Pojke i klänning?!

En sak som jag reflekterat över är att rent generellt så verkar det som om alla "genusmotståndare" tror att "genusivrare" vill begränsa sina barn eller få alla att bli likadana, det är ju ett argument man sett genom hela tråden, alla vi villa göra alla till en "grå, könlös" massa. Inte en gång har jag sett någon som förespråkar genuspedagogik säga att de vill göra sin barn könlös. I själva verket är det precis tvärtom, man vill att ens barn ska få tillgång till alla kulörer, färger och former. Hur är det grått och könslöst?

Sen tänker jagf så här också: Jag ser en himla skillnad i bemötandet av min dotter beroende på vad hon har på sig för stunden. Om hon har exempelvis jeans och en färgglad tröja, typ röd/grön/och gul så blir andras reaktion "Hej xxxxx va roligt att se dig, kul att du är här hos oss".
Har hon en klänning, speciellt om den är typiskt "flickig" och rosa, är reaktionen "heeeeej xxxxxx, guuuuuud så söt klänning, åh va fin du är, jättesöt!" och superlativen haglar över ungen. Hon är inte dum, hon fattar attt om hon är "fin, snygg och söt" får hon uppskattning för det= bekräftelse, och är det något att eftersträva? Jag gillar reaktion nummer 1 mycket mer, där får hon bekräftelse för sin person, inte sitt utseende. Jag vill inte att hon ska få uppfattningen att hennes värde stiger om hon ser söt ut.

VEM är det ni anser begränsar sina barn? De jag känner som förespråkar genus ger sina barn tillgång till alla kläder som finns att tillgå, de jag känner som inte gillar genustänket, tar bort och begränsar sina barn ivalet av kläder, eftersom pojkar inte "får" ha rosa, glitter eller tunikor/klänningar whatever det är de har hängt upp sig på.

Med en dåres envishet hävdar jag att om man drar det hela till sin spets blir vi en könlös massa (dock ej nödvändigtvis grå, även om färgen på massan inte spelar någon roll för mig).

Nej, alla kommer inte att se likadana ut - men det kommer inte att finnas något typiskt manligt och typiskt kvinnligt (annat än det rent biologiska) eftersom de så förhatliga normerna inte existerar. En person i klänning kan alltså lika gärna vara en man, för att ta ett i tråden populärt exempel.

Tycker du vi är gråa i dag? Kom nyss upp ur tunnelbanan och där var det som vanligt en salig blandning av alla möjliga sorters färger och klädstilar.

I den mest absurda förlängningen skulle vi bli "en könlös massa" ja, av skäl jag tidigare redogjort för.

Däremot tror jag att det tack och lov är så att de flesta av oss faktiskt trivs rätt bra med en hel del av samhällsnormerna och att många faktiskt vill klä sig manligt respektive kvinnligt. Därför är jag egentligen inte speciellt orolig över att "normerna ska krossas". Det är att en åsiktselit sitter och försöker diktera vad som är rätt tänkt och fel tänkt som jag vänder mig emot.

Jag tycker det ser förjävligt ut med män i kvinnokläder, eller pojkar i flickkläder, men vill man ha det så vem är jag att döma utifrån min egen högst subjektiva smak?

Det är genusmaffians medvetenhet om sin egen förträfflighet och alla andras inskränkthet jag har mycket mycket svårt för.

Nä, jag vet. Jag frågade varför det skulle vara så farligt. Men vad är det som stör, varför kan inte människor få utvecklas utan trånga könsnormer?

Ge gärna anledning till varför könsnormer behövs övh och varför det inte räcker med normer

Läs mellan raderna.

Sätt igång. Jag slår vad om att de problem du hänvisar till, och som jag mycket riktigt lär hålla med om, mer eller mindre unisont beror på omvärldens associationer, förväntningar och erfarenheter.

"Hysteriskt hemskt" är ditt ordval, inte mitt. Och nej, jag förstår inte varför omgivningens uppfattning verkar totalt irrelevant i det ena fallet med oerhört viktig i andra.