Klamydia? Omöjligt!

 Det är ju tråkigt att du känner dig personligen påhoppad av fakta. Jag har visserligen inte läst vartenda inlägg som riktar sig till just dig, men jag tycker det är bra och viktigt att de som svarat dig har svarat dig med den information de har gjort - oavsett vilken ton de har hållit i sina svar.

Du sprider nämligen farlig disinformation och i alla fall jag är mycket tacksam för alla som har orkat svara dig gång på gång.

Det är viktigt att den korrekta informationen går fram även om du personligen vägrar ta åt dig den.

Det viktigaste i din situation är förstås att din klamydia blev upptäckt och behandlad. Om du är övertygad om att du kan spontanutveckla en sjukdom som enbart överförs genom direktkontakt mellan kroppsvätskor och/eller slemhinnor så kanske det vore bra för dig att ta regelbundna tester. För säkerhets skull. Risken finns ju då att du "spontanutvecklar" även andra könssjukdomar eller "sjuknar om" i klamydia, vilket i förlängningen kan vara farligt för eventualla barn du skaffar. 

Du kommer med ett extraordinärt påstående: "Klamydia kan uppstå ur tomma luften." Så du behöver komma med extraordinära bevis för att någon ska tro dig.

"Jag fick det från ingenstans" räcker inte när det finns en mycket mer sannolik anledning till att det hände dig. De som påpekar det för dig är inte elaka. De talar sanning. Tyvärr. 

Det måste ju inte vara otrohet i TS fall. Det kan som sagt ibland ta ett tag att upptäcka att man har klamydia.
 
Om vi utgår från att TS känner sig själv tillräckligt för att veta vad hon gjort och inte gjort (och jag ser ingen anledning att utgå från nåt annat) så finns det några ganska sannolika scenaria, som flera redan påpekat i tråden:

1. TS man har varit otrogen.
2. TS man var inte oskuld när de träffades men valde att låtsas att han var det.
3. TS man var, enligt sitt egna sätt att se, tekniskt sett oskuld då han enbart ägnat sig åt icke penetrativt sex. Han ljög alltså inte medvetet.
4. TS såg sig själv som oskuld då hon enbart ägnat sig åt icke penetrativt sex och är ännu så länge osugen på att acceptera att hon fortfarande kunnat smittas på det viset.
5. Det blev nåt fel på testsvaret trots allt och ett nytt test visar negativt.

Av alla ovanstående scenarion ser jag personligen bara 1 som ett problem for TS och hennes relation och skulle det visa sig vara så, så är det TS problem att  ta tag i. Om ett andra test visar positivt så kan det ju vara bra att testa regelbundet efter genomgången kur. I övrigt så är deras relation deras bissniss.

Däremot blir jag lite beklämd om svaret skulle finnas i 2-4. Enligt mig är det ett exempel på hur farlig oskulds-kulten faktiskt kan vara. Om folk ljuger om sin sexuella status så uteblir ju viktig information. Den andre tänker - jamendåså! Vi är båda oskulder så vi kör filterlöst från dag ett!

Jag är uppriktigt glad att jag tillhör en generation där oskuldskulten var nästan borta och jag tycker det är sorgligt att den verkar vara på väg tillbaka. (Jag skyller på Twilight och Glee ) Det skapar en kognitiv dissonans som gör att folk låser sig när de hamnar i TS situation. Man stoppar huvudet i sanden och utsätter sin omvärld för risker.

Det viktiga är inte hur många du har haft före mig - det viktiga är att du har tagit ditt ansvar med var och en av dem och att du tar ditt ansvar med mig.

Jag är kanske färgad av att vara sjuttiotalist som blev sexuellt medveten när HIV var som mest okontrollerat och skräckinjagande - och att jag är gift med en gammal RFSU-are men - på min tid gick vi till ungdoms eller till vc och tog de tester som fanns att tillgå när vi insåg att vi nog tänkte bli sexuella med någon ny person. Ofta hand i hand. Sen körde vi kondom i alla fall. (Men jag förstår ju att man i en monogam relation där man tänkt sig barn lägger ner kondomen efter ett tag.) När jag, som femtonårig oskuld, kom in till ungdoms för menskontrollerande p-piller så togs testerna som rutin. Det var inget snack om saken, för folk definierar oskuld väldigt olika. Jag var ett oerfaret ägg som inte ens kysst nån än, men det kunde de ju inte veta på ungdom.

5. är kanske något mindre sannolikt än de andra, men inte omöjlig. Misstag sker. Därför är det bra med ett omtest. Om inte annat så för TS sinnesro. Men TS - eftersom falsk negativ är vanligare än falsk positiv så är det ändå viktigt att din man testar sig också. Vilket är varför lagen är sån den är.

Ponera konsekvenserna av ett falskt negativ kontra ett falskt positiv:

Falsk positiv: du tar en antibiotikakur du inte behöver. Din man blir sur över att behöva ta ett test. Ni har en del att prata om. (Som tex vad ni båda menar, rent tekniskt, med "oskuld".)

Falsk negativ: du går hela din graviditet med klamydia i kroppen och riskerar att överföra smittan vid förlossning.

Vilket tycker du låter som den värsta utkomsten?

Om jag får vara så fräck att jag drar slutsatser av ditt nick så är du årsling med min bror och min moster (lång tradition av sladdisar i familjen) och de delar dina erfarenheter av hur sexualkunskapen såg ut och hade inte tillgång till en lika bra ungdomsmottagningsverksamhet som jag hade.  Och båda åkte även på ett par slängar av de vanligare - och lyckligtvis mer behandlingsbara - grejer man kunde råka ut för medan jag haft turen att klara mig undan.

Om jag är religiös över något så är det ungdomsmottagningen såsom den såg ut där och då jag växte upp. Jag vet inte hur den verksamheten ser ut idag, för det år ju några år sen jag var ungdom *nostalgisk suck* - det är ju möjligt att den degenererat igen. Men när den var som bäst  - och när RFSU var som mest aktiva och synliga - så var det på många sätt enklare än det var innan och kanske än det är nu, det vet jag inte eftersom jag inte har några tonåringar i mitt liv. (I alla fall inga som är bekväma att diskutera det med mig - jag har en återkommande mardröm att ungdomsmottagningarna är en av de saker som antingen fått mycket mindre pengar eller fått sin verksamhet reglerad på massa konstiga vis.) 

Det som gjorde vår ungdomsmottagning så framgångsrik var framförallt de engagerade och varma människor som jobbade där.

Det faktum att jag gjort en "testrunda" av prover gjorde det, i alla fall för mig, mindre dramatiskt att bli testad igen, regelbundet. Jag visste ju vad som väntade och att det hände att man testade sig ba'fatt, så det var inget stigma över proverna. Jag kände mig alltid välkommen och de hjälpte mig med övergången till "vuxen-gyn" så att jag inte slutade gå och ta cellprover etc när jag sen hade ett val. Jag var nervös och stressad, så de tog emot mig på ungdom tills jag var 23, utan att bråka. De hade tid att lyssna på hur jobbigt det var med tjackpundarmensen jag hade.  Jag hade inget extra att berätta, men herregud så viktigt att känna sig hörd om man har något svårt att klämma fram. Det kanske börjar med en diskussion om bind-storlekar men slutar i hjälp att sätta och hålla ens egna gränser. Inget rubbade dem eller deras tystnadsplikt och de hanterade påflugna mammor med samma lugna vänlighet som oss tonåringar. Framförallt: det var så odramatiskt att gå dit. Det låg lättillgängligt, hade många timmar drop-in-tider varje dag. Det blev liksom: "Ska du med till Flanör på lunchen?", "Nä, jag ska till ungdom och förnya p-pillren.", "Men du, då följer jag med så slipper du gå själv."  Jag vet att det låter som ett rosa-skimmer-minne, men det är sant - vi hade såna konversationer jag och mina tjejkompisar. Det var så enkelt.

Jag skulle kunna hålla på i evigheter och sjunga ungdomsmottagningens lov, men ni hajjar. De gjorde skillnad. Vi sjuttitalister må ha kommit ut i tillvaron i en ekonomisk lågkonjunktur, men socio-sexuellt levde vi verkligen i en gyllene ålder. (Vi trodde förstås att vi levde i en silver-ålder och att de efter oss skulle ha det ännu jämlikare, bättre och mer självklart med sexualiteten. Vi tog det för givet, men vi verkar ha haft fel.)

När jag levde dålighetsliv på nittitalet så hade frivilliga usk- och sköterske-elever och RFSUare i min hemstad för vana att gå runt på uteställena med godisskålar fulla med kondomer. Kondomer var gratis och fanns överallt. De såldes in med gimmickar, smaksättningar, gulliga färger - allt för att få folk att stoppa ner näven och ta några med sig. Några entusiaster tog till och med på sig fetish-utstyrslar: man såg de vita och röda sköterske-plast-tuniformerna komma guppande i klungor på platådojjor - det såg ut som en armé av La Camillas, och då visste vi att det var kondompatrullen och att ingen behövde gå hem med drypan ikväll.

Fan vad bra vi hade det. Ekonomin var iofs skit, alla var arbetslösa och de som inte var arbetslösa pluggade på måfå för att inte ligga staten till last eller satt fast i hopplösa åtgärder som hindrade dem från att söka jobb.

Men så är det ju nu också, vi levde i alla fall i en tid, på en plats, där sex var okey och det var viktigt att prata om det, kondomer var gratis, Malena Ivarsson var kändis och Slampan var drottning...

Jag vill ha tillbaka sexologen som kändis. Jag vill se ett aktivt och synligt RFSU igen.

Malena! Fråga Olle! Kom tillbaka - ni behövs! Linn Heed, du behöver synas mer!

Den sexuella revolutionen är död. Leve den sexuella revolutionen!

*Les Miserables finalmusiken*
*Viftar flagga*

Ursäkta. Jag blev visst lite engagerad. Jag ska försöka hejda mig i framtiden.

 

TS, du antydde nånstans att ni hade det knakigt redan innan och nu väntar ni barn tillsammans? Om du väntar barn är det väldigt viktigt att du inte går med obehandlad klamydia under hela graviditieten.

Flera personer i tråden - som har lyckats hålla sig sakliga dessutom - har påpekat för dig att det är vanligare med felaktigt negativt provsvar än med felaktigt positivt.

Lite för mycket har kommit att handla om din relation, vilket har gjort att du gått i stå. Det är förståeligt, men det är också riskabelt.

Förstår du att chansen att ett negativt svar är fel är större än att chansen att ett positivt är det?

Förstår du konsekvenserna av att gå en hel graviditet och förlossning med obehandlad klamydia? (Oavsett var den kommer ifrån?)

Jag är helt med på att det i de flesta fall inte är idealiskt att ta antibiotika i onödan, men den här situationen är ett av undantagen. Din riskanalys bör ta med ditt ofödda barn i beräkningen. (Eftersom ni skrivit in er etc så antar jag att det är planerat, eller i alla fall välkommet.)

Jag förstår visst att man låser sig när man får informationen tillsammans med en skopa "guvadumdué" men jag förstår också dem som blir frustrerade på dig, de flesta blir lite utmattade av att försöka diskutera med väggar och om det då är mycket, mycket viktigt att väggen förstår sin uppgift, så kan frustration uppstå och folk gör narr av dig eller kallar dig fula ord. Det är förstås inte bra och inte hur man framför viktig information, MEN: väldigt många i tråden har framfört samma information på ett sakligt och trevligt sätt och du behandlar dem på samma sätt som du behandlar dina belackare. Folk lessnar på att vara trevliga och sakliga när de får samma bemötande som om de sagt: "Fo shizzle girlfrien' he been cheatin' on yo ass and you be all stupid an' shit."

För du verkar ha hakat upp dig på otrohetens vara eller icke vara, och eftersom det är en omöjlighet i ditt huvud så har du ingen klamydia. Förstår du var den logiken bryter samman?

Därför. Här kommer ett par frågor, och det är viktiga frågor:

1. Är det viktigare för dig att hålla din man nöjd än att skydda ditt barn från smitta?
2. Förstår du att endera av er kan ha ådragit er den här sjukdomen utan att någon har behövt vara otrogen?
3. Förstår du att man tekniskt sett kan vara oskuld (detta värdelösa namn på ett icke-tillstånd) även om man gjort ganska avancerade sexuella handlingar. Handlingar som kan överföra sexuell smitta. Att vara oskuld är inte samma sak som att vara helt sexuellt oerfaren.
4. Förstår du att risken att ett negativt test visar fel är inte bara lika stor som, utan större än, risken att ett positivt test visar fel? Dvs: vad gör att du skulle lita mer på ett andra test bara för att det visar negativt? För att du vill det?
5. Förstår du konsekvenserna om du och ett eventuellt negativt andra test visar er ha fel?
6. Förstår du att chansen att ni får ett korrekt svar ökar om din man också tar ett test? Dvs du minimerar risken att ditt barn får ta konsekvenserna av fel information?

Jag skriver inte för att hacka på dig, utan för att det faktiskt är ganska viktigt.

 

Jättebra! Verkligen!

Jag hoppas ni båda kan ta ett positivt test för vad det är och komma förbi det här. Om han fortfarande är misstänksam och du vet att du är oskyldig så kan du väl visa den information du fått här, om att det kan vara osymptomatiskt i många år och att man inte måste ha penetrativt sex för att smittas etc.

Om du börjar känna dig misstänksam så får du bestämma dig hur du isåfall vill hantera det.

Jag fortsätter - envist som Columbo, jag ber om ursäkt att jag är tråkig - med att dubbelkolla med dig att allt verkligen är okej i din relation. Det vet du förstås bäst själv, men det låter som att ni har en del märkliga osynliga regler och att han,utifrån din beskrivning av honom, kan upplevas som en aning kontrollerande. Tex så har han kontakt under hela dagen på ett eller annat sätt. Du har problem med att få göra saker på egen hand etc, och hans reaktion på att höra om smittan och att det krävdes något av honom också i den situationen var faktiskt lite märklig. Du verkar också lite... inte nödvändigtvis rädd, men orolig för din mans reaktion, trots att du vet att du är oskyldig. Har han för vana att misstro dig? Har han anklagat dig för otrohet förut? Verkar han lite överfokuserad på trohet generellt?

Övertolkar jag hintarna du har släppt, eller kan det vara så att du känner dig lite kringskuren och misstänkliggjord?

 

 

Nu är jag medveten om att jag kommer att låta som end dryg trådpolis, men som jag ser det så är inte det viktigaste i den här situationen att övertyga TS om att hennes man varit otrogen. Om det faktiskt skulle vara så, så lär det komma fram tids nog i alla fall och är inget som vi kan direkt reda ut över internet. (Och egentligen inget vi har med att göra om inte TS specifikt ber om hjälp med att orka med den vetskapen, i såna fall.) Visst är det så som någon sa att många som varit otrogna anfaller som bästa försvar och kan visa en viss fixering vid trohet hos andra etc, men som sagt. Det ger onekligen ett misstänkt intryck, men:

I mina ögon är det primära att TS accepterar att hon faktiskt kan ha klamydia, oavsett var den kom ifrån, och agerar utifrån det. TS har sin hälsa och sitt barns hälsa att tänka på. I detta ingår att mannen behöver testa, och eventuellt låta behandla, sig också.

Han, i sin tur, verkar lite knepig och fixerad vid trohet (jag kan ha fattat fel här) och därför är det risk att han vägrar testa, eller behandla, sig om han börjar lukta otrohetsanklagelser. Om både han och TS har sjukdomen så är ju det allra viktigaste att de får så säkra besked som möjligt, och eventuell behandling.

Reda ut själva relationen kan komma sen, och det är en annan diskussion. En som TS kanske väljer att dela med oss, eller inte.

Jag är såklart nyfiken (För jag är nyfiken av naturen. Lägger mig i gör jag också - märks det?) och vill veta hur det går, men så länge TS säger sig redo att agera utifrån sin, och sitt barns, hälsas bästa så är jag nöjd med den informationen. Resten får jag lära mig leva utan, om TS inte vill prata om det.

TS, om du inte skulle få det besked du hoppas på och väljer att inte återkomma till tråden pga det, så förstår åtminstone jag, absolut. Du har ingen rapporteringsskyldighet till oss.

Bara lova att din hälsa går först, okej?

 

Jag är ledsen att göra dig besviken, men bara för att man uppnått en viss ålder betyder det inte att man lyckats bli vuxen. Och även människor som på de flesta sätt som räknas faktiskt är ordentligt vuxna, gissar och bluffar sig fram.

Jag minns själv hur chockerande det var när jag insåg detta: vuxna människor har ingen jävla aning heller. De gör så gott de kan och hoppas på det bästa. Först inser man att ens föräldrar inte riktigt är experter på livet. Sen inser man plötsligt att folk med handen på avtryckarna här i världen inte heller med nödvändighet är rationella eller ansvarstagande. Sen fattar man att läkare, lärare och piloter också bara är människor som gör så gott de kan och hoppas på det bästa.

Först får man lite svindel och ont i magen. Sen vänjer man sig. Jag blir 37 i Augusti. Jag har fortfarande ingen aning. Jag gör så gott jag kan och hoppas på det bästa.

Det var väl skönt, TS! Sån förvirring för ett enda ord.

Det blev ju väldigt jobbigt på grund av det där lilla ordet. Antingen har någon effat upp på din mvc, eller så beror detta på nåt annat. Jag jobbar med medicinska databaser, fast inte i vården utan inom forskning. Utan att veta alls vad som gäller för din vårdcentral så har jag ett förslag på hur det kan ha gått till att det blev såhär.

Det är möjligt att återkallelseprocessen är helt datoriserad och det är möjligt att den som satte upp databasen (förmodligen Oracle Clinical eller någon skräddarsydd lösning) gjorde återkallelse binär - dvs att det inte finns ett tredje alternativ för labbteknikern/labassen att fylla i när ditt prov var klart, för antingen behöver man ett nytt prov eller så behöver man inte. Medan vårdpersonal kanske tänker på att folk blir oroliga när de får höra att de har tagit ett positivt prov så kanske inte databasdesignern tänkte så långt.

Det kan förklara varför inconclusive kommer upp som positivt - för att det bara finns positivt eller negativt att välja på, och att man då enligt säkerhetsprincipen väljer att klicka i positivt. De medicinska konsekvenserna av en onödig volta Tetracyclin är mycket mindre än att gå igenom en graviditet med obehandlad Klamydia och om patienten vill så tar man ett omprov.

Förmodligen tänkte man inte på otrohetsimplikationer när man satte upp systemet.

TS - kanske det är möjligt att din man ljög om att ha tagit sitt test för att han "visste" att det stämmer som han sagt till dig och tyckte det var onödigt? Om jag var du skulle jag fråga honom helt enkelt, nu när faran är avblåst.

Det är alltså möjligt att han ljög om det, utan att för den skull ha varit otrogen. (Eller så fick han otroligt snabbt provsvar. Ibland har man tur. ) Hur som, om han misstänkte dig så har han fått svar nu. Nästa gång kanske han litar lika mycket på dig som du gör på honom?

Det behöver inte ens vara så att någon gjort något fel - jag ser labbprover svisha förbi hela tiden och massor av saker påverkar resultatet. Om testet var inconclusive eller avvikande så kan det vara för att det prov som TS tillhandahöll innehöll något som skapar likartade antikroppar eller på något annat  sätt gjorde det omöjligt att få ett säkert svar. Som jag skrev ovan: man såg en avvikelse och tillämpar säkerhetsprincipen. Provet i sig kan vara helt rätt genomfört - det är hanterandet av att meddela detta som har brustit och det är förmodligen en rutinfråga. Antagligen hanterar de få människor i TS ovanliga, men inte unika, situation.

Folk som har en sexuell historia före sin nuvarande relation och som inte testat sig innan den nya inleddes tänker antagligen att de hade det sen innan om de inte har anledning att misstänka otrohet. Det blir inte såhär stort för de flesta, för de flesta är inte så fixerade vid att båda parter skall vara oskulder och aldrig ha varit med någon annan.

Vårdens rutin vid avvikande provsvar + Oskulds-kult = Panik!

Det bästa hade naturligtvis varit om rutinen varit att meddela "Tyvärr kunde vi inte få ett tillförlitligt svar ur provet du tillhandahöll och vi behöver testa om dig." Detta i sin tur beror på hur rutinen på labbet ser ut. Om det tex läggs in som ett binärt val i en databas-cell så har labassen inte så mycket att välja på, och syrran eller läkaren som ska lämna provsvaret kanske bara har informationen från labb-databasen att gå på. 

TS - ditt landsting kan ringa mig så kommer jag och kodar ett till val, eller lägger in en extra kolumn i databasen så slipper de sån här hallaballoo i fortsättningen. Jag kostar £300 i timmen, plus resan förstås, men det kanske det kan vara värt.