Pojke i klänning?!

Det är faktiskt en ganska big deal.... Skulle ALDRIG i mitt liv sätta på min son tjejkläder. Skulle nog även tagit upp det om jag såg en kille på dagis med klänning med mamman... bara fråga om det är hon eller sonen som valt kläderna.....

Hhaha skojar du med mig?! Så du tror att allt handlar om att han har en snopp dinglandes mellan benen?! Fattar du inte att de kan bli kränkande för honom som äldre? Han blir mobbad? Jag minns själv på dagis när en pojke kom med en rosaskimrande klänning. INGEN ville leka med honom.... :(

Det tycker jag åxå absolut.....men jag har sett en hel del mobbing på den skolan jag gick, och barn kan vara riktigt elak tyvärr. 

Och dom som blev mobbad var ju dom som var lite udda. killen som luktade ladugård, tjejen som ALLTID hade samma tröja, Rasmus med dom stora framtänderna, Kalle med dom alldeles för korta byxorna, kajsa som luktade kiss......Det finns ju miljoner saker man kan bli retad för, och någon sorts mobbing verkar ju förekomma i någon sorts form på mer eller mindre varje skola.

Att en kille klär sig i en klänning känns lite att utmana ödet, ser det som en stor risk till att bli mobbad 

 

Jag tycker att det har blivit lite väl mycket hysteri kring kläder när det gäller genus. Folk verkar glömma bort grunden vad genus handlar om och riktar in all sin energi på att göra "statement" med kläderna. Genus är så mycket mer, men det handlar i skymundan eftersom kläderna tar sån stor plats. Det vanligaste sättet, vad jag kan se över internet, är att många försöker provocera andra genom att välja klänning till pojkar och spindelmannentröjor till killar, ibland känns det som "riktig" genus glöms bort. Det verkar ha blivit någon "innegrej" att genusmedvetna måste klä sin son i klänning för att alla andra gör det. Stöter ofta på människor som köper klänning och rosa till sonen, och jeans och t-shirt med tryck på till flickor, och sedan kommer de med det vanliga påståendet att pojkar minsann också ska få ha klänning och flickor ska få ha jeans. Men jaha? Varför inte då klä båda barnen i klänning eller jeans och t-shirt samtidigt? Då är det ju mest jämställt va? Har märkt att många flickor aldrig bär klänning och att det är mer förekommande på pojkar (nu pratar jag om feminister/genusmedvetna) och då tycker jag det är sån grym dubbelmoral att jag knappt vet hur jag ska formulera mig. Det blir ju bara tvärtom, förstår ni inte det?! Varför har vissa så svårt att klä sin flicka i klänning när en pojke får ha det?

Det är bara för att göra ett statement. För att provocera. Och att använda barnen för att få fram sina budskap.

Jag är själv feminist och uppfostrar mina barn jämställt, men jag klär dem i typiska pojk-och flickkläder ändå, för vet ni? Jag använder genus i UPPFOSTRAN, att de ska lära sig att behandla andra med respekt och att alla är lika mycket värda. Jag ger dem värderingar som är jämställda och lika för båda två (pojke och flicka), lär dem att vara sympatiska, snälla, omtänksamma, självständiga, starka, målmedvetna & respektfulla individer UTAN att behöva visa det genom kläderna. För hur ska barn lära sig att inte sträva efter typiska könsroller då man börjar med kläderna??

Personligen så tänker jag såhär:
Om nu vår pojke vill ha en kjol eller klänning på sig så är min inställning att jag vill inte vara den "första mobbaren". Vilket jag faktiskt skulle känna att jag var (indirekt) om jag sa åt honom att "nej, det kan du inte för det är ett tjejplagg" eller mer subtilt "nja, det kanske inte är så bra... du kan bli retad eftersom inga andra pojkar har det".

Jag tänker istället såhär: min roll som förälder är att stå för det jag tycker; och en del av det jag står för är allas lika värde, oavsett kläder. Dessutom är jag mycket intresserad av genusfrågor och jämställdhet, min grundmurade värderingsnorm är att flickor och pojkar ska få vara som de själva vill som INDIVIDER, inte tvingas in i en könsrollsmall. Och då tänker jag att det kommer de att göra ÄNDÅ, av samhället, äldre generationer, omedvetna beteenden hos oss föräldrar osv.

Min roll i "klänningsfrågan" är att ge mitt barn den styrkan att VÅGA prova bryta normer, att tala om att det är DE SOM RETAS (om det nu är några) som  har fel. Det talar jag bäst om genom att stå bakom min pojkes beslut att bära kjol (till exempel.). OM nu barnet blir retat (vilket jag också är övertygad om inte sker förrän de blir större i så fall) och därefter inte längre vågar bryta mot normen (även om han skulle älska sin kjol) så får ju jag stötta upp med tröst - precis som i vilket läge som helst när någon retats eller varit dum. Jag ska trösta, tala om att jag tycker "de var dumma". Om sen sonen som resultat finner mod att ÄNDÅ gå sin egen väg eller om modet sviktar och han inte vill så är det min roll att stå bakom det beslut som han tar, oavsett!

Det är det här jag menar, går man emot strömmen om vad som de "nyblivna" feministerna tycker angånde klädval så blir man i princip dumförklarad direkt, precis så som TS blev. Jag har varit feminist i 15 år, jag VET att det är först nu det blivit så hysteriskt med kläder, och det verkar vara det enda sättet för vissa att få fram sin ståndpunkt, det enda sättet att få uppmärksamhet - för att påstå att man inte blir provocerad vore fel.

Jag tycker inte det är fel med att pojkar har klänning, men jag tycker att det är fel att börja där och sedan försöka få andra som inte väljer att gå samma väg att tro att de är  "sämre" för att de inte ger sina barn samma möjligheter. Surprise surprise, alla familjer kanske inte vill att deras barn ska få välja allt, som t.ex jag vill inte att mina barn ska få välja det som de inte förstår vad det handlar om, kläder är en typisk sak som är lite både och, att man kan få bestämma men ändå inte. Jag har valt att klä mina barn utifrån det jag tycker är fint och lekvänligt, men när de är gamla nog att själv bestämma om de vill gå emot normen så får de gärna göra det. Men då vill jag få fram det genom uppfostran att det ska vara OKEJ, och att de väljer det själva för att dom VILL. För börjar man klä t.ex pojkar i klänning vid 3 veckor som någon hade gjort så trycker man nästan bara på sina egna värderingar på ett barn som inte förstår vad det handlar om.

För att vi ska få jämställdhet ska vi inte börja med kläderna. Att själv få välja vad man vill ha på sig tillhör en helt annan kategori tycker jag.

Nej så är det verkligen, men att låta barnet ha på sig något som verkligen är i högriskzonen (tycker jag) 

Lär ju inte förbättra oddsen....

 

Jag har inte sagt att just du har börjat med kläderna, eller har jag? Om så är fallet så ber jag om ursäkt, men kan faktiskt inte se någonstans i min text där jag nämnde ditt namn angående vad man börjar med.

Ja det är en big deal, från båda hållen! Jag vet flera av mina vänner som också är feminister som inte kan förstå varför vissa är så inriktade på kläderna? Och om man inte låter sitt barn välja vilka kläder de vill är man inte en "riktig feminist" (har fått höra det, så dra inga slutsatser om att du lindat in det på något knasigt sätt i din text hi hi )
Jag bryter ju t.ex "normen" där, att inte låta mitt barn välja fritt bland alla kläder som "alla andra" feminister gör. Det är ett exempel på att det finns många sätt att inte följa efter strömmen, och jag tror som sagt inte att jämställdhet sitter i kläderna, men rätta mig gärna om jag har fel.

Men va har de med saken och göra? Jämför du en häst med ett klädersplagg?  Det finns ju många manliga ryttare, på samma sätt som det finns många kvinnor inom mansdominerande idrotter.

Varför får ni det som om det är JAG som tycker så ? Jag säger bara sanningen och om ni är så blinda för verkligheten så kan jag barra beklaga. Ändra era män först och främst, så ska ni se att era söner tar efter dom. Förklara annars för era barn varför pappa aldrig går i klänning eller liknande. Dubbelmoral så det skriker om det.