Nekogirl skrev 2011-09-09 21:36:51 följande:
Märker att du inte läst alla mina inlägg.
Anonym skrev 2011-09-08 22:06:31 följande:
Aldrig i livet att man bor i ett LSS boende pga bostadsbrist!
Varför försöker du ens framställa det så?
Inte en chans att du bott på ett LSS boende i 4 år pga bostadbrist och pga att dom inte hittat en lägenhet till dig.
För det första så är det upp till DIG att skaffa normat beonde typ lägehent, soc kan betala den men dom är ingen bostadsförmedling och inte är ett LSS boende ( som till och med är relativt svårt att ens få fast man är i behov utav det ) nåt härbärge eller liknande som tar emot ungdomar som hamnat lite snett och inte har nånstans att bo!
Tar det från början. När jag var 11-12 år blev jag felaktigt diagnostiserad med aspergers. Jag flyttade till en internatskola för bokstavs barn, betalad av malmö stad. Enligt kontraktet skulle malmö stad fixa en bostad till mig att flytta till när skolan var slut. Jag flyttades akut till ett vad jag fick veta tillfälligt boende tills dom hittat en satelitt lägenhet till mig. efter ett år, kontaktade jag min dåvarande lss-handläggare och frågade om dom hittat någon lägenhet än, jag trivdes nämligen inte i detta tillfälliga boende. Dom som bodde där var gravt handikappade som behövde hjälp 24/7. Då får jag veta att det inte var ett tillfälligt boende utan tydligen hade jag tackat ja permanent till det. Jag började söka lägenhet. Många av personalen där tyckte jag skulle utreda mig på nytt eftersom jag inte stämde in på aspergers. Eftersom jag inte visste något annat liv än den skyddande miljö som lss innebär, så gjorde jag ingen utav rädsla. Fick till sist flytta till en satelitt lägenhet. Jag trivdes bättre där men fortsatte leta lägenhet. Det enda problem jag hade var just städningen. Detta pga att min mor aldrig lärt mig städa. Men jag blev bättre med hjälp och klarade till sist av städningen själv. När jag blev gravid så ringde personalen på boendet soc och sen frågade dom mig om det var ok. Jag tackade ja till hjälp. Jag kände att det är alltid bra att få hjälp den första tiden när man är ensamstående (barnets far bodde i england och gör det fortfarande antar jag). Jag blev lovad insatser i hemmet 2 dagar i veckan. Allt gick jättebra tills den dagen min son föddes. Jag hade en snabb förlossning men fick problem. En BM fick rusa in och körde in en spruta i låret på mig med orden, detta ska stoppa blödningen. Min son var tyst när han kommit ut. Jag var trött men frågade svagt varför han inte lät. Det var ingen fara sa BM. I 15 minuter försökte vi få min son att ta bröstet, det gick tillsist men efter 1 minut släppte han bröstet. Dom tog min son och klädde på honom. Vi fick frukost. Efter sa dom åt mig att duscha, jag reste mig upp svajande och gick in i duschen, efter 5 min svimmade jag. jag vaknar kort därefter av att jag ligger på duschgolvet och vatten sprutar i ansiktet. Jag kan inte resa mig. Min kropp vill inte lyssna. två BM kommer in och hjälper mig resa mig och sätter mig på en stol i duschrummet medan dom torkar mig. Jag får sedan lägga mig i sängen och blir körd till eftervården. 2 dagar senare efter att jag ätit järn tabletter, jag blödde fortfarande mycket, så kollar dom mitt hb som visar 70. Detta sa dom var lågt och dagen efter fick jag 2 påsar blod. Jag hade ofta svimmningskänslor och bad 2 gånger om hjälp med blöjbyte eftersom jag kände att jag skulle svimma med min son i famnen om jag reste mig för att gå till skötbordet. Pappan till barnet hjälpte till ibland. Jag pumpade ut min mjölk då min son inte ville ta bröstet. En gång lyckades jag dock ge honom bröstet, jag kände hur han sög, samma känsla som när man pumpar. Han somnar vid bröstet. En BM kommer in med värmd bröstmjölk i en flaska, det var dags för min son att äta. Jag berättar för henne att min son har ätit från mitt bröst och nyss somnat. Hon avvisar det och menar att jag kan inte va säker på att han fått i sig något. Jag sa till henne att jag kände att han drack, men hon lyssnade inte utan väckte min son och tvingade mig att mata honom med flaskan så att hon såg att han åt. Detta resulterade i att min son kaskad kräkte över både mig och han själv. BM skickade efter folk som kunde byta sängkläder och sen var det inte mer med det. Inte ens ett ursäkta jag hade fel, fick man av henne.
Men du såhär nu några år efter att allt detta hänt så hoppas jag att du ser saker o ting på ett klarare sätt än vad du gjorde när du va mitt uppe i det.... Men menar du att du inte har en aning om varför sov ingrep, varför du bodde på ett LSS boende?
Menar du på fullt allvar att ALLA andra gjort en jäkla massa feli ALLT som har med dig att göra och att du är helt oförstående och helt oskykdig till alla "anklagelser" ?
