Jag tror jag har råkat ut för en graviditetsdepression 
Jag har tyckt att det ska bli så underbart att bli mamma och varit jätte glad men nu dom två senaste veckorna har jag tappat livslusten helt och kan ligga och gråta flera gånger i veckan.. Kommer det gå över eller kommer jag må såhär hela tiden? Min pojkvän säger till mig hela tiden att jag inte har nåt att va ledsen över vilket gör mig ännu mer ledsen, det är ingen som förstår
Ring din barnmorska på MVC! Hon kan hjälpa dig så du får stöd. Du ska inte behöva må så
Jag är oxå gravid, och känner som dig.. Är just nu sjukskriven.. Hur går det för dig?
självdå?
Jag har tyckt att det ska bli så underbart att bli mamma och varit jätte glad men nu dom två senaste veckorna har jag tappat livslusten helt och kan ligga och gråta flera gånger i veckan.. Kommer det gå över eller kommer jag må såhär hela tiden? Min pojkvän säger till mig hela tiden att jag inte har nåt att va ledsen över vilket gör mig ännu mer ledsen, det är ingen som förstår 
MVC har psykologer knutna till sig som man kan få gå hos gratis.
Ansluter mig till deppiga-ligan. Gravid, borde va glad är i v 12 men mest nedstämd...
Runt vecka 28 så hamnade jag också i en sådan svacka. Mådde dåligt, grät ofta, ville ta livet av mig, ville inte stiga upp ur sängen, hade inget som helst tålamod med dottern och tankar om att lämna henne och aldrig mer komma tillbaka var lockande. Men så klart blir man bara MER ledsen och deprimerad att man tänker så!
Vardagen fungerade med andra ord inte alls.
Jag ringde till vuxenpsyk samt att jag pratade med min BM om mina tankar och känslor. Fick snabbt träffa en läkare som jag fick prata med och skrev ut Lergigan Mite som inte är ett anti-depp preparat men det hjälper mot oro, ångest och sömnbesvär. Det är en av dom snällaste man kan ta och jag fick utskrivet att jag kunde ta 15 st om dagen! 2-5 st åt gången då. Läste mer om dessa piller på nätet och det visade sig att jag kunde ge detta till min dotter på 2 år (hon fick aldrig några såklart) och att det hjälpte tydligen mot allergibesvär ibland också.
Jag har stor tablettfobi så därför skriver jag ut det till dig antar jag, man vill ju inte skada det lilla liv man har i magen!
Men efter någon vecka som jag tog dessa tabletter till kvällen enbart eftersom man blir TRÖTT av dom så kände jag mig tillslut som en ny människa! Har haft det väldigt bråkigt med studier, fam.rätten (faderskapstest), hormoner och väldigt mycket stress hemma som gav resultat i orolig sömn.
Nu kanske du/ni inte alls behöver några tabletter men ring till vuxenpsyk och förklara att du är gravid (det spelar roll faktiskt) och hur du känner.
Efter mitt återbesök till läkaren tackade jag nej till mera tabletter och har inte ätit några på två månader men har hemma vid behov :)
Att vara deppig när man är gravid eller att vara deppig när man fött barn är två helt olika tillstånd. Förlossningsdepression är nåt som drabbar kvinnor som fött barn. Det är jättevanligt. Jag hade det och ringde till VC och sa som det var, att jag behövde hjälp, grät flera gånger om dagen, var så trött och lättirriterad. Jag träffade läkare som gav mig antidepressiva tabletter och sen gick jag i terapi (KBT).... Efter 6 månader var jag helt frisk igen! Ta hjälp! Man kan inte lösa det själv!!
Jag hade graviditetsdepression båda mina graviditeter och jag blev även drabbad av förlossningsdepp båda gångerna. Jag har fått träffa jätte bra mvc psykologer som hjälpt mig och enligt dem är det jätte viktigt att man säger till om man får depressiva perioder under graviditeten eftersom det ökar risken för en förlossningsdepression!
JossBergendahl, hur mår du idag?
Jag har känt mig nedstämd i några veckor. Ville helst vara ensam. Känns inte som jag behöver någon medicin i nuläget. Min barnmorska har skrivit remiss till psykolog, det tror jag blir bra.
Du som har skrivit om lergigan... Jag äter redan lergigan 25mg x2 tabletter varje kväll, plus att jag går på antidepressiv medicin, cipralex heter det.. Jag är altså redan inskriven på vuxenpsyk men jag har så himla svårt att sitta och prata med psykologer.. Det enda jag får ur mig när hon frågar om jag mår bättre så säger jag att vissa dagar är det bra och andra inte.. Så jag vet inte hur jag ska kunna förklara för min BM, är bara i V17 och ska inte till henne förrens i v24 ungefär..
Jag mådde så psykiskt dålig i slutet av graviditeten att de fick lägga in mig på en psykiatrisk avdelning för övervakning trots att jag haft samtalskontakt, läkarkontakt och medicin under hela graviditeten. Fick sedan planerad igångsättning då de bedömde att det fanns en hög risk att jag skulle skada mig själv och barnet om jag fullföljde graviditeten. Barnet var planerat och jag blev jätteglad över plusset men snart började jag få ångest och känna mig nedstämd. Det vände någonstans i vecka 24 och jag mådde bra och var glad och förväntansfull i ett par veckor men sedan blev jag sämre igen. Är bara glad att jag fick några få veckor av glädje så att jag hann göra alla inköp och planera för bebisens ankomst för innan och efter det så hade jag ingen lust alls att kolla på bebiskläder eller fundera över BB-väskan. Min man hade väl fått göra det om jag inte orkat men han är lite handfallen när det gäller sånt även om han är en kanonbra pappa och bättre hälft.
Fick också höra att det var större risk för förlossningsdepression och mycket riktigt så fick jag en sådan efter någon vecka som mamma. Anknytningen blev helt paj och jag ville inte ens ta i mitt eget barn så maken fick vara hemma och jag blev sjukskriven. Fick dock jättebra hjälp och stöd och idag funkar allt fint!
Jag är jätte rädd för att få förlossningsdepression.. att du inte ens ville ta i ditt egna barn, gud va sorgligt..