Pojke i klänning?!

Jag tror ändå att en majoritet i Sverige idag tycker det är OK att småpojkar, alltså under 3-4 år, har klänning. 
Alla kanske inte tycker att det är toppen, fantastiskt och önskvärt, men ändå, OK, acceptabelt. Alla kanske inte skulle låta sin egen son ha klänning, men accepterar att andra låter sönerna prova. 

Jag är säker på att en majoritet av sveriges befolkning:

- Är tillräckligt kloka för att inse att barn är barn och prövar sig fram, utan att dra för stora växlar av det.
- Är tillräckligt empatiska för att inse att även om de själva finner det märkligt/udda eller t o m avskyvärt, så säger man inte det rakt ut till pojken/dennes föräldrar.

Sen är det ju olika accepterat på olika sociala arenor. Många låter sina söner prova hemma. Gott, då är vi ju halvvägs åtminstone. Förskolan är förhoppningsvis en förskola som lever upp till läroplanens värdegrundsmål och har goda pedagoger som kan möta och bemöta barnen i olika situationer.

Har ni läst bilderboken "Pricken" av Margret Rey?

Pricken är den enda kaninungen som är brunprickig bland en massa vita syskon. Ingen tycker först att det spelar så stor roll att han är "olika", men mamma övertalas av Tant Lisa att lämna Pricken hemma när de ska på kalas eftersom mormor eller vem du nu är kan ta illa upp eftersom hon bara känner till vita kaniner.
Pricken lämnas kvar, ledsen ända in i sitt lilla kaninhjärta förstås. Han beslutar sig för att rymma, och hamnar då hos en familj där allt är precis tvärt om, en massa brunfläckiga kaniner med en enda vit kaninunge. Boken slutar naturligtvis med att  de vuxna inser att de varit dumma, och alla kaniner, prickiga och vita har ett jättekalas tillsammans.

Nu kom det ju något gott ur det hela, men tror ni inte att om ifall att mamma hade skitit blankt i Tant Lisas dumma kommentarer, tagit med sig Pricken på kalaset och däremed direkt och indirekt stöttat honom, hade inte bara Pricken blivit stärkt i sin identitet utan kanske också gamla mormor hade ändrat åsikt om prickiga kaniner.
Det tror i allafall jag.

I alla händelser är det en bra bok att läsa, när det gäller likabehandling.

Den är toppen!
Det ryms mycket i den, så att säga.

Jag har älskat den sen jag var liten. Min kanin som jag fick när jag var 4 fick heta Rosi (den var vit f ö ). Rosi var ju Prickens syster, den av syskonen som ifrågasatte orättvisorna mest. Heja Rosi!

Jag vet också att det finns många "Rosi" därute och det gör mig glad.

Jag tycker klännika är ett skitbra ord. Gränserna mellan en lång tunika och kort klänning har ju verkligen suddats ut. Butikerna vet ju sjäva inte hur de ska kategorisera plaggen.
Så, varför inte klännika. Kanske inte lika laddat för de som hänger upp sig på ordet klänning?

Jag undrar hur t ex TS skulle reagera om svaret på hennes fråga "varför har pojken klänning?" hade blivit en "Det är ingen klänning, det är en klännika!".

Ibland är det bra att göra folk lite ställda.
Mitt standardsvar till mobiltelfonförsäljare (sådana där som hoppar på en i köpcenter ni vet), som säger "Hej, vad ringer du med idag?" och sedan ska försöka överatala en att byta till vad än de nu är anställda hos för öfretag, är
"Jag använder inte mobil, jag kommunicerar med telepati!".
Försäljarn blir tyst av förvåning och det är bara att gå därifrån.

Oj, förlåt. Jag glömde...

Som om det inte är barnen som hittar på de flesta (och bästa) hittepåorden...

Jag tror dina ev barn kommer att tacka dig som vuxen om du börjar föregå med gott uppförandeexempel för dem, visar lite hyfs och slutar kalla folk patetiska, löjliga och skratta dem rakt upp i ansiktet (även om det just nu råkar vara på ett debattforum och inte ansikte mot ansikte).

Det är ingen här vad jag vet som förnekar att barn har ett kön. Så spar på patetisk-utropen.
Nästan alla barn har ett klart definerbart könsorgan mellan benen, ja.

Vad man sedan klär på dem har ju inget med själva könsorganet att göra. Kläderna sitter ju helt utanpå kroppen, och barn har inga direkta kroppsliga skillnader förutom just könsorganet (så möjligtvis kan jag se att kalsonger med små snopp-veck kan räknas som killplagg) .Så vad är det som ser så otroligt fel, knäppt och märkligt ut med klänning på ett barn som har snopp under klänningen jämfört med ett som har snippa under klänningen.

Vilka skillnader finns alltid där?

Jag har en son och en dotter. De har både mig och sin pappa som förebilder, samt andra vuxna som de ser upp till och trivs med. Både män och kvinnor. Både manliga och kvinnliga förebilder(vilket inte nödvändigtvis är detsamma som män och kvinnor som förebilder) och allt däremellan.
De är båda trygga i sina identiteter. De vet att de har snopp och snippa och därmed är pojke respektive flicka, men det är ju långt ifrån hela deras identitet. Om jag skulle fråga dem vad det är för skillnad på dem skulel det nog bara skratta, för jag tror att de identifierar sig som rätt lika. De skulle nog säga att V är längre och har lockigt hår kanske. Men för dem är nog inte pojke och flicka några defintiva skillnader, inga motsatser på något sätt. Det är helt enkelt en liten del av det man är, men man är ju ändå människa, så...

Detsamma med mig. Jag har två systrar och två bröder plus en massa kusiner. Vi har haft trygga förebilder, alltifrån gamla hemmafruar, till bönder, sjukskötaerskor och journalister. Långt ifrån alla har haft traditionella mans- och kvinnoyrken eller mans- och kvinnoroller. Några har haft det. Andra inte. Jag och mina syskon har fått stor frihet att forma våra egna identiteter och vi är alla trygga människor som lyckast bra i livet idag. Då är vår bardom full av kojbyggen, docklek, traktorkörning, pappersdocktillverkning, ljusstöpning, klänningar, snickarbyxor, mysterielekar, höhoppning, osv i en saling blandning. Pojkar och flickor om vartannat. Inte särskilt styrda åt något håll.
Ja, jag är stolt över att vara kvinna. Jag är stolt över allt annat jag är och har blivit också.

Ja, jag vet att det är just trams, det här med många skillnader mellan könen, ja. Det har varit mycket tramsande fram och tillbaka utan att skillnadsivrarna kunnat presentera odiskutabla fakta om dessa många, betydelsefulla skillnader.
Vissa skillnader finns, men det är inte särskilt inte betydelsefulla i umgänget mellan könen (om man inte menar just specifikt sexuellt umgänge med syfte att avla barn, då har de biologiska skillnaderna stor betydelse). Inte heller är de skillander som faktiskt finns betydelsefulla när det gäller kläders snitt, form och färg. Utom möööjligen snoppveck på kalsonger. Där lägger jag min brasklapp.

Kanske för att det inte är ett defintivt begrepp?Det underlättar ju om man tydligt specificerar vad man menar när man ska förklara något för någon annan. Du tjatar om tydliga skillnader, presentera dem då. Svårare är det inte.