Mitt förlorade barn - ett missfall?
Ni är många som precis som jag har förlorat era älskade barn härinne. Jag har reagerat på att tidningar, människor här inne på famijeliv och människor i min omgivning ibland kallar mitt förlorade barn för ett missfall. Ett missfall är när man förlorar ett foster i mycket tidig graviditet enligt min mening. Ett foster som ändå inte hade haft några chanser att överleva utanför magen. Min William var allt annat än ett foster och därför tar jag så väldigt illa vid mig när någon kallar honom för ett missfall, eller det vi gått igenom för ett missfall. Kanske handlar det om ren okunskap. Kanske handlar det om oviljan att tänka sig in i vad det innebär att förlora ett barn. Vad vet jag. Men det gör illa. För mig känns det som ett förringande av högsta rang. Jag har haft missfall och jag skulle inte i min allra vildaste fantasi jämföra min döda son med det. Hur tänker och känner ni andra om det här? Är det något ni också har reflekterat över?