• Anonym

    Graviditetsdepression

    Jag tror jag har  råkat ut för en graviditetsdepression Jag har tyckt att det ska bli så underbart att bli mamma och varit jätte glad men nu dom två senaste veckorna har jag tappat livslusten helt och kan ligga och gråta flera gånger i veckan.. Kommer det gå över eller kommer jag må såhär hela tiden? Min pojkvän säger till mig hela tiden att jag inte har nåt att va ledsen över vilket gör mig ännu mer ledsen, det är ingen som förstår  

  • Svar på tråden Graviditetsdepression
  • Anonym
    Anonym (Deppad) skrev 2011-03-08 18:42:48 följande:
    Jag är oxå gravid, och känner som dig.. Är just nu sjukskriven.. Hur går det för dig?
    Skönt att man inte är ensam, dock ska ju ingen behöva må såhär.. Det är fram och tillbaka, har faktist varit lite glad dom två senaste dagarna men idag kändes det tungt att leva igen..
    Jag är ständigt irriterad på min pojkvän, så jag mår egentligen bäst när jag är helt ensam, tråkigt men sant   självdå?
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-03-04 11:17:17 följande:
    Jag tror jag har  råkat ut för en graviditetsdepression Jag har tyckt att det ska bli så underbart att bli mamma och varit jätte glad men nu dom två senaste veckorna har jag tappat livslusten helt och kan ligga och gråta flera gånger i veckan.. Kommer det gå över eller kommer jag må såhär hela tiden? Min pojkvän säger till mig hela tiden att jag inte har nåt att va ledsen över vilket gör mig ännu mer ledsen, det är ingen som förstår  
    Har kontaktat Mvc för jag känner ingen glädje alls över att få mitt andra barn. Allt känns som ett misstag men det är för sent att göra nåt åt det.
    Har alltid drömt om en stor familj men det började inte så bra, pappan till mitt första barn var ett svin.
    Den jag väntar barn med nu är bra på alla sätt men det funkar inte så bra mellan han och min son. Ororar mig grymt mycket över hu rdet ska bli sedan.
    Var så glad när vi väntade barn men inte nu, ja gorkar inte med en dålig relation igen men inget har ju hänt.
  • Anonym

    Du som har skrivit om lergigan... Jag äter redan lergigan 25mg x2 tabletter varje kväll, plus att jag går på antidepressiv medicin, cipralex heter det.. Jag är altså redan inskriven på vuxenpsyk men jag har så himla svårt att sitta och prata med psykologer.. Det enda jag får ur mig när hon frågar om jag mår bättre  så säger jag att vissa dagar är det bra och andra inte.. Så jag vet inte hur jag ska kunna förklara för min BM, är bara i V17 och ska inte till henne förrens i v24 ungefär..

  • Anonym
    Snuggles skrev 2011-03-10 21:02:09 följande:
    Jag åt 5 varje kväll så jag skulle bli helt utslagen och kunna sova. Bieffekten blev att jag fick väldigt kämpigt att stiga upp på morgonen tyvärr.

    Det är jätte svårt att prata med psykologer, men det är jättebra att du söker hjälp när du känner att du mår dåligt. Det visar faktiskt på att du tar ansvar över ditt och ditt kommande barns liv. Vet många som mår dåligt och det går ut över barnen för dom är rädda att dom ska ses som dålig föräldrar tyvärr.

    Försök prata med någon oftare, det är synd att du ska behöva må dåligt.
    Om du inte kan prata med psykolog kanske du har en god vän du kan prata av dig hos kanske?
    Ja så var jag också i början, jätte trött på morgonen.. Men nu har väll kroppen börjat vänja sig, men jag blir inte direkt utslagen när jag lägger mig..

    Jag pratade med psykologer när jag var mindre, men nu när jag blivit äldre så går det bara inte, jag vet inte varför men har svårt för människor jag inte känner.. Har enklare för mig att skriva isåfall.. Tyvärr så har jag för inte länge sen förlorat min bästa vän som jag kunde prata med allt om, kanske är lite dörför som jag också mår dåligt omedvetet
  • Anonym
    Anonym (inlagd) skrev 2011-03-10 21:18:32 följande:
    Jag mådde så psykiskt dålig i slutet av graviditeten att de fick lägga in mig på en psykiatrisk avdelning för övervakning trots att jag haft samtalskontakt, läkarkontakt och medicin under hela graviditeten. Fick sedan planerad igångsättning då de bedömde att det fanns en hög risk att jag skulle skada mig själv och barnet om jag fullföljde graviditeten. Barnet var planerat och jag blev jätteglad över plusset men snart började jag få ångest och känna mig nedstämd. Det vände någonstans i vecka 24 och jag mådde bra och var glad och förväntansfull i ett par veckor men sedan blev jag sämre igen. Är bara glad att jag fick några få veckor av glädje så att jag hann göra alla inköp och planera för bebisens ankomst för innan och efter det så hade jag ingen lust alls att kolla på bebiskläder eller fundera över BB-väskan. Min man hade väl fått göra det om jag inte orkat men han är lite handfallen när det gäller sånt även om han är en kanonbra pappa och bättre hälft.

    Fick också höra att det var större risk för förlossningsdepression och mycket riktigt så fick jag en sådan efter någon vecka som mamma. Anknytningen blev helt paj och jag ville inte ens ta i mitt eget barn så maken fick vara hemma och jag blev sjukskriven. Fick dock jättebra hjälp och stöd och idag funkar allt fint!
    Men usch vad hemskt det du skriver.. Låter inte alls kul Jag är jätte rädd för att få förlossningsdepression.. att du inte ens ville ta i ditt egna barn, gud va sorgligt..
    Men nu är jag inte helt hundra på att det är graviditetsdepression heller då jag var deprimerad redan innan jag blev gravid, men det känns ju så.. Jag vill bara vara glad och positiv, men det känns så hopplöst, går och funderar på varför man överhuvudtaget lever ibland..

    Skönt att höra att allt är bra idag!
Svar på tråden Graviditetsdepression