smärträdd förstagångsgravid - råd?

Jag var väldigt rädd för att föda vaginalt, så pass att jag under lång tid var ganska inställd på att inte skaffa några barn. Men i april förra året föddes jag en liten kille och jag måste säga att jag tycker att förlossningen var en helt fantastisk upplevelse, inte alls som jag hade föreställt mig. När barnmorskorna höll upp vår bebis så var min första tanke "var det inte värre". Jag var helt upprymd under en lång tid efteråt att jag hade fixat det så bra.

Ca fyra månader innan förlossningen så insåg jag att jag inte kunde blunda för att jag verkligen skulle gå igenom det. Innan hade jag inte velat läsa någonting om det, men jag köpte två böcker "Att möta förlossningssmärtan" av Gudrun Abascal och "Innan du föder" (inkl dvd) från Annas Profylax. Mycket bra båda två! Min man och jag pratade igenom mycket innan hur jag ville ha det, så jag kände min helt trygg av att veta att han hade stenkoll.

Under förlossningen så använde jag mig av andning och lustgas. Jag hade en målbild som jag försökte tänka på. Vi var noga med att berätta för peronalen på bb att jag hade känt mig rädd och då framför allt för bristningar. De hjälpte mig mycket bra, vilket gjorde att jag knappt hade några bristningar alls.

Så mitt råd är: Förbered dig! Våga ta till dig vad det innebär att föda, men gör det genom exempelvis de böcker som jag nämnde och inte genom att lyssna på allas förlossningshistorier är den ena är värre den andra.

Jag hoppas att du får en fin födelsedag! Lycka till!