Vad ger livserfarenhet?

Fast jag menar inte människor som är mitt i ett missbruk, utan mer denna persons barn. Jag talar främst om anhöriga till jobbiga eller bra saker som hänt som utvecklat denna person och gett denna mer livserfarenhet. (den anhöriga till missbrukaren har alltså fått mer livserfarenhet...)

Ingen har väl hävdat att ålder är = med mer erfarenhet? Erfarenheten är inte mätbar, vad är det du inte fattar?

Nej jag resonerar inte alls bara utefter mitt eget liv.
Det är ju det som är det fina när man har levt länge att man hunnit stöta på väldigt många människor, fört många dissusioner och lärt sig utifrån det
Jag har många vänner och som jag skrev så känner jag personer som gått igenom det du gått igenom, kanske till och med värre saker i sin uppväxt.
Dessa personerna är i min ålder idag och resonerade som du i den åldern att dom var väldigt mogna, men gör det inte idag.
Dom var givetvis mer mogna än jag när dom var 16 men "mogna" var dom inte, kanske inte ens i 22 års åldern.
Sen håller jag med om att man inte förändras lika mycket från 22 års ålder och uppåt, men man lär sig väldigt mycket saker ju längre man lever.
Sen beror det ju på vilket liv man levt före dess.
Finns ju dom som lever i en trygg bubbla hemma hos mamma och pappa till 25 års ålder, dom har givetvis inte hunnit med samma erfarenheter som någon som bott hemifrån sen 15 års ålder, haft många förhållanden, rest osv gjort.

Haha nej det går ingen rak linje vid 20-årsdagen. Det ligger runt 20-års strecket, med några år upp eller ner.
Men även om din hjärna är fullt utvecklad för konsekvenstänkande vid 20 så är det ju knappast så att du dagen efter din födelsedag sätter dig ner och reflekterar i en vecka och sen är du färdig ;)

Det tar många år att bearbeta. Och vips så händer det dig något vid 29 år som gör att du får en helt annan syn på saken. Och vid 31 och vid 44 osv.

Exakt så det funkar men det kan man bara veta när man levt ett tag

Ja då missförstod jag. dig. Självklart möter man olika personer som hart vart med om olika och som besitter olika nivåer av livserfarenheter. Det gör ju jag med, även om jag är ung.

jag tänker inte mäta upplevelser, för alla har vart med om sitt och det går sällan att säga att en specifik sak är värre än en andra, det ligger ju hos den som vart med om upplvelesen.

Klart man lär sig saker, men just livserfarenheten tror jag kan infinna sig redan vid 22 års ålder. Och det är ju det jag menar, om någon nu levt i en bubbla (träffat betydligt äldre än mig som levt ett näst intill perfekt liv), dem har ju inte alls lika stor eller liten livserfarenhet som jag har. Dem personerna jag träffat som inte vart med om lika mkt, både positiva och negativa saker har inte haft samma syn på saker och ting och då menar jag inte enbart en annan syn, utan en omogen syn.

Så det beror ju på vad man vart med om.

Njaaa, shit den var svår... Alltså, jag har också varit med om väldigt mycket saker under mitt snart 25-åriga liv. Allt ifrån ett miserabelt barndomshem, psykiska problem och HVB-hemsplacering till två stycken äktenskap, ett missfall och till slut en graviditet som slutade i ett friskt barn. Så visst har jag förmodligen upplevt många saker som en 35-åring inte har men jag kan fortfarande inte säga att jag har mer livserfarenhet än de som är 10 år äldre än mig.

En 35-åring har levt över 3600 dagar mer än vad jag har och varje dag får man nya erfarenheter och lär sig av dessa. Det behöver inte vara stora saker som skilsmässa eller barnafödande utan man lär sig även av erfarenheter såsom att läsa en bok, löneförhandla eller byta dammsugarpåse och eftersom det heter just livserfarenhet så behöver man inte ha varit med om speciella saker utan helt enkelt bara ha levt. Då en 35-åring har gjort detta mycket längre än vad en 25-åring har så anser jag nog att det är den förstnämnda som har mer livserfarenhet.

Mjo, jag tror det var så jag tänkte... *aningens förvirrad*

Appropå konsekvenstänket så har jag kollat upp det förut och man brukar säga att det är färdigt minimum 20 års ålder och upp emot 25 år.

Står lite olika ålder beroende på källan men mest refereras det till 22-23 år.

Nej jag menar inte heller människor som är mitt i ett missbruk. Jag talar om människor som har haft ett missbruk (eller något annat av det du räknade upp). Samtidigt som personen fick den här typen av livserfarenhet så missar personen samtidigt alla vanliga och normala livserfarenheter som personen normalt sett skulle ha gjort vid samma tid. Det gör att när personen kommer ut på andra sidan så har den visserligen erfarenheter av missbruk som inte omgivningen har, men saknar samtidigt normala erfarenheter i minst lika stor utsträckning.

Därför kan man inte säga att tex missbruk skulle ge mer livserfarenhet.

Även som anhörig till missbrukare/psykiskt sjuka/osv  så får du givetvis vissa erfarenheter och missar en hel del andra. Det är tex inte ovanligt att barn i "problemfamiljer" (ursäkta uttrycket) inte får erfarenheter av en normal barndom och ett normalt familjeliv.
Man missade att få ha egna barnkalas, ha gäster hemma och stå i centrum.
Man missar att se hur ett hälsosamt vuxenförhållande kan se ut, och hur man löser konflikter på ett hälsosamt sätt.
Man missar att kunna ta hem kompisar.
(osv i all oändlighet)

Men nu tycker jag att du blandar in saker som inte har med livserfarenhet att göra. Att folk inte tycker som du har ju absolut inte med livserfarenhet att göra.

Fast för den anhöriga kan det ge det, i min mening.

Men jag kan absolut tänka mig att de sista du skriver stämmer i vissa lägen, det är ju svårt att generalisera...

Jag kan inte se sambandet mellan livserfarenhet och mognad, jag känner såna som har många års livserfarenhet men stannade i mognad för många år sen. De har bara inte lärt sig att använda sig av den erfarenhet de faktist har.

Jag tycker att ålder har mycket med själva livserfarenheten att göra. Om man inte sitter instängd i ett vitt rum utan input någonstans ifrån så får man ju mer livserfarenhet hela tiden, bara det att min inte ser likadan ut som någon annans, inte ens om vi upplever samma saker.

Både och, kanske, livserfarenheter hänger ju samman med åren och med åren förändras människan fysiskt/psykiskt vilket också påverkar. Men livserfarenheter är däremot ingenting om dessa inte utvecklas,
inte är utvecklande och sådant kan bero på en som person. Vissa är mer intresserade av sådant som
personlig utveckling än andra.

En kombination. Innehållet av åren en människa har levt kräver sina år för att bearbetas till någonting vettigt (visserligen kan man ju kalla det för erfarenhet även innan man har fått ut någonting vettigt av det). Vid valet av endast ett av alternativen väljer jag dock innehållet i någons liv, men jag kan inte frångå att det är en kombination som är det avgörande, så jag avstår att rösta.

Ja det är båda. Innehållet givetvis, men innehållet är nästan helt garanterat större för den som har levt längre. Hur ser tillvaro utan "innehåll" ut liksom? Även om man bara suttit och stirrat in i en vägg så har man iaf lärt sig jävligt mycket om hur det känns att sitta och stirra in i en vägg X tid, och förmodligen hunnit tänka många tankar under den perioden.

Visst, många upplevelser tätt kanske ger en större mognad än normalt hos en yngre person. Men jag köper inte att en 16 åring har lika mycket livserfarenhet som en 35 åring. De kan ha OLIKA livserfarenhet däremot. Men så mycket innehåll går det inte att pumpa in att man har upplevt dubbelt så mycket och därmed har lika erfarenhet. 

Har inte läst allt men... Jag tror att det är väldigt få (finns det någon??) 35-åringar som aldrig har haft det jobbigt eller motgångar i livet. Om dessa personer nu finns, så snälla tala om för mig var!! Jag skulle så jättegärna vilja ha tips och idéer om livet från en människa som uppenbarligen har varit så mogen från början och gjort och tänkt allting rätt.

För mognad handlar inte bara om det som syns utan det som sker på insidan också...

Sen förstår jag inte logiken riktigt. Du kan ju lika gärna se det som att en person som inte har haft stora, synliga, problem i livet kanske har haft en självkänsla som varit stark från början och därför inte behövt hävda sig på olika sätt. För mig har livserfarenheten givit mig stabilitet och tro på mig själv som person. Det är också detta jag främst försöker lära mina yngre vänner och det är också den vägledningen de ser ut att behöva.

jag säger en kombination av upplevelser och ålder.
man kan ha varit med om en massa tidigt, men jag tror inte man bearbetar det till erfarenheter direkt, utan där behövs det tid och så får man livserfarenhet så småningom.
man mognar hela tiden, säger man att man var lika mogen som 18-åring som man är när man nu är 30-ish så tror jag faktiskt inte på er.