Står inte ut med sambons 12-åriga son

Hans pappa må vara hemsk men sonen låter som en typisk tonåring. Tyvärr.

Personligen så tror jag att tonåren är inte bara för att barnen ska frigöra sig utan även att vi föräldrar ska kunna frigöra sig från barnen, dvs istället för att fasa för att de ska flytta hemifrån en dag så börjar vi istället se framemot dem eftersom de är så jävliga.

Situationen kanske är olöslig just nu men det kommer att lösa sig, om några år så är tonåren över, och ni får förmodligen tillbaks sonen som han var. Fortsätt och var en motpol till hans hemska pappa, säg ifrån på skarpen, men kom ihåg att vara rättvis och lugn. Chansen är stor att han därmed kommer snappa upp din personlighet och ditt beteende snarare än pappan.
Förvänta dig inte att sonen ska vara tacksam för att han blir delvis försörjd av dig, det är inte rätt att han ska känna att han står i tacksamhetsskull eller att han bara får bo där på nåder. Han är också för ung för förstå det resonemanget och det kommer bara öka hans beteende då du i hans ögon framstår som orättvis. Nyckeln är tillit och respekt för varandra, och man måste föregå med gott exempel.

Tonårsmonster är hemska men som tur är så går även den fasen över.