LÅNGT gånget utmattningssyndrom, hur bli frisk??

Jag hade inte varit utrbänd lika änge som dej men skriver ändå.
Jag träffade en psykolog en gång per vecka,vi la up en plan med små mål och han gav mej "läxor" till nästkommande vecka.
Väldigt små små steg vilket gjorde att jag klarade av dom och gärna ville utmana mej själv.
Vi höjde ribban med tiden.
Jag mår toppen idag
Jag var livrädd att hamna i "bara gå hemma"-sitsen,ville verkligen igång och jobba igen och rutner förenklar ju livet,man blir piggare o gladare.

Mitt tangentbord segar,hoppar en del bokstäver som du ser

hej o tack för svar.. vad härligt att du mår så bra nu.. hur mådde du när du var utmattad? hur "allvarliga" symptom hade du o hur länge om jag får fråga...?

Jag var ständigt trött,oftast sur och gav man och barn oförtjänade avhyvlingar. ALLT kunde jag göra imorron istället,den där morrondagen dröjde oftast allt för länge och då blev uppifterna övermäktiga istället.
Pallade inte ens att vrida ur disktrasan och orkade jag det en dag så orkade jag ite torka bänken istället.
Jag hade depression och panikångestattacker.

Något år ungefär skulle jag tippa på.

Kom till en gräns där jag tyckte jag själv va så förbaskat tråkig och måste fånga upp mitt liv igen och så blev de

Hur påverkar detta din vardag?

ok, tack för svar.. för mig påverkar det så att jag kan sällan hitta på nåt för blir så lätt stressad o spänd, trött, tappar koncentrationsförmågan och så är dt bara att vända o åka hem o sova några timmar. jag är oftast rädd nu för att göra saker då jag aldrig vet hur jag mår. sover  mkt för att stressen som jag har gör mig så uttröttad. hinner aldrig återhämta mig förren nästa stressattack. så - en ond cirkel. o vet inte riktigt var stressen kommer ifrån heller- det är som att kroppen ständigt är på sin vakt o är sällan helt avslappnad hemma heller

Ok,okoncentrerad var jag också till tusen.
Är vanligtvis en person med full ko så de var skijobigt,missade viktiga saker o.s.v
Pratar du med någon? Antar att du är sjukskriven?

ja, jag går o pratar med terapeut och tycker det är bra. heltiddsjukskriven. men blir less på att det vart så länge...det känns också lite som at tnär det vart så länge så blivit van med det o glömmer hur jag ska vara för att försöka vara frisk. .eller också har kroppen helt enkelt inte läkt ännu o det behövs mer tid.. håller på att kolla upp om man kan ta mer prover på sköldkörtel o binjurar.. men är trött på alla läkarbesök med...

Ja det är lätt att hamna i ekorrehjulet.
Men jag tycker FK har blivit hårdare också med just denna sorts sjukdom,va säger dom?
Tror du att du skulle orka arbeta nån timme?
Jag började i väldigt små steg när jag började arbeta igen,sen ville jag bara mer o er o blev piggare o piggare.

jaha ok.. så du började fastän du inte blivit helt frisk? var det tungt i början? FK säger inget o det känns som att jag kan gå hemma hur länge som helst. vet inte kanske jag skulle orka arbeta nån timme i veckan, tror det, men bara det att det känns inte kul, känner ingen längtan till det när jag har kvar mina symptom med svårt at tfokusera, stress osv.. känns som jag vill bli av med symptomen först samtidigt inser jag att jag ju kanske aldrig blir helt symptomfri. men jag är inte som innan utmattningen. då kunde jag pressa mig o tänka, det här går bra o gå på ren vilja. det går inte längre kanske en halvtimmer sen rasar jag ihop av stresskänlsa o trötthet. tål liksom inga krav o press alls ännu. har en känsla att var ai naturen mkt skulle hjälpa men har inte orkat ta tag i det heller, men tror ska försöka med det först ... att tvinga mig ut och gå i naturen :)   

Ja helt ok var jag inte när jag började men märkte ju att jag blev allt bättre av att vara i gång.
Ut och promenera är definitivt rätt medicin.
Jag var också sån i början,planerade långpromenad men vände hem igen efter bara 2-3 minuter.
Men jag ökade succesivt och gick lite längre varje gång och nu är det powerwalk i en timme som gäller 
Kan du inte testa i små steg?