Tycker du ska gå in i tråden jag länkade till och ventilera med fler i samma situation, det är skönt att prata av sig med folk som förstår och jag känner att hjärnan börja bli mosig vilket gör att jag inte förstår det som skrivs och har svårt att formulera mig. Suck.
Situationen i sig är stressande så det är inte konstigt, många kanske inte förstår det men att hela tiden känna att man vill bli frisk, frustration över det man inte kan, oro över sitt mående etc är en stress i sig. För många av oss kan ett skarpt ljus, ett plötsligt ljus samt våra egna inre tankar bidra till stresspåslag. Jag pendlar mellan utmattning och stress eller båda samtidigt.
Jag försöker hålla en viss form av rutin. Går upp 8-9. Duschar/gör mig iordning. Äter frukost. Plockar undan. Går promenad (går inte alltid men jag har hund och klär i alla fall på mig och går runt huset). Sen är klockan tolv. På em sitter jag lite vid datorn när jag klarar, målar när jag klarar (vilket inte är ofta), läser om det går, pysslar hemma, kör mindfulness/meditation/avslappning, har försökt flera gånger att börja träna lätt men det går inte utan ajg blir jättedålig. Sen kommer gubben hem och så är det middag och på kvällen är jag "ledig" förutom att jag försöker gå en promenad med maken (lättare när det är mörkt ofta). När jag är dålig kan jag inte göra ett skit mer än att bara vara - sover dock väldigt sällan på dagarna eftersom det krånglar till dygnsrytm. Ibland pratar jag i telefon men det kan vara vlädigt stressande. Träffar sällan folk förutom min man, det går bra dagar att jag träffar högst två personer i max en timme sen är jag helt färdig. Träffar psykolog 1 ggn/v. När det är fint väder försöker jag och maken åka ut i naturen, antingen gå lite om jag orkar annars bara sitta en stund och lukta, lyssna, se och bara vara.
Lever med man och hund, inga barn.
Nu klarar jag inte att skriva mer tyvärr, men gå in i tråde och bekanta dig med andra där som sagt var - du är inte ensam!