• Anonym (En syster kort)

    Vi som förlorat våra syskon för tidigt =(

    Förlorade min syster i cancer den 1/2 och har en sån stor tomhet och sorg i mig.
    Undrar om det finns någon mer därute som man kanske kan "prata" lite med om saknaden och hur livet blir efter....

    Min syster blev 36 år och lämnade en sambo sen 18 år och en dotter på 7 1/2 år efter sig.
    Hon kämpade i fyra år mot sjukdomen men den vann över henne.

    Jag har en syster till och vi har en underbar kontakt och detta har fört oss ännu närmare varandra.
    Men vi kommer alltid vara en syster kort!!!

  • Svar på tråden Vi som förlorat våra syskon för tidigt =(
  • elff

    Beklagar sorgen. Man vet aldrig vad händer till en och när. Man ska ta hand om varandra. Min lillebror, endast 26 år, förra sommaren fick lymfkörtel cancer. han mår bättre idag men man vet aldrig vad som händer iframtiden. vill verkligen inte forlora honom. Han är dessutom den yngsta i syskonskalan. livet är så orättvist.

  • Anonym (En syster kort)
    elff skrev 2011-03-06 20:43:05 följande:
    Beklagar sorgen. Man vet aldrig vad händer till en och när. Man ska ta hand om varandra. Min lillebror, endast 26 år, förra sommaren fick lymfkörtel cancer. han mår bättre idag men man vet aldrig vad som händer iframtiden. vill verkligen inte forlora honom. Han är dessutom den yngsta i syskonskalan. livet är så orättvist.
    Tack.
    Nej, man vet aldrig vad som händer.

    Vad underbart att din bror mår bättre
    Håller alla tummar och tår för att han ska förbli bra så ni får följa varandra i mååååååånga år.
    Kram till dig Hjärta
  • Anonym (En syster kort)
    Ennna skrev 2011-03-06 20:37:14 följande:
    Vill bara skicka en kram!
    Tack
  • delfinen80

    Beklagar sorgen efter din syster..

    Själv förlorade jag min storebror i juli-07
    Smärtan och saknade sitter fortfarande i men den är mycket lättare att hantera..

    Kramar till dig...


    ♥Mina Ungar Är Mitt Liv♥
  • LadyLi

    Kram till dig!
    Själv förlorade jag min bror för 4 år sen då han endast var 19 år då han valde att ta livet av sig. Fruktansvärt och livet är verkligen inte lätt många gånger. Vi är en stor familj och detta har fört oss som är kvar mer samman,men ska det behöva vara så?.. Sorgligt och han finns med varje dag ändå.
    Hoppas du/ni finner styrka.

  • Anonym (ingenbrormer)

    Beklagar din sorg.

    Min bror gick bort i januari i år och det är tungt men på något sätt fungerar mitt vardagliga liv ändå. Antagligen mycket tack vare mina barn. Hans begravning var otroligt vacker och hjälpte mig också i bearbetningen. Saknaden poppar upp med ojämna mellanrum och ibland kan jag tänka att jag kanske inte har bearbetat alls utan mer tränger undan, men hur vet man det?

  • Anonym (En syster kort)
    delfinen80 skrev 2011-03-06 20:47:42 följande:
    Beklagar sorgen efter din syster..

    Själv förlorade jag min storebror i juli-07
    Smärtan och saknade sitter fortfarande i men den är mycket lättare att hantera..

    Kramar till dig...
    Kramar tillbaka Hjärta
  • Anonym (En syster kort)
    LadyLi skrev 2011-03-06 20:56:06 följande:
    Kram till dig!
    Själv förlorade jag min bror för 4 år sen då han endast var 19 år då han valde att ta livet av sig. Fruktansvärt och livet är verkligen inte lätt många gånger. Vi är en stor familj och detta har fört oss som är kvar mer samman,men ska det behöva vara så?.. Sorgligt och han finns med varje dag ändå.
    Hoppas du/ni finner styrka.
    Beklagar, antar att det är extra jobbigt när dom tar sitt liv.
    Är de sjuka förstår man nog mer varför det hände om du förstår vad jag menar?

    Härligt att ni håller ihop i familjen, det gör vi med och det är underbart att ha varandra.

    Kram
  • Anonym (En syster kort)
    Anonym (ingenbrormer) skrev 2011-03-07 15:05:56 följande:
    Beklagar din sorg.

    Min bror gick bort i januari i år och det är tungt men på något sätt fungerar mitt vardagliga liv ändå. Antagligen mycket tack vare mina barn. Hans begravning var otroligt vacker och hjälpte mig också i bearbetningen. Saknaden poppar upp med ojämna mellanrum och ibland kan jag tänka att jag kanske inte har bearbetat alls utan mer tränger undan, men hur vet man det?
    Beklagar.

    Jag tror oxå att barnen hjälper till med att komma tillbaka till vardagen, det har hjälpt mig.
    Men samtidigt gör det att man får putta känslorna åt sidan en hel del och kanske inte får utlopp för allt...
    Det gör att man känner att man trängt undan en hel del.

    Kram
Svar på tråden Vi som förlorat våra syskon för tidigt =(