Pojke i klänning?!

Absolut. Hade jag inte tagit åt mig och försökt krypa under en sten hade de inte haft någon lycka och alltså hade det varit poänglöst att mobba mig.

Och det som är så intressannt är ju varför just barn skall tvingas in i så mycket snävare mallar?

För tonåringar och vuxna så finns ju det trots allt ganska många valmöjligheter. Män kan ha rosa skjorta, jobba som dansare, ha långt hår, ha smink, utan att en enda gång påstås var könslös. Och det samma gäller tjejer som får ha blåa kläder, trasiga jeans, skinnjackor, plugga till civilingengör, utan att ses som könsneutral.

Men någon råkar födas till pojke, då skall han de första tio åren inte erbjudas mycket till valmöjligheter, nej det är lite förenklat blåa kläder, sport och bilar, spindelmannen som gäller. Och för flickor skall det vara rosa, klänningar, mamma-pappa-barn-lekar och hello kitty.

Någon får jättegärna förklara för mig varför det är okej att begränsa barn på ett sätt som vi aldrig skulle godkänna att man begränsade en tonåring?

Eller hade de könskonservativa verkligen gillat om varje kläaffärer var uppdelad i två avdelningar som innehöll mer eller identiska uniformer? En blå till männen och en rosa till kvinnorna? Varför kan vi föräldrar få fler valmöjligheter utan att tappa könstillhörigheten.

Om staten vägrade att låta flickor jobba plugga till att bli bilmekaniker, snusa och klippa håret kort, FÖR DET ÄR JU SKILLNAD PÅ KÖNEN FAKTISKT, så hade ju knappast nån tyckt att detta var okej?

Min amatörgissning är ju att det hela dels handlar om att barn är svåra att könsbestämma, och att en del blir nervösa om de inte ser vilket kön barn har?

Dels kan det kanske bero på att små barn inte är så bra på att berätta vilka leksaker de gillar mest. De flesta barn gillar ju en pappkartong lika mycket som en dyr spindelmannendocka. Och då vill vi vuxna göra det enkelt för oss och köper det vi förväntar oss att de skall gilla? Men någon får som sagt gärna berätta för mig, för jag förstår inte...

fin hippieteori. synd att den inte funkar så bra.

Nä bäst är att alla är lika så slipper vi mobbning......

Eller så kanske föräldrar kan sluta vara så "skitnödiga" och sluta säga åt sina ungar massa dumheter om hur andra ska vara så kanske man kan förändra något?

Eller så skiter vi i allt å fostrar små järnungar som inte blir mobbade. 

Ja för om alla har samma kläder  så kan man ju mobbas för att man har fräknar , lockigt hår eller bruna ögon . Eller är det meningen att alla ska precis likadana ut för att göra mobbarna nöjda ...?

Ja och det blir ju svårt att möta det annorlunda om man omger sig med människor som alla ser likadana ut

Mina barn lär väl bli helt psykotiska med tanke på alla olika människor av olika ursprung och sexualitet som rör sig i deras liv . Det är rätt kört för dem va ?

OH NO !!   Det allra största sveket !

Tänk om de går sin egen väg och går utanför normen Va hemskt !

Inte undra på att världen ser ut som den gör ... med alla dessa individer som inte vänder kappan efter vinden

Jag förstår faktiskt inte hur man kan anse sig ha rätten att kommentera andra människors val av kläder på sina barn. Så länge de är hela, rena och i rätt storlek förstår jag faktiskt inte problemet. Man kan ju ha åsikter, men min mamma lärde iaf mig att ifall man inte har blivit frågad om ens åsikt och har nått snällt att säga så håller man käft.

Haha, bra liknelse.
Ja det är ju ofta föräldrarna som är problemet. Föräldrar med glappkäft. Detta har ju inte med kläder att göra, men med glappande käftar: Jag kommer ihåg när jag gick i 3:an i lågstadiet och min kompis lillasyster gick i 1:an. En ny flicka började i deras klass på vårterminen och på föräldramötet berättade denna flickas föräldrar för läraren och alla föräldrar att barnet var adopterat och att hon inte visste det själv. Nästa dag visste hela skolan att barnet var adopterat, detta eftersom föräldrarna inte har vett att hålla käften (adoptivföräldrarna borde såklart också haft vett att hålla sin hemlighet hemlig om de nu ville att den tillsvidare skulle vara det). Vuxna beter sig tyvärr inte alltid vuxet, men det hade ju varit trevligt om de haft vett att fatta att man inte försöker sätta käppar i hjulet för andra barns liv och utveckling. Men men... det kanske bor kvar en liten mobbare i vissa vuxna med (det vet jag att det gör).

Nej det har du rätt i. Vissa verkar ju gilla mobbare så mycket så att de vill utbilda sina barn till sådana.