Varför skulle katterna vara värre än hunden?

Blir så less på dem bara, vi dammsuger ju och givetvis kommer vi göra det ändå mera när barnen börja krypa runt på golvet, det jag retar mig på är att mina äldre släktingar bara verkar se mina katter som något slags slit o slängprodukt, jag har levt en tredjedel av mitt vuxna liv med två av dem, vårdat dem när de varit sjuka, köpt mediciner åt dem, pysslat om dem det är ju lika mycket min familj som hunden.
De enda som inte sagt nåt är som sagt min pappa och min svärmor, svärmor har dessutom haft kennel innan. Jag förstår bara inte varför de inte kan fatta att jag inte tänker avliva mina katter enbart på grund av att vi ska få barn. 

Nu har vi iofs fått spärra av till tvättstugan med ett kompostgaller iallafall som bara katterna tar sig över för att hunden som är både matglad och nyfiken ska låta bli kattmaten och kattlådan så risken att småttingarna tar sig över kompostgallret är nog rätt liten.
Har inte haft något som helst problem uppförandemässigt med varesig hunden eller katterna :) 

Tack för de uppmuntrande kommentarerna, är väl konstig men är faktiskt inte ett dugg orolig för att något av djuren ska göra bebisarna illa. Djur är oftast klokare än vad man ger dem creds för :)

Tur att det bara är mig härhemma som katterna envisas med att klättra upp i knät på för övrigt så kommer inte katterna få vistas i sovrummet när bebisarna sover, det finns faktiskt en sovrumsdörr.

Det har jag faktiskt inte tänkt på men hunden,är mycket snällare på våra ensampromenader än när husse är den som håller i kopplet och gammelkattan vill gärna ligga mot magen när jag ligger på sidan o gosa *s*