Man kan börja med att ha dem inne i någon månad så de vet att det är här de bor och hör hemma. Sen kan man börja följa med dem ut och sitta ute medan de är ute.
Är de kastrerade och vana innekatter så brukar de heller inte gå speciellt långt utanför tomtgränsen. Många väljer även att gå in för att göra sina behov på den egna lådan istället för ute.
Lycka till.
Och så har även denna tråden förvandlats till ytterligare en debattråd över ute-innekatter..
Så klart att vi som väljer att släppa ut våra katter när de vill gå ut betraktar dem som slit och släng varor.. Vi skiter ju fullständigt i dem och älskar dem betydligt mindre än alla er förståndiga och ansvarstagande inne-kattsägare.
Vi ser ju gärna att de blir överkörda så vi kan köpa fler bondkatter eller ta av våra många kullar eftersom vi är så ansvarslösa att vi ju struntOar i steriliseringar och får kattungar på löpande band.
Vi är ju dessutom extremt lata och skulle ju aldrig idas aktivera våra slit och släng katter att det enklaste är ju att slänga ut dem. De behöver väl egentligen heller ingen mat eftersom vi förväntar oss att de ska föda sig själva ute genom grannarnas fina fåglar och de ej befintliga skademössen..
Om ni inntekattsägare mår så mycket bättre av att måla upp dessa nidbilder av oss andra kattägare så varsågod. Intala er att era katter är att jämföra med 2 åringar och att de egentligen inte har något som helst behov eller instinkter av uteliv. (trots att de till skillnad från hundar oftast klarar av att vara borta i månader och föda upp egna ungar helt utan hjälp av andra.. mogna tvååringar det där ;)
Jag är bara så extremt less på den formen av (o)resonerande.
Gör ni som ni tycker är bäst för era djur så gör vi som vi tycker är bäst för våra.