Pojke i klänning?!

Dåså, döm inte. Låt alla som vill ha klänning och lägg inte värderingar i kläder. Så får vi väl se om/när klänning blir ett unisexplagg eller inte.

Vilken maffia? Den ganska spretiga grupp föräldrar som tycker att deras söner ska få ha klänning på sig om de vill?

Som sagt, läs igen.

Och du sätter din personliga modesmak och behovet av att alla ska följa din smak framför värdet av att alla får utvecklas som de vill och inte är rädda för att sticka ut? För mig är det het obegripligt, som att välja diktatur framför demokrati bara för att det ska bli som man själv vill.

Men måste ALLA män se ut som just du tycker är snyggt? Det är ju redan så idag att män (och kvinnor för den delen) ser väldigt olika ut med olika stilar. Du och jag tycker förmodligen att helt olika sorters män är snygga och det är väl inga problem med det? Jag gillar tex inte muskliga machomän med snaggat hår och dyra kläder men det betyder inte att jag vill förbjuda den typen av män, de får gärna finnas och det finns ju andra män och kvinnor som tycker att de är snygga. Jag ser gärna män med klänning, du behöver inte ha ett ragg med klänning för det. Vad är det som är så läskigt med mångfald? 

Mina söner har aldrig blivit retade när de haft klänning på dagis, förhoppningsvis kommer det att bli lika tolerant även i andra områden framöver. Barn kan retas för lite vad som helst och naturligtvis är det dagis/skolans ansvar att ta tag i de som retas och inte tvärtom. Allt annat är ju bara sjukt. Eller ska runda barn som retas uppmanas att banta för att passa in också?

Och precis som att du/ni ska tillåtas göra det om ni mår bra av det måste väl andra få göra på andra sätt och uttrycka sin identitet på ett annat sätt än genom dagens västeuropeiska könsmall? Eller, eftersom vi pratar om barn som inte har någon uppfattning om sådana saker, få tillåtelse att prova sig fram utan att kuvas? Eller måste alla göra som du?

Vad innebär det att ha "rätt" i det här sammanhanget?
Jag tycker att det är rätt att alla tillåts vara som de vill och accepteras för det. Jag vill ha ett tolerant samhälle där människor inte behöver följa trånga mallar för att bemötas med respekt. Det betyder tex att du får klä dig som du vill och att de pojkar som vill ha klänning får ha det. Du vill, som jag uppfattar det, inte ha ett sådant samhälle utan föredrar att alla gör som du. Skillnaden är att ditt "rätt" innebär att alla tvingas göra som du vill medan mitt "rätt" innebär att alla får göra som de vill.

Det finns inte några vidare vetenskapliga belägg för det men det är ju också något som är oerhört svårt att studera. Men spelar det någon roll? På vilket sätt skulle den eventualiteten vara ett argument för snäva sociala koder och att människor inte ska få utvecklas som individer utan att passa in i kulturella könsmallar?

Varför tolka det utifrån kön? Jag hatade docklekar, fick en dockvagn och lekte att det var en gräsklippare, fick en docka och klippte av håret på den och glömde sen bort den. Min lillasyster älskade dockor. Vi var olika som barn trots att vi hade snippa både två. Jag har en son som tycker att både dockor och bilar är tråkigt, han föredrar att pyssla. Andra sonen gillar både bilar och dockor. Barn är olika! Alla killar är inte lika och alla tjejer är inte lika. Tyvärr får många killar och tjejer inte möjlighet att utvecklas utöver könsmallen. Många köper tex bara bilar till sina söner (om de inte aktivt ber om annat). När min son tittar på bilar säger många släktingar "åh, typiskt killar", när han tittar på dockor är det som att de blundar eftersom det inte är "typiskt".

Och när jag inte ville leka med dockor som liten så var det ett resultat av vad?
Varför tolka allt utifrån kön? 

Jo, du utgår ifrån att han har vissa intressen för att han är kille och inte för att han är den individ han är. Och du utesluter möjligheten till social påverkan vilket är minst sagt märkligt. Det är klassisk gruppsykologi, människor ser det de vill se och förväntar sig att se, önskvärda beteenden tolkas som typiska för gruppen medan icke önskvärda beteenden inte ses eller tolkas som märkliga undantag. Det finns hur många studier som helst som visar att vi (alla) fungerar så, inte bara när det gäller kön utan också andra grupptillhörigheter.

Min yngsta son älskar som sagt glitter och rosa och klänningar. Ingen kommenterar det med "typiskt pojkar". Många tror att han inte alls valt glittret själv utan att det är hans elaka feministmorsa som tvingat på honom klänningar. Han älskar OCKSÅ bilar. Och då är det plötsligt något  "typiskt killar" som han har valt själv av genetiska skäl och utan påverkan. De som tänker så här gör det inte medvetet eller av illvilja, alla kan dock lära sig att ifrågasätta sina reaktioner och fundera över hur man tolkar olika beteenden.

Vad menar du? Vad är en fjolla?

Nej, jag begriper inte vad du menar.

Ok. Vad är din poäng? Det är fjantigt att ha klänning? Moget uttalande.

Det ÄR ett rätt omoget uttalande. Du tycker att det är fjantigt med män som har klänning. Jag tycker att det finns andra klädesplagg som är rätt fåniga (stringtrosor tex, fjantigt plagg). Men jag brukar inte gå runt och tjoa om det för då kanske nån trevlig person skulle bli ledsen. Varför göra sin egna personliga smak till en låtsad sanning?

I vilken verklighet är värderande omdömen av typen "fjantigt" något som går att fastställa objektivt?
Du har vissa åsikter och en viss smak. Jag har andra åsikter och en annan smak. Ytterligare andra människor har andra idéer om både kläder och annat. Med ett minimalt mått av ödmjukhet kan du kanske inse att det är rimligt att låta folk klä sig som de vill och inte ha åsikter om andra på det sätt du har.