• Älskadefamilj

    Mitt förlorade barn - ett missfall?

    Ni är många som precis som jag har förlorat era älskade barn härinne. Jag har reagerat på att tidningar, människor här inne på famijeliv och människor i min omgivning ibland kallar mitt förlorade barn för ett missfall. Ett missfall är när man förlorar ett foster i mycket tidig graviditet enligt min mening. Ett foster som ändå inte hade haft några chanser att överleva utanför magen. Min William var allt annat än ett foster och därför tar jag så väldigt illa vid mig när någon kallar honom för ett missfall, eller det vi gått igenom för ett missfall. Kanske handlar det om ren okunskap. Kanske handlar det om oviljan att tänka sig in i vad det innebär att förlora ett barn. Vad vet jag. Men det gör illa. För mig känns det som ett förringande av högsta rang. Jag har haft missfall och jag skulle inte i min allra vildaste fantasi jämföra min döda son med det. Hur tänker och känner ni andra om det här? Är det något ni också har reflekterat över? 


  • Svar på tråden Mitt förlorade barn - ett missfall?
  • trollmammsis

    jag har också tänkt på det där trots att jag aldrig haft något missfall. Min syster fick ett i v 14 och tog väldigt illa vid sig. Läkaren på sjukhuset sa: ja men va bra att det skedde så tidigt. För dom var det inte alls tidigt utan dom hade vetat i flera veckor att dom väntade deras första barn och var inskrivna hos bm och processen för dom var igång.

    Jag väntar nu mitt 3e och i vänta barnboken så TROR jag att det står att det räknas som missfal upp till v 22. känns väldigt sent, likaså att man kan göra abort upp till v 18.

    Vilken v förlorade du honom?

  • Älskadefamilj

    I vecka 42, 13 dagar över beräknat datum. Han var 58cm lång och vägde nästan 5kg. Den person som hållt honom och känt hur stor han var hade aldrig kunnat säga att han var ett missfall. Han hade kunnat födas 20 veckor tidigare och överlevt.

    Jag fick mitt missfall i vecka 13, det går inte på långa vägar att jämföra med min sons död. Sen gör det ju förstås ont när man får ett missfall. Man har alla förväntningar och man känner redan något för fostret i magen så det är absolut inte så att jag bagatelliserar det. Men att jämföra missfall med ett barn som dör sent i graviditeten känns väldigt sjukt för mig.

    Ja, vecka 22 känns väldigt sent. Men samtidigt är det den veckan barnet förväntas kunna överleva. Någonstans måste gränsen dras. Men efter vecka 13 anser i alla fall jag att det är ett sent missfall. Och lever barnet när det kommer ut är det definitivt inget missfall. Många här inne har barn som fötts i vecka 20-22 där barnet levt några timmar/dagar och det är ju självfallet inget missfall.

    Jag är själv gravid i v23 nu. Först nu kan jag se att om barnet skulle dö så skulle jag vilja ha begravning osv. Det har jag inte känt behov av innan.


  • Kinya
    Älskadefamilj skrev 2011-02-24 10:17:25 följande:
    I vecka 42, 13 dagar över beräknat datum. Han var 58cm lång och vägde nästan 5kg. Den person som hållt honom och känt hur stor han var hade aldrig kunnat säga att han var ett missfall. Han hade kunnat födas 20 veckor tidigare och överlevt.

    Jag fick mitt missfall i vecka 13, det går inte på långa vägar att jämföra med min sons död. Sen gör det ju förstås ont när man får ett missfall. Man har alla förväntningar och man känner redan något för fostret i magen så det är absolut inte så att jag bagatelliserar det. Men att jämföra missfall med ett barn som dör sent i graviditeten känns väldigt sjukt för mig.

    Ja, vecka 22 känns väldigt sent. Men samtidigt är det den veckan barnet förväntas kunna överleva. Någonstans måste gränsen dras. Men efter vecka 13 anser i alla fall jag att det är ett sent missfall. Och lever barnet när det kommer ut är det definitivt inget missfall. Många här inne har barn som fötts i vecka 20-22 där barnet levt några timmar/dagar och det är ju självfallet inget missfall.

    Jag är själv gravid i v23 nu. Först nu kan jag se att om barnet skulle dö så skulle jag vilja ha begravning osv. Det har jag inte känt behov av innan.
    Vansinne att man låter en kvinna gå två veckor över tiden!

    Beklagar sorgen! Självklart är det inte ett missfall! De som påstår det har verkligen inte alla hönsen hemma.
  • viseversa
    Kinya skrev 2011-02-24 10:20:05 följande:
    Vansinne att man låter en kvinna gå två veckor över tiden!

    Beklagar sorgen! Självklart är det inte ett missfall! De som påstår det har verkligen inte alla hönsen hemma.
    Visste inte du att man alltid låter det gå 2 veckor över tiden? Dom sätter inte igång det innan dess tyvärr=(.
  • Älskadefamilj

    Det ÄR rent vansinne att dom låter havande kvinnor gå två veckor över tiden. Risken att barnet dör i intrauterin fosterdöd ökar markant efter fullgången tid. I vårt fall var troligen William daterad två veckor fel dessutom, eftersom han var så enormt stor, han mådde bra ändå tills två dagar före förlossningen och att dödsorsaken var att moderkakan slutade fungera. Det är ju den felmarginalen på 2 veckor vården har. Men det innebär också att dom barn som blir feldaterade får gå 4 veckor över tiden... Många barn dör i onödan på grund av att man får gå 2 veckor över tiden och det är verkligen beklagligt... 


  • Kinya
    viseversa skrev 2011-02-24 10:23:27 följande:
    Visste inte du att man alltid låter det gå 2 veckor över tiden? Dom sätter inte igång det innan dess tyvärr=(.
    Jo, jag vet det. Men jag tycker ändå att det är vansinne. Så mycket kan hända när man gått tiden ut och jag har hört om alldeles för många som förlorat fullt friska barn i magen efter fullgången tid pga olika anlednignar som hade undvikits om man satt igång förlossningen när 40 veckor gått.
  • trollmammsis

    ja v 42 'är ju definitivt inget missfal!!!  jag är också oroad över det där att man går så långt över tiden.
    Jag gick 42+1 med första och med andra 40+4 MEN med henne är jag helsäker på att hon är felberäknad. ho var stor och snustorr när hon kom ut.

    Nu har jag också blivit framflyttad över en vecka trots att jag hade älstickor. Dom är så otroligt inriktade på ultraljudstiden och kan inte alls gå med på att ändra sig!! varför? mäter alla exakt rätt? man blir riktigt orolig

  • Älskadefamilj
    trollmammsis skrev 2011-02-24 10:34:33 följande:
    ja v 42 'är ju definitivt inget missfal!!!  jag är också oroad över det där att man går så långt över tiden.
    Jag gick 42+1 med första och med andra 40+4 MEN med henne är jag helsäker på att hon är felberäknad. ho var stor och snustorr när hon kom ut.

    Nu har jag också blivit framflyttad över en vecka trots att jag hade älstickor. Dom är så otroligt inriktade på ultraljudstiden och kan inte alls gå med på att ändra sig!! varför? mäter alla exakt rätt? man blir riktigt orolig
    Det gör mig så otroligt upprörd när vården vägrar tro på kvinnan angående barnets datering. Samma sak har det varit för mig med både William och nu i den här graviditeten. Vi vet själva när vi haft sex, det finns ingen möjlighet i världen att bebisen blev till den veckan som vården påstår. Jag har varit väldigt tydlig med detta både under graviditeten med William om nu, men barnmorskan vägrar lyssna eftersom "ultraljud är en såååå säker mätmetod". I mitt fall borde dom väl fatta att om jag hade rätt förra gången så har jag det säkert nu också. Jag menar, varför skulle en mamma hitta på något sådant?

    Du har all rätt att bli orolig och frustrerad över att dom inte lyssnar. Försök att stå på dig. Själv ska jag på ett möte med en läkare om några veckor. Jag tänker inte ge med mig en tum. Mitt barns liv hänger på det.
  • trollmammsis

    ja jag har redan sagt till min bm att om jag går över (vilket jag säkerligen gör) så vill jag ha tätare kontroller!! är i v 28 nu och börjar redan oroas över att någon ska hända, som i ditt fall.
    Är mer orolig för det denna gång, kanske nu också för jag vet att jag går över och har aldrig några förtecken på att komma igång. dessutom vet jag ju nu exakt då den e gjord!
    Sambons bror är läkare och har 7 egna barn och även han säger att alla mäter inte exakt och inte lika så då kan det ju missas någon millimiter!!

  • Älskadefamilj
    trollmammsis skrev 2011-02-24 10:54:40 följande:
    ja jag har redan sagt till min bm att om jag går över (vilket jag säkerligen gör) så vill jag ha tätare kontroller!! är i v 28 nu och börjar redan oroas över att någon ska hända, som i ditt fall.
    Är mer orolig för det denna gång, kanske nu också för jag vet att jag går över och har aldrig några förtecken på att komma igång. dessutom vet jag ju nu exakt då den e gjord!
    Sambons bror är läkare och har 7 egna barn och även han säger att alla mäter inte exakt och inte lika så då kan det ju missas någon millimiter!!
    Jag har pratat med en professor som jobbar på Karolinska och är mycket framstående inom området graviditet. Det är bland annat han som tagit fram mättekniken för datering och ultraljud i vecka 13. Han sa direkt när jag berättade om William att han måste ha varit äldre. Enligt honom finns det en felmarginal på plus minus 2 veckor när dom daterar. Det kan innebära att barnet får gå 4 veckor över tiden innan något görs - och det är ju på tok för länge. Men tätare kontroller borde dom kunna ge dig tycker man, det är väl det minsta man kan begära. Om det skulle visa sig att vattnet minskar eller att moderkakan blir sämre i sin funktion så kan dom se det i tid.
Svar på tråden Mitt förlorade barn - ett missfall?