Pojke i klänning?!

Jag går inte heller i klänning... ska min eventuella dotter inte heller ha någon då?

Och ungar ska inte bli mobbade oavsett vems "felet" är. Är det mitt fel om mitt barn har ett handikapp eller utstående öron. Får jag "skylla mig själv" om h*n blir mobbad då också? Eller om jag uppmuntrar ett udda intresse som frimärkssamling? Eller om jag köper glasögon ifall det behövs (och låter ungen välja själv med risk att det blir "fel" färg)?

Min son tar just nu efter sina kompisar på dagis mest. Tog han efter mig eller pappan skulle han ha svart tröja och jeans alla dagar (vanligaste bögklädseln i vår bekantskapskrets också för övrigt). Men istället vill han ha klänning ibland, Spindelmannendräkt ibland, Stålmannentröja ibland och Hello Kitty tröja ibland. Och inget av det har vi föräldrar någonsin på oss 

Jag tror att det är betydligt bättre att stärka sina ungar i de val de gör och lära sig att de som eventuellt retas för det är osäkra och pratar strunt. Man kan anpassa sig till döds och ändå bli retad. Står man däremot upp för sig själv och sina åsikter är risken betydligt mindre. Men det ska förstås vara ungens egen vilja som styr.

Att  tvinga sina ungar att ha särskillda kläder av något slag tror jag vore de flesta föräldrar främmande.

Ja, det är oftast min man som lämnar på morgonen och jag hämtar emellanåt en son i klänning (tunika i lekvänlig modell) så den har han helt frivilligt satt på eller lått sonen själv sätta på på morgonkvisten.

För övrigt så beror det sällan på klädseln om vår son är charmerande eller ej... det har mer med humöret att göra. Och det skiftar väldigt från dag till dag

Jag trivs bra i mitt med (som troligen är snarlikt ditt). Men som barn experimenterade jag gärna vilt. Speciellt i förskoleåldern.

Med tanke på att säkert 95% av alla medlemmar på fl är kvinnor är det ju inte speciellt konstigt. Jag tror inte att min man är medlem. Han hänger i musikforum istället.

Kanske skulle jag tänka annorlunda om jag hade ett intellektuellt funktionshindrat barn... men som det är nu förutsätter jag att min smarta unge själv kommer att begripa ungefär vad han gör om han i skolåldern skulle välja att ha klänning. Och då tror jag att det skulle vara betydligt värre att jag kränkte honom genom att tvinga honom att ta på något annat - än att han kanske blir retad. Vilket troligen är en risk han är villig att ta i så fall.

Min pojke är precis fyllda fyra år och han vet redan mycket väl att klänning "egentligen" är för flickor. Men han tycker att det är fint och vill ha det ändå ibland. Och rosa, lila och rött är hans favoritfärger.

Han går i en förskolegrupp där majoriteten av barnen är flickor och hans två bästa vänner är flickor. Han socialiserar sig med dem och vill vara lik dem. Det är inte konstigt och jag är inte ett dugg orolig över att han inte kommer att kunna läsa av sociala koder när han börjar skolan. Han är redan mycket bra på det. Men han har en egen stark vilja också.

Men då är ju den stora skillanden att du inte valde. Jag kan mycket väl förstå att man känner sig utsatt i en position man inte har möjlighet att påverka. Så som det var för dig.

Tror du verkligen att det hade känts lika dant om det var du djälv som hade valt de där kläderna för att du verkligen tyckte att de var fina och "du". Hade det påverkat din självkänsla negativt att bli retad för dem då - eller had edu kanske blivit stärkt och "arg"? Så upplevde nämligen jag det när jag som lite äldre barn (14-15 år) valde att klä mig "udda". Det stärkte min identitet och självkänsla att andra inte förstod utan kallade mig olika saker. Det distanserade mig från personer jag ville distandsera mig ifrån sas. Och det gav mig också vänner som jag fortfarande har kvar.

Fast då var ju din "outtalade" önskan att smälta in sas. Och din pappa kunde tyvärr inte hjälpa dig med det.

Om en normalbegåvad pojke i skolåldern väljer att klä sig i klänning vill han inte smälta in. Då har han en annan agenda - och jag tror helt enkelt att det vore illa som förälder att inte stå "på ungens sida" i det.

När det gäller smink skulle jag säga precis så till alla barn under elva/tolv.

Men han kanske mår mycket sämre av att känna att han inte får visa upp en del av sig själv? Att den sidan inte är accepterad... Det hade i vilket fall varit värre för mig som barn.