gemensam vårdnad? Han är inte med på det helt enkelt. Men nu har han ändrat sig så nu tar jag tag i det.

Ja, det är nog snarare tvångshandlingar hon har. Hon är 5 år, har alltid hållt på en massa saker. Det har skiftat, men det som är återkommande är att det rör renhet och händerna. Märktes redan när hon var 1 år.
Men samtidigt är det ju vanligt med sån period som liten. Det har dock aldrig försvunnit från henne, men skiftat som sagt.

Anonym (SP) skrev 2011-02-26 20:57:49 följande:

Jag har inte varit här inne på ca två år. Min son har också utvecklat tvångstankar och det var därför jag tänkte se här inne om nån kan va i samma situation. Hur gammal är din dotter? Min son är bara fem år och problemet började redan för ett år sen. Men sedan avtog det över sommaren och början av hösten för att nu ha kommit tillbaka värre än nånsin. Jag vet inte heller hur jag ska handskas med detta....
Nån som vet om det växer bort? ska man låtsas som inget eller va på han och förbjuda?

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 26 Feb 21:37

#9

Anonym skrev 2011-02-26 21:24:51 följande:

Klart du ska ta med henne till bup. Gå dit för en bedömning kan du alltid göra. Om hon har tvångssyndrom så finns det utmärkt medicinering, det är jättejobbigt med OCD! De flesta som har det tycker det är skämmigt och ja, man kan hålla tillbaka tvångshandlingar i perioder och dölja det bra.

Jag har träffat några barn med tvång (jag är läkare) och de tyckte alla att det var oerhört pinsamt OCH oerhört jobbigt, man fick DRA symptomen ur dem och de hade alla större problem än vad de visat för föräldrarna.

Fråga henne om hennes tvång. Fråga konkret - har du tankar som du måste tänka fast du inte vill? Behöver du räkna saker? Behöver du tvätta dig mer än du själv tycker är vettigt? Behöver du göra saker i en viss ordning för att inte må dåligt? Finns det saker du måste göra flera gånger eller på ett visst sätt fast du själv tycker det är knäppt?

OM hon visar sig ha tvång och de rekommenderar behandling blir det ju mycket märkligt för pappan att sätta sig emot det. Då hade jag nog kontaktat soc och frågat vad jag skulle göra som mamma, faktiskt.

Ska försöka fråga henne det, tack för tipsen.

Anonym skrev 2011-02-26 21:29:23 följande:

Jag har inget barn med tvång, men har det själv och hade det även som barn. Vad är det ditt barn gör som får dig att misstänka att hon har tvång?

Hon använder inte händerna när hon tvättat sig för att inte bli smutsig. Hon använder överdrivet med tvål och står med händerna länge under rinnande vatten. Smutstvätt tar hon upp med knutna händer exempelvis.

Hon fastnar lätt i vad jag kallar tics, fast det är väl inte regelrätta tics så. Säga förlåt till sig själv 3 gånger och sen ropa för att hon gjort något. Vad vet ajg inte.

Hon vill absolut inte kasta något, samlar på allt. Om hon fick. Det gäller även rent skräp utifrån. Blir väldigt upprörd om hon vill spara och inte får. Äter maten i en viss ordning, alltid samma ordning. Sånt där.

Det som stör mig är att jag märker att hon gör det "tvångsmässigt". Jag har fler barn, inget av dom håller på så här, har heller aldrig gjort.

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 26 Feb 21:50

#11

Majsan70 skrev 2011-02-26 21:44:23 följande:

Men du det låter allvarligt! Handtvätten är ionget bra alls. Sådär håller min son på när han inte har kontroll o han tvättade sönder sina händer totalt. O då menar jag till stora öppna blodiga sår! Det såg hemska ut på alla sätt o gjorde fruktansvärt ont men han kunde inte låta bli att fortsätta tvätta tills blodet rann.

Ja, det är mest handtvätten jag är orolig för ska utvecklas till något mer. Samtidigt kan hon använda händerna när hon pillar med något hon gillar. Det gör att jag ändå är tveksam, om du förstår.

Jag tillåter henne inte stå och tvätta händerna, jag bryter det. Kanske dumt av mig? Men jag vill ju inte att hon ska fastna i det. Inte heller vill jag att hon ska skämmas för det. Jag vill hjälpa henne.

BVC sa åt mig att båda var tvungen att vara med på det då bup skulle vilja att vi gick dit tillsammans. Men nu har jag ju fått med han sas så nu söker jag vård.

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 26 Feb 22:11

#13

Majsan70 skrev 2011-02-26 21:57:34 följande:

Nejdå söka vård kan du alltid göra. Då gör de en bedömning o sen kan de gå över huvudet enkelt förklarat. BVC är dåliga på sånt där har jag förstått.
Men bra att han gått med på det. För att bryta måste man ha bra verktyg eftersom ett avbrott innebär svår ångest för henne. Man måste kunna mäta o bryta ångesten oxå så att säga. Inte så lätt när man intevet hur man skall göra.

Här hade vi både kurator och SSK hemma för KBT för sonen..men först fick han medicinera länge för att få bort den värsta ångesten så han gick att arbeta med. Vi hade turen att få komma till OCD kliniken..tror den har bytt namn nu, men där är de verkligen experter inom området och arbetar i ett team om många olika proffesionaliteter för att hjälpa barnen.

Nej, jag förstår ju att det måste göras på rätt sätt. Jag vet ju inget om det här.

Ja, ok. Nu har han ju ändrat sig så nu är det ju inget problem längre iallafall. Ringer på måndag, lika bra att få det gjort.

Hur går det till då? Vad vill dom, prata med henne, se henne i hemmiljön, eller vad?

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 26 Feb 22:31

#15

Majsan70 skrev 2011-02-26 22:17:03 följande:

Oj de kanske arbetar olika...men vi var hos psykiatriker, psykolog, kurator, skötare, ssk....alla hade sina uppgifter och vi träffades flera ggr per vecka i början. Efter x antal månader kände de sig redo att ge oss en diagnos. Under tiden medicinerades han för sin ångest o sina tics som ju hörde till Touretten. Sen hade alla sin del i vården. Vi hade KBT hemma eftersom det var där han hade flest problem. Då fick han lära sig att slänga ur sina samlingar, att möta den ångesten det faktiskt innebar för honom att slänga en tomflaska. Att sätta en siffra på hur hög ångest han hade och sen sätta en ny en stund efter. Att låta bli att tvätta händerna osv osv. Nu är din dotter mycket yngre och jag vet inte hur de jobbar med så små barn. Min son var 12 år när han insjuknade.

Han fick totalt 4 olika diagnoser till slut och fyller nu snart 19 år och medicinerar fortfarande och går till vuxenpsyk och kämpar hela tiden med att hålla det i shack.,

Ok. Tack för dina svar och att du delar med dig.
Kan tänka mig att det inte märks så mycket på henne i början, det jag har berättat så det var därför jag undrade om dom vill se henne i hemmiljö. Men dom är ju också tränade så dom ser väl sånt andra missar.

Vad jobbigt han har det, din son. Vad bra ändå att det finns mediciner som hjälper på vägen. Hoppas han kommer till en punkt där han kan känna att han mår ok och det blir hanterbart.

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 28 Feb 20:19

#23

Nu är det iallafall satt i rullning här. Väntar på tid nu.

När jag läser vad SP skriver så är inte min dotter sån alls. Hon har sina grejer för sig, men inte så mycket. Och det är sällan folk på stan (ja, ni förstår väl vad jag menar) märker något.

Har också funderat på om hon kan ha någon form av adhd (även det finns i pappans släkt). Har läst att det yttrar sig annorlunda på tjejer än på pojkar. Det jag reagerat då på är att hon alltid drar sig undan när hon fått "skäll", alltid klankar ner på sig själv, dvs är väldigt känslig för kritik, går alltid och rättar till kläder (hon kan sitta med en strumpa i 20 minuter), har ibland väldigt svårt att koncentrera sig på vad man säger till henne, svårt för ögonkontakt ibland och kan inte sitta still i knät. Det är som hon har myror i kroppen hela tiden. Men hon kan sitta still i timmar framför tvn, datorn eller när hon målar/pysslar!

Jag är orolig för henne, kan inte riktigt sätta fingret på VAD och nu är det skönt att det är i rullning. Oavsett vad det är så kan vi ju få hjälp nu då.

För har man en magkänsla att NÅGOT inte står riktigt rätt till så bör man gå på den, eller?

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 28 Feb 20:21

#24

Asperger menar jag, inte adhd...

Anonym (orolig)

Äldre 2 Nov 21:57

#28

Min dotter har fått någon form av tics på senaste tiden och jag håller på att tappa förståndet rent ut sagt.

Hon gör ljud med mun eller näsa/ gom vet inte. Hon är 8 år och säger att hon bara inte KAN sluta, En kväll hörde jag ljudet genom hela huset som är 20-25 långt. då fick jag nog och gjorde det jag förmodligen inte ska och det vara att bli arg, - Sluta med det där ljudet ! det är otroligt störande och jag blir sååå irriterad!. Men mamma jag kan inte sluta.

( och så blir jag ledsen för att jag reagerat så, men också orolig för jag vill inte att hon ska få problem, skulle det vara tics på riktigt så skulle hennes pappa bara bli förbannad på henne och säga till henne att skärpa sig , vilket förmodligen skulle försvåra det hela)

Min lilla syster frågade bara hur länge har du hållt på med det där då? och min dotter svarar kort . i en vecka eller två

Jag hoppas att det är övergående tics som försvinner om jag inte bryr mig , men om det inte är det så kommer jag inte få hjälp.

Hennes pappa fungerar precis som i TS fall. Han vägrar Bup!..

Hur kan man behöva två föräldrars godkännande när det handlar om att hjälpa sitt barn!!!!!! F-n alltså.

Tvångstankar/tics hos barn

INNEHÅLL