• Johanna 85

    Graviddiabetes?

    Jag var idag hos barnmorskan vecka 30+6 , blodsockret visade sig vara 11,8 ... vilket resultera i att jag ska på glukosbelastning på måndag.

    Jag åt frukost en kopp osockrad välling och en mjuk osötad macka med leverpastej till frukost runt 8.30 imorse jag gjort testet ca 10.30 hos BM idag. (annars noga med mat och inte för mycket onyttigt men klart slinker ner något fika då och då) Jag är inte överviktig, ingen diabetes i släkt osv. Ingen riskzonskandidat direkt.

    Hur stor chans är det att det faktiskt är graviddiabetes, och om inte. Vad gjorde att det gav ett sådant högre utslag på bg? Det står att i flesta fall som visat högt blodsocker inte varit graviddiabetes vid glukosbelastning. har någon varit med om samma?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-07 19:05
    Nu visade det sig vara graviddiabetes jag har. Behövde inte göra hela glukosbelastningen då fastevärdet visade 8.3

    Så nu får det bli kosthållning och sticka finger. Ska träffa diabetessköterska och komma till specialistmödravården senare i veckan.

    Några mer med erfarenheter om graviddiabetes angående storlek på barn och risker vid förlossning?

    Någon bra sida där man kan hitta information? Gärna några tips!

  • Svar på tråden Graviddiabetes?
  • mimsan01
    Keyla76 skrev 2011-03-24 17:08:14 följande:
    Jag bor i Göteborg. Kostbehandlingen går hittills bra, jag kan äta en del kolhydrater (yoghurt, flingor) utan att få så mycket utslag på blodsockret, men sushi och pizza fungerar inte. De senaste dagarna har jag varit förkyld och värdena har dragit iväg lite mer, men det verkar ha lugnat sig när jag nu är på bättringsvägen.

    Mäter blodsockret två dagar i veckan och har kontakt med dagvården antenatalenheten, dit jag ringer och rapporterarr värden. TUL har inte varit aktuellt än men kommer att bli längre fram. Annars vet jag inte så mycket om tiden framöver förutom att vi här i Göteborg inte föder på specialistförlossningen, utan att man kan föda var man vill även om man har diabetes (fast det beror förstås på om det uppstår några komplikationer på vägen.

    Har inte heller haft problem med sockret tidigare, men däremot tyckt att jag vid båda graviditeterna mått dåligt av sött - blivit illamående. Fast det vet jag inte om det har något med saken att göra. :)

    Hur tänker ni om livet efter förlossningen - kosthållning och motion för att förebygga diabetes i framtiden?
    Här i Uppsala så får man också föda på vanliga förlossningen, men man får ligga kvar på spec-BB några dagar efter födseln. Vad skönt att du märkt vad som funkar att äta och inte funkar!

    Det där med illamående av sött känner jag igen! I alla fall från den här graviditeten! Jag klarade inte längre av att dricka coca-cola vilket annars är min stora last. Blev helt äcklad av smågodis och choklad vilket jag inte brukar ha några större problem med annars. Visserligen så är det ju bra att man inte petar i sig massa sånt, men det kan ju ha med diabetesen att göra! Nu däremot börjar det smyga på sig ett sockersug... Choklad, mmmm....

    Efter förlossningen har jag inte tänkt så mycket på. Jag har ju redan varit hos en dietist som gått igenom kosten, och hon hittade inget hon ansåg behövde förändras så det är väl bara att köra på som vanligt där antar jag. Jag längtar i alla fall till jag kan börja sporta lite mer igen. Jag har haft sån gaaaaalen foglossning, så det har stundtals varit en utmaning bara att gå uppför en trappa. Så nu är jag riktigt sugen på att börja spela tennis igen som jag gjorde innan jag blev gravid!

    Den här veckan så är det i alla fall TUL inplanerat igen, samt ett snack med specialistläkaren om förlossningen. Det ska bli skönt att lägga upp en förlossningsplan. Jag har känt att jag inte riktigt orkat ställa in mig mentalt och börja ladda eftersom jag inte vet om det kommer bli snitt eller vaginalt. Så det ska bli gott att få reda ut alla frågetecken, så man kan börja ladda lite! Har gått med småvärkar i helgen, så nu MÅSTE jag får arslet ur vagnen och packa BB-väskan!
  • Johanna 85

    Jag tror här i örebro län får man också föda på vanliga förlossningen. Men jag vet inte hur det är efteråt? finns nog ingen spec.B.B här. Mer för de små barnen, så får de ligga på neo. avd. Även fast de är stora barn och inte födda för tidigt. Men tror det beror på om barnet får andningsvårigheter eller gulsot kanske? känner mig ganska frågande i det. Måste nog skriva ner lite grejer som jag måste fråga känner jag. Det är ju ändock snart bara 5 veckor kvar. Och lär få veta mera på torsdag då vi ska på TUL hur det kommer se ut med allt, då ser de ju hur mkt bebis växt senaste tiden.

    Men jag har samma som du mimsan, jag tänker INTE bli igångsatt. men kan tänka mig vaginalt om det kommer igång självt, eller kejsarsnitt. Jag tänker inte ge mig i den punkten! Jag har inte bearbetat en igångsättning till, då de inte ringt mig angående ett aurora samtal och det är bara 5 veckor kvar. Så de kan inte få mig till en igångsättning... men samtidigt är det jobbigt att man inte vet hur man ska förbereda sig. Vaginalt eller kejsarsnitt. Som är för mig helt två olika saker. Jag har lite kontrollbehov, så detta tär väldigt mycket på psyket.

    Ska bli spännande att se hur stora bebisarna växt sig till nu =)  var ju 3 veckor sen man var där..

  • D 1980

    Jag ska till sjukhuset idag för kontroller men vet inte riktigt vad de ska titta på, har TUL nästa onsdag så då får jag också se hur stor hon har blivit de här två veckorna. Är i v.36+4 nu. Men jag HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS! att hon kommer innan nästa onsdag!!!! Orkar verkligen inte vara gravid längre, börjar kännas som tortyr. Hon är fixerad sen flera veckor tillbaka så varje gång hon försöker vrida på huvudet svider det som satan, som om hon ligger i själva öppningen. Riktigt obehagligt. Trycket mot revbenen är ingen höjdare heller.

    Jag börjar nu tycka att det är svårt att hålla mig borta från sötsaker, det är det enda jag tänker på. Men jag vill ju inte att hon ska växa mer än nödvändigt så jag försöker att äta så rätt som jag bara kan.

    Men efter förlossningen har jag ändå bestämt mig för att gå ner alla grav.kilon och lite till rätt så omgående så det kanske är bra att man nu tvingas sluta med allt onyttigt för då försvinner suget lite och den här ovanan att småäta skräp (som jag har haft hela mitt liv). Längtar tills man kan röra sig

  • Johanna 85
    D 1980 skrev 2011-03-29 08:00:36 följande:
    Jag ska till sjukhuset idag för kontroller men vet inte riktigt vad de ska titta på, har TUL nästa onsdag så då får jag också se hur stor hon har blivit de här två veckorna. Är i v.36+4 nu. Men jag HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS! att hon kommer innan nästa onsdag!!!! Orkar verkligen inte vara gravid längre, börjar kännas som tortyr. Hon är fixerad sen flera veckor tillbaka så varje gång hon försöker vrida på huvudet svider det som satan, som om hon ligger i själva öppningen. Riktigt obehagligt. Trycket mot revbenen är ingen höjdare heller.

    Jag börjar nu tycka att det är svårt att hålla mig borta från sötsaker, det är det enda jag tänker på. Men jag vill ju inte att hon ska växa mer än nödvändigt så jag försöker att äta så rätt som jag bara kan.

    Men efter förlossningen har jag ändå bestämt mig för att gå ner alla grav.kilon och lite till rätt så omgående så det kanske är bra att man nu tvingas sluta med allt onyttigt för då försvinner suget lite och den här ovanan att småäta skräp (som jag har haft hela mitt liv). Längtar tills man kan röra sig
    Hur stor var din lill sist ni var på TUL? Hoppas att hon kommer innan dess =)

    Ja fy sjutton att vara gravid känns inget härligt längre =( tyvärr! Man kan inte sova ordentligt, inte gå promenader, knappt dammsuga hemma. Men främst så längtar man ju till att man får träffa sitt barn såklart =)

    Självklart är det inget dumt att få bort sötsug ... vilket inte gynnar någon igentligen. Men jag har under den sista tiden varit såååå sötsugen så det inte är klokt. Tänkt att jag ska skita i allt och låta barnet bli stort och käka en hel nutella burk rakt av. Då har sötsuget varit enormt =P hehe! Men detta gäller även ens egna hälsa som du säger. Så detta är bara nyttigt för oss med. Dock var jag aldrig överviktig innan, BMI 22. Men detta är även en sporre att hålla sin vikt ännu mer efter förlossningen, att man är hälsosam. För vill inte insjukna i vanlig diabates ...
  • D 1980

    HAHAHA Det där med nutellan känner jag igen! Igår stod jag med burken i handen jättelänge, öppnade den och det luktade SÅÅÅÅÅÅ GOTT, men jag tog inget. Känner mig lite som en missbrukare nästan när jag håller på sådär. Vill verkligen göra allt jag kan för att barnet inte ska växa mer än nödvändigt men jag känner ändå att hon har vuxit mycket den senaste veckan. Nu är magen alldeles knölig istället för rund, antar att hon inte alls har mycket plats kvar där inne. Hon vägde ca 3400kg sist, så enorm var hon väl inte men jag är inte så stor heller.

  • mimsan01

    åååååh... Nutella.... vad gott...... :-P
    Själv har jag även fått galna cravings efter frukt! Jordgubbar, melon, kiwi, fruktsallad..... vojne vojne... Bättre socker, men inte bra!

    Jag har kommit in i det stadiet nu när magen är större än vad man tror... Man bumpar in i folk och saker när man vänder sig om, man tror att man kommer in i trånga utrymmen fortfarande osv. Jag vet inte hur många gånger jag har vänt mig om lite hastigt och nästan råkat slå omkull min stackars dotter med magen!

    D1980 - Nu har du ju kommit så långt att det kan sätta igång när som helst! Spännande!!


    Jag är lite kluven till att gå ner efter förlossningen. Jag har fått för mig att man inte ska gå ner alltför mycket när man ammar. Fettet man har i kroppen binder ju miljögifter mm, och när man går ner i vikt så förbränns fettet, och gifterna däri går över i bröstmjölken och därmed bebisen. Men samtidigt är det ju många som bara rasar i vikt när dom ammar, och det har ju inte uppmärksammats alltför mycket, så det kanske är marginellt hur mycket som egentligen går över till mjölken?

  • D 1980

    Jag blev så himla ledsen efter besöket på Danderyds sjukhus idag. Det här är tredje gången som jag möter dessa läkare och de har alltid varit avvisande mot mig men den här gången blev jag verkligen helt ställd. Först hade jag tid hos nån sköterska som tog lite prover, sen fick jag vänta 45 min på att träffa dessa dubbelbokade läkare som bara talade om att mina sockervären ser fina ut nu oc att jag kan räkna med att inte ha diabetes efter förlossning.

    När jag var där förra tisdagen, när jag hade gjort TUL för första gången och fick reda på att bebisen var större än normalt, träffade jag dessa läkare och när de kom med beskedet började jag storgråta av panik. Kunde inte ens prata för att jag var så rädd och orolig. Min man var med den gången och försökte säga det som han vet jag hade velat veta. Men det enda vi fick som svar var att det kommer gå bra, kejsarsnitt eller planerad förlossning är inget de vill diskutera och så sa de att vi ses nästa vecka. Samtalet tog ett par minuter.

    Nu börjar jag fundera över deras hemska bemötande. Kan man verkligen behandla en person med förlossningsrädsla som reagerar på de sätt som jag gjorde? Kan man komma med ett sådant besked och sen inte förklara något, inte ens fråga mig om jag undrar över något.....utan bara säga hejdå, vi ses nästa vecka??? 

    Jag har ingen barnmorska eller mvc som jag går till nu i slutet eftersom de skickade mig till spec.mvc på sjukhuset. Men där säger de bara "ja, då får väl vi ta hand om dig om de har avbokat alla dina besök" Är inte man som gravid och rädd/orolig i en tillräckligt utsatt situtation utan att man blir behandlad som skärp. Jag är så himla ledsen just nu iaf. Vet inte vad jag ska göra. 

    Sen så sa de förra veckan att jag ska få gå på kontroller 2ggr/vecka nu och de bokade in dessa besök. Idag säger de att en kontroll i veckan räcker, då säger jag att de redan har bokat in två bes./vecka. Och läkarna bara tittar på varandra, skrattar till lite och säger, Ja då får du väl gå 2ggr/vecka.... som om jag vill och har tid och lust för det!! Det är som när de skriver ut vitaminer till en person på recept bara för att den ska "hålla sig lugn och inte besvära dem"

    Imorgon ska jag iaf ringa till sjukhuset och ställa in mina bokade kontroller, allt förutom TUL nästa onsdag. Sen ska jag bara säga att jag är otroligt missnöjd med hur jag har blivit behandlad och att om de ändå bara ska skratta åt mig under varje möte är det lika bra att jag inte kommer mer än nödvändigt. Vet inte vad jag annars ska göra.

    Ursäkta att det blev så långt, om ni ens orkade läsa! Men det här känns helt sinnessjukt. Det är verkligen katastrof hur sjukvården ser ut

  • Johanna 85
    D 1980 skrev 2011-03-29 20:50:29 följande:

    Jag blev så himla ledsen efter besöket på Danderyds sjukhus idag. Det här är tredje gången som jag möter dessa läkare och de har alltid varit avvisande mot mig men den här gången blev jag verkligen helt ställd. Först hade jag tid hos nån sköterska som tog lite prover, sen fick jag vänta 45 min på att träffa dessa dubbelbokade läkare som bara talade om att mina sockervären ser fina ut nu oc att jag kan räkna med att inte ha diabetes efter förlossning.

    När jag var där förra tisdagen, när jag hade gjort TUL för första gången och fick reda på att bebisen var större än normalt, träffade jag dessa läkare och när de kom med beskedet började jag storgråta av panik. Kunde inte ens prata för att jag var så rädd och orolig. Min man var med den gången och försökte säga det som han vet jag hade velat veta. Men det enda vi fick som svar var att det kommer gå bra, kejsarsnitt eller planerad förlossning är inget de vill diskutera och så sa de att vi ses nästa vecka. Samtalet tog ett par minuter.

    Nu börjar jag fundera över deras hemska bemötande. Kan man verkligen behandla en person med förlossningsrädsla som reagerar på de sätt som jag gjorde? Kan man komma med ett sådant besked och sen inte förklara något, inte ens fråga mig om jag undrar över något.....utan bara säga hejdå, vi ses nästa vecka??? 

    Jag har ingen barnmorska eller mvc som jag går till nu i slutet eftersom de skickade mig till spec.mvc på sjukhuset. Men där säger de bara "ja, då får väl vi ta hand om dig om de har avbokat alla dina besök" Är inte man som gravid och rädd/orolig i en tillräckligt utsatt situtation utan att man blir behandlad som skärp. Jag är så himla ledsen just nu iaf. Vet inte vad jag ska göra. 

    Sen så sa de förra veckan att jag ska få gå på kontroller 2ggr/vecka nu och de bokade in dessa besök. Idag säger de att en kontroll i veckan räcker, då säger jag att de redan har bokat in två bes./vecka. Och läkarna bara tittar på varandra, skrattar till lite och säger, Ja då får du väl gå 2ggr/vecka.... som om jag vill och har tid och lust för det!! Det är som när de skriver ut vitaminer till en person på recept bara för att den ska "hålla sig lugn och inte besvära dem"

    Imorgon ska jag iaf ringa till sjukhuset och ställa in mina bokade kontroller, allt förutom TUL nästa onsdag. Sen ska jag bara säga att jag är otroligt missnöjd med hur jag har blivit behandlad och att om de ändå bara ska skratta åt mig under varje möte är det lika bra att jag inte kommer mer än nödvändigt. Vet inte vad jag annars ska göra.

    Ursäkta att det blev så långt, om ni ens orkade läsa! Men det här känns helt sinnessjukt. Det är verkligen katastrof hur sjukvården ser ut


    =( vad tråkigt att de behandlar en som "slit å släng" ... att man tar emot information som en robot och inte har känslor. Speciellt när du kände så som du gjorde så tycker man att de borde erbjudit sig att du ska få någon att prata med om den saken. Inte ignorera! skit dåligt!

    Jag har haft lite den känslan av att det ska gå fort .. ingen som pratat så mycket om förlossning osv. MEN jag har bett om att få gå på aurora, men ingen har hört av sig. Känns lite sent att bearbeta sin förra förlossning när det bara är ca 5 veckor kvar. Dock så tycker jag att jag inte upplevt det du gjort...vilket inte ska förekomma. Du är gravid, orolig och rädd... det ska de ta på allvar! Oavsett om ditt blodsocker ser bra ut. Hoppas att du får prata med någon. För du är så långt gången, det är ju snart dags. Du borde få någon slags förlossningsplan om det nu snart inte kommer igång av sig självt!
  • mimsan01
    D 1980 skrev 2011-03-29 20:50:29 följande:

    Jag blev så himla ledsen efter besöket på Danderyds sjukhus idag. .....


    Men fy fan vad tråkigt och hemskt!! Och just Danderyd! Jag tycker att "alla" säger att Danderyd är så himla bra, men då kanske det inte gäller de som har gått hos specialist... Kan du be om att bli förflyttad till något annat sjukhus? KS Solna eller SÖS kanske? Ring och hör om de har möjlighet att ta emot dig! Eller så kräver du att få träffa en annan läkare på Danderyd om du känner dig hemma där i övrigt. Är det någon obstetriker du träffat, eller är det diabetesläkare? Man kan förstå att det kan vara långa väntetider osv, men de här människorna har faktiskt som JOBB att möta oroliga, chockade och nervösa människor, så man kan ju tycka att de borde ha utvecklat någon slags empatisk förmåga eller smidighet när det gäller kontakt med dessa!
    Usch vad arg jag blir!! Det är ju så att man blir mörkrädd! Skrikandes

    Säger som Johanna, det är faktiskt inte så jättelångt kvar så man kan ju tycka att det är tid att börja prata om en förlossningsplan, om inte annat för att du ska kunna känna dig lugn och trygg!

    Jag är glad att jag inte har upplevt den vård jag får på det sätt du fått uppleva! Mig snarare kastar dom vårdtider och samtal med specialister efter. På torsdag så ska jag träffa i tur och ordning: narkosläkare för samtal, göra TUL, obstetriker för förlossningssamtal och diabetesläkare för kontroll. Det är nästan så att jag skäms för att jag tar så mycket resurser i anspråk! Visst kan det vara lite väntetider ibland, men det har aldrig varit problem att få någon tid, alla är tillgängliga och de tar sig tid att svara på frågor, och de nojor jag har känner jag att de tar på allvar! Som det ska vara!
  • D 1980

    Nu har jag ringt och pratat med en av läkarna jag fick träffa igår. Jag sa precis som det var, att jag inte fick ett särskilt trevligt bemötande, att de inte kan komma med besked utan att förklara vad det innebär, att om man blir så pass chockad så att man börjar gråta kan de åtminstone ta sig tid att fråga vad det är och om man har några frågor. Jag frågade om det är nödvändigt med så många besök där och hon sa då att jag inte måste komma så ofta, rutinen är tydligen att man kommer en gång i veckan bara. Då sa jag att jag misstänkte att de hade bokat in sympatibesök för att hålla mig "lugn" vilket är helt sinnessjukt. Jag har verkligen inte ork att åka dit om jag inte måste! Förstår inte att de ens kunde tro något annat. Avbokade allt förutom UL nästa vecka iaf och hon höll med om att de måste bättra sig när det gäller bemötande.

    Sen sa jag också att det känns så konstigt och fel att jag igår fick sitta där så länge för att de BARA skulle tala om för mig att mina blodsockervärden nu är helt normala med insulindosen jag tar. Det var redan info som jag hade tagit reda på själv precis som ALLT annat. Hon sa att hon höll med om att besöket var onödigt men att det beror på att de inte vet vad för sorts patienter de tar emot. "Alla är inte så pålästa som du" HAHAHAHAHAHAHAHA! Då fick jag iaf bekräftat att man måste veta vad det är för fel på en och vad allt det innebär innan man går till läkaren för annars sitter man där som ett frågetecken.... helt sjukt!

    Berättade även att jag nu inte har någon MVC att gå till eftersom min ordinarie sa att de på Danderyd hade tagit över, att jag nu ca tre veckor innan BF har fallit mellan stolarna och ingen vill ha mig. Det är väl inte önskvärt??? Hon tyckte att jag ska ringa till den MVC jag gick på tidigare för att säga att jag ska fortsätta gå där från nu.

    Man blir verkligen mörkrädd för hur det kan fungera!

    Jag var väldigt noga med att påpeka att jag inte är någon uppmärksamhetskrävande hypokondriker som de ska boka in sympatibesök för. Anledningen till att jag reagerade så starkt förra gången när de vägrade fortsätta prata med mig är att jag redan har fött ett sjukt barn och han är inte friskförklarad ännu. Det här river bara upp massa gamla sår och det hade de kanske vetat ifall de hade tagit sig tid att skumma igenom min journal eller iaf fråga mig.

    Vi får väl se om de nu bättrar sig. Enligt mig saknar de empati helt och hållet men eftersom mina värden är bra nu slipper jag se de fler ggr, nåt positivt iaf!

Svar på tråden Graviddiabetes?