Jag hatar snart mitt barn!!

Jag vet hur det är.Jag har varit där för flera år sen.
Det var en plåga,det slutade med att jag fuskade med dagistimmarna så mitt barn kunde vara där mer än heltid,och sen flydde jag hemifrån ofta.Mitt barn älskade dagis och ville gärna vara där 10-11 timmar.Sjukt egentligen men idag vet jag varför.

Mitt barn har adhd,och det förklarar varför allt var så hemskt.I ert fall måste det inte vara en sjukdom.Men lova mig att sök hjälp och stöd,det gjorde vi.Det tog tid,men vi fick hjälp och stöd.

Oj, du har det jobbigt! Det verkar som om ni aldrig har haft tid att växa ihop, sin son och du. Först kom förlosningsdepresionen, sen kom "tvåårstrotset". Jag tror din son märker att du har det jobbigt i din relation till honom och att du mår dåligt, det visar han genom att bekräfta dina känslor, dvs göra sig så dålig som han uppfattar att du känner att han är.

Jag har svårt att tro att ditt barn hånflinar åt dig, det är han förliten för. Visst vet han att han inte får och testar vad som händer om han gör ändå, men det handlar om att han upptäcker dig och världen, inte att han vill dig illa.

RIng komunen där du bor och hör om de har familjeterapi (handlar absolut inte bara om parrelationer utan om alla familjens relationer) eller ring in föräldratelefon (BRIS har en tror jag). Du behöver prata med någon som vill dig väl och lätta på trycket!

Går barnet på dagis eller är du hemma med honom hela tiden?

BVC om ni trivs där, kan vara till hjälp också. Eller dagis, om han går där?

Asså, du är ingen dålig mamma. Men man får tänka på att barn föds inte sådär, jag tror inte heller på 3-års trotsen utan det handlar mest om hur föräldrarna är mot sina barn och man märker direkt att du utstrålar inte direkt någon posetiv energi. Försök även fast det inte lätt alla gånger men försök beröm honom när han väl gör något bra istället för så "jävlig" kan han ju inte vara. Sen gör han något dumt, så du ska ju självklart inte slå honom men markera att det INTE ÄR OKEJ att dra mamma i håret. Du är förmodligen starkare än honom så det är bara ta bort honom där ifrån. Samma med vasen, ta bort honom från stället eller ta bort vasen tills han lugnat ner sig. Jag tror inte heller på att det hjälper att man skriker och tjatar på barnen för då kommer dom inte lyssna tillsut och inte heller prata snällt fär då tror dom att det är okej och att mamma kommer inte göra någonting. Utan var bara neutral men markera. Kan nog inte komma med fler råd men jag hoppas att det löser sig. Det är inte lätt med dom små liven men man skaffar ju dom för en anledning. ;) By the way, finns inte pappan med i bilden? Hur är han mot honom i så fall? Lycka till i alla fall!

Tror inte att det är något "fel" på ditt barn - men det känner nog av hur du mår.. Och därför beter sig så som det gör.

TS:Låter som mer än vanligt trots. Förstår att det känns utmattande för er föräldrar.
Snälla,ge inte upp varandra ännu,dök hjälp hos BVC alt barnläkarmottagningen.
Be om utredning gällande adhd diagnos.
Säg att ni är i akut behov,så att det går snabbare.
Sluta ha dåligt samvete,och fokusera framåt.
Kram

jag håller med dig helt.jag förstår dig.
du ska försöka komma till bup.se till att få en tid där.
du kan gå på samtal där regelbundet med din familj,plus de kan starta en utredning ochså för att kolla att ingen sjukdom finns.

det är tufft att få tider,hitta rätt eller bra läkare som tar en på allvar,men kämpa för att få hjälp.Jag fick kämpa länge,alla motarbetade mig,även dagispersonalen.De vägrade hjälpa mig.Dagispersonal kan hjälpa,det lättaste är om dom själva ringer eller gör en sådan anmälan till bup.Men vårat dagis vägrade,vilket gjorde att hjälpen tog lång tid.det finns även socialkontor eller så man kan ringa,säg att det är kris.Jag lovar att de hjälper familjer,de kan puscha på ochså att utredning startas eller att ni snabbare får hjälp,och även kontaktperson eller kontaktfamilj eller annan avlastning.Men ge inte upp.Det gäller att komma rätt,hitta en snäll härlig person som faktiskt tar er på allvar.