Närhet och samsovning

Åååh detta hade kunnat varit jag som skrev detta inlägg eller ja åtminstånde det sista i inlägget ditt

""""Allt har gått bra förutom att h*n periodvis är mer mammig än vanligt de dagar jag är föräldraledig. Barnet somnar i sin egen säng, han vill ha det så, men kommer in till oss nästan varje natt och sover resten av natten i vår säng. Det är mysigt och vi ser det bara som positivt men framförallt min sömnkvalitet blir väldigt lidande. H*n vill helst sova ovanpå mig men en fyraåring väger och har vassa små armbågar... Vi har försökt lösa det med att ha barnets säng intill vår men han vill ändå krypa upp på mig. Hur handetar vi detta utan att h*n känner sig avvisad?"""""

Troller fyller 4år till sommaren,,men är som en 5åring i normalväxt. Så då kan du tänka dig vad jag har klängandes på mig i sömen å framförallt mot morronkvisten

Jag vänder mig alltid om,,å säger  - Nä nu får det vara bra,,du har egen kudde +täcke å föser över han dit å vips tar det typ 1min så ligger han på min rygg igen å så här håller det på från ca:05,30-07,30 tills det är dags för frukost.

Dock går han upp själv däremellan och slår på TVn å ser lite tecknat (har hänt att han tagit frukost själv med ),,,,,,å så springer han mellan TVn och sängen å ska kramas och ligga på ryggen,,,hoppa i sängen,,,mm.

Just nu låter jag han hållas ett tag tills jag inte står ut längre å säger åt han att nu räcker det,,då får man svaret- jaha inte mer?

Öööh vad tror du?(brukar jag svara),,skulle du tycka att det var kul att jag hoppade i sängen då du sov,,klättra på din rygg mm? Han svarar -du får inte gör så för du är mamma
(vart fick han det ifrån? han är väldigt talförlig för sin ålder iblan så man blir mörkrädd)

Jag tro ändå att man msået visa att nu är dte inte ok längre utan att krypa på tå för att vara rädd att barnet ska känna sig "avvisad",,för nånstans TROR jag nu att dom inte gör det efter denna tid hemma.