Graviditetsdepression

Jag mådde så psykiskt dålig i slutet av graviditeten att de fick lägga in mig på en psykiatrisk avdelning för övervakning trots att jag haft samtalskontakt, läkarkontakt och medicin under hela graviditeten. Fick sedan planerad igångsättning då de bedömde att det fanns en hög risk att jag skulle skada mig själv och barnet om jag fullföljde graviditeten. Barnet var planerat och jag blev jätteglad över plusset men snart började jag få ångest och känna mig nedstämd. Det vände någonstans i vecka 24 och jag mådde bra och var glad och förväntansfull i ett par veckor men sedan blev jag sämre igen. Är bara glad att jag fick några få veckor av glädje så att jag hann göra alla inköp och planera för bebisens ankomst för innan och efter det så hade jag ingen lust alls att kolla på bebiskläder eller fundera över BB-väskan. Min man hade väl fått göra det om jag inte orkat men han är lite handfallen när det gäller sånt även om han är en kanonbra pappa och bättre hälft.

Fick också höra att det var större risk för förlossningsdepression och mycket riktigt så fick jag en sådan efter någon vecka som mamma. Anknytningen blev helt paj och jag ville inte ens ta i mitt eget barn så maken fick vara hemma och jag blev sjukskriven. Fick dock jättebra hjälp och stöd och idag funkar allt fint!