Olydig engelsk staffevalp

Hej Min hund är en rottweiler han är den busigaste av hans syskon. Han kan sitt, ligg, rulla runt, tas, blöt nosen, five 5 , skäll, gå bakom ryggen. MEN som sagt han är JÄTTEleksugen och blir helbusig när han träffar andra hundar även om vi kan lugna ner honom. Han fyller 1 år i mars men han är som en 10 veckor valp. Han lärde sig allt när han var 9-10 veckor. Jag har jättebra tips till dog om du vill inboxa mig. Staffhundar är oftast busiga upp till 1 år men rottweiler är busiga upp till 3 år ibland

jo..detta är min mammas sjunde hund....så hon är ingen nybörjare.....men denna valp var nog en utmaning

Låt valpen vara valp medan han fortfarande kan. Det som är viktigt är social träning, lagom aktivering, krav ställda så han inte kan misslyckas och att han har KUL med din mamma.

Lydnadsträning för små valpar bör gå ut på kontakt, inkallning och annat som stärker banden, resten kan man ta sen om man lagt en bra grund. Att gå runt koner osv. handlar om kontakt och samarbete, inte lydnad.

Med valpar ska grundlydnaden lekas in. Enligt mig gärna med mycket godis/leksak, eller andra bra morötter.

Oj oj oj! Härlig läsning! Låter ytterst välbekant.

Vi har också en staffe och kan så lätt identifiera mig med vad du skriver om valpen. Han är idag två år men var som liten en liten galning.

Jag varken skojar eller överdriver nu, han sprang faktiskt runt och fräste. Lät som en liten drakunge som yrde runt under sängen när vi skulle sova.

Vi hade turen att gå på kurs hos en instruktör som är särskilt inriktad på bull- och terrierraser och det var det bästa vi gjort. I en "vanlig" grupp hade han nog alltid varit sedd som outsidern. Här fanns full förståelse och han var absolut inte på något sätt värst i gruppen.

Mitt tips är att bestämma sig för vad som känns viktigt just för mig. Vilka regler har vi i vårt hus och vad behöver vi vara tydliga med från början gentemot valpen? Men att vara nog med "allt" utifrån vad ngn annan satt upp som riktlinjer var i alla fall inget som funkade särskilt bra för vår eller för vår staffes del. Vi har fått ta det lite lugnare och med mycket lek.

Jag säger ofta att är det något jag ångrar med honom eller skulle gjort annorlunda så vore det att inte ha stressat på honom med inlärning när han var liten utan ta det lite i hans takt. Jag kände mig jätte stressad över att han var vild, bet i fingrar, hämtade skor etc. Sedan har bara grej efter grej upphört. Jag har märkt att han behövde en viss mognad innan han var redo. Ta saker lite mer i sin takt.

Koppelgåendet har alltid varit kämpigt. Han är så pigg och alert, har så mycket energi och vill helst bara springa lös. Detta har stressat mig mycket. Fram tills tvåårsdagen. Helt plötsligt verkar han mottaglig för vad jag säger om att ta det lite lugnt.

Så mitt tips är: stressa inte valpen. Bygg upp förtroendet mellan hund och husse/matte och hitta en instruktör ni trivs med.

Ett litet tillägg. Den övning som var vändningen för oss för att kunna hantera det lilla monstret var passivitetsträning. När han var som vildast, fräste som mest och vi var som olyckligast fick vi lära oss att sätta oss grensle över honom och hålla honom fast med benen. Inte på ett aggresivt sätt utan på ett lugnande sätt. Så satt vi så alldeles tysta. Vi var toklugna även om han kunde vara helt vild och sprattla som en galning. Så satt vi så tills han slappnade av och drog en lättnadens suck och blev avslappnad i alla muskler, först då kunde vi kliva av. För oss funkade det extremt bra för att kunna bryta om han blivit extremt uppjagad. Urviktigt dock att inte ge upp även om det dröjer LÄNGE innan han kan slappna av. Bara sitt kvar tyst lugnt och stilla. Kan vara ett sätt att få ner en uppjagad staffe ner på jorden igen.

Så ta det bara lugnt så är jag övertygad om att även hennes staffe kommer bli fantastisk. Låter som hon har stor hundvana sedan tidigare. De är nog lite annorlunda staffar men ge honom bara lite tid och utrymme och fundera över varför han i vissa situationer inte reagerar som hon är van att hundar gör så är jag övertygad om att han kommer bli en härlig vän.

Angående att han lämnas ensam vill jag inte komma med ngn moralpredikan, vet att det kan vara svårt att få ihop vardagen. Jag vill bara höja ett litet varningens finger utifrån vår erfarenhet med vår staffe. Han är EXTREMT beroende av sällskap och närhet. Han blir urledsen om han får vara ensam även om det bara är kortare stunder. Vet att han bara sover om vi är borta så är ju inte så att det går ngn nöd på honom egentligen men märks stor skillnad på sinnet om han varit ensam. Blir det några timmar två dagar i rad är det extremt viktigt för honom sedan att ha oss båda nära och ligga och mysa hela familjen tillsammans. Han vill liksom kompensera. Så vi försöker verkligen lämna honom ensam så lite det bara går för vi ser att han mår så extremt mycket bättre med människor runt omkring sig. Kanske kan vara värt att tänka på bara att staffar är extremt sociala och beroende av närhet. Pussar och kramar är det bästa som finns!

Stort lycka till! Jag är övertygad om att det kommer ordna sig!

Det är en valp!  Tycker instruktören låter orimlig i sina krav, faktiskt.
Alla hundar är olika somv valp, en del är följsamma direkt och en del kräver lite mer tid o träning. Men man får ju anpassa sig efter don liksom..

Viktigast när de är valp är att de lär sig lita på sin ägare, bygga kontakt och följsamhet. Och det kan man itne stressa fram, utan det är nåt som mognar fram med tid o träning. All träning med valp (och senare den vuxna hunden) ska ske med lek och glädje. Människan som tränar hunden ska vara den ultimata källan för positiva saker som sker när man är valp. 
Tränar man hunden genom positiv förstärkning får man en hund som litar på en i alla lägen. Oj så många jag har sett som ger sin hund tjuvnyp och starka korrigeringar, de får en hund som inte litar på dem i alla lägen. De blir osäkra på människans reaktion. Så vill inte jag ha det..
En del hundar räcker ett glatt "bra" som belöning, en del kräver flera kilo köttbullar eller flera minuters kamp med trasan eller den där sunkiga tennisbollen, det gäller ju att hitta det hunden helst jobbar för och använda det i sin träning.

Testa gärna fyrklövern med hunden, se vad den helst vill ha. Här tog vår hund först kampen , sen bollen, sen leken och sist köttbullen. Och han är retriever.

Passivitetsträning är super, önskar det vore lika viktigt hos alla raser som det är när man har jaktretriever. Där börjar man med passivitetsträning från start. En hund som kan stänga av när det ska vara lugnt är skönt. både för hund o ägare. 

All inlärning hos hund sker med hjälp av belöningsmetoden. Vi använder inga som helt korrigeringar för att få hunden att utföra det önskade beteendet. All inlärning ska vara meningsfull för både hund och förare och vi tvingar aldrig hunden att utföra något utöver sin fysiska och psykiska förmåga.

Vi använder klicker vid nyinlärning då vi anser att det är den bästa och effektivaste inlärningsmetoden. Man kan markera ett beteende så otroligt exakt och hunden har full förståelse för dess betydelse - jag gör rätt, belöning är på väg!"

Jag har haft hundar på kurs som det inte är någon ordning på alls och där jag SER att ägarna kämpat.

Vissa mognar senare, själv lär jag inte mina hundar NÅNTING förrän dom är runt halvåret.(bortsett från att inte hoppa ur bilen)

Min sheltie tex är knasigt omogen då det gäller agilityn trots att hon snart är uppe i tävlingsålder (1,5 år)medan min jämngamla bchane har tagit detta på fullaste allvar sedan dagen då han började träna.

Hundar är olika och jag tycker att har man en som man inte får ordning på så är det bara att fortsätta gå kurser för olika människor, det ger jättemycket för både hund och matte i slutändan.