Behöver råd!!

Hej! 

Oj, vilken ovanligt situation!  Det var not inte rätt av din mamma (och enligt mig är din svenska mamma din 'riktiga' mamma och den i Sri Lanka din 'biologiskmamma').  Det borde ha varit ditt beslut som gällde, inte hennes. 

Men försök för en sekund att se det från hennes sida.  Hon fick bli mamma till världens bästa barn någonsin, tack vare en kvinna i Sri Lanka som inte kunde, av någon anledning.  Jag har ingen aning, men hon har kanske varit nyfiken på denna kvinna under de senaste 33 år, eller kanske orolig över henne, inte vet jag, men säkert tacksam.  Även om du själv inte var nyfiken, har hon kanske velat träffa kvinnan som gjorde henne till mamma.  Hon ville antagligen tillfredställa sin egen nyfikenhet, även om du inte gjorde.

Jag menar inte att hon gjorde rätt - dina önskemål borde ändå ha prioriterats först och respekterats, men jag förstår inte att du först NU inte känner dig hemma här, pga att din mamma undrar över din biomamma.  Hon (din svenska mamma alltså) är ändå din mamma, och även hon kan göra fel ibland (t.ex. nu), men det betyder inte att hon inte känner sig 100% din mamma som vanligt.

Och sedan om hon har hittat information om dina bioföräldrar, behöver inte någon av er göra något med informationen alls! 

Lycka till!

Vilket respektlöst och gränslöst agerande från din mamma!

Du är inte alls elak för att du inte vill ta emot informationen. Du har ju sagt till din mamma att du inte vill ha den, eller hur?

På toppen av allt försöker nu din mamma ändra på historien för att slippa stå för vad hon har gjort.

Du är inte elak för att du inte vill kontakta din "riktiga" familj. Låt detta smälta in, du behöver inte ta några beslut nu och beslutet du tar ska handla om dina behov, inte din mammas eller din Sri Lankafamiljs.

Låt inte andra ha en massa förväntningar på dig!

Lycka till!
 

Du reagerar helt rätt, först och främst respekterar din mamma inte dig när hon gör något sånt.

Du är ju faktiskt vuxen och har rätt att ha ett eget liv som du styr över, ingen skall säga till dig att du SKALL, eller MÅSTE.

Be din mamma behålla informationen tills dess att du själv känner dig mogen att ta emot den.

Stå på dig!   Kram

Tack för alla svar :)

Jag är säker på att min mamma gjorde det för att vara snäll på något konstigt sätt men det blev fel.

Det som känns riktigt konstigt är att informationen om min familj på Sri Lanka bara finns ett telefonsamtal bort. Känns som att någon har sagt A utan att säga B så att säga :P

Men igen. Tack för svaren, det hjälper.

Men se det oxå, som vilken möjlighet du har över att ta reda på ditt ursprung!!!

Finns  många som skulle gjort vad som helst för att vara i din situation :)

Lycka till vad du nu kommer fram till att göra ;)

Giho.

Jag är inte alls intresserad av att få reda på nått av mitt ursprung.
I min värld finns inte den saken alls. Rätt så skönt att känna så, då slipper man grubbla i alla fall.

:)

Håller med övriga här, din mamma har bettet sig helt respeklöst men samtidigt förstår jag hennes nyfikenhet.
Mina föräldrar va oxå väldigt nyfikna, även om det va jag som drog i trådarna vid mitt letande. De stod bara bakom mej som stöd. Min kusin vägrar leta efter sina föräldrar vilket hans mamma vill men så klart respekterar men inom henne spritter det av nyfikenhet om va som hände hans bio.mamma :)

Tänkt igenom va du vill, hur du känner för väljer du att träffa dem så blir det väldigt tufft.
Jag har träffat mina bio.föräldrar i sri lanka 2 ggr. Den sista gången blev jag väldigt urlakad på känslor.
Det är jobbigt men samtidigt oerhört stärkande att se vem man är lik, höra deras berättelse om varför de lämnade bort barnet och se hur man kunde fått det.

Så tänk noga igenom. Kanske är detta i slutändan ngt bra för er. Du och din mamma kan faktiskt komma närmare varandra. Det gjorde jag och mina föräldrar.

Stor kram

Inboxa mej om du vill veta mer om min resa. Lämnar inte ut det här :)

Du har all rätt att känna som du gör och behöver inte alls ta till dig den information som eventuellt finns. Låt den vila hos din mamma - din riktiga mamma. 
Men jag kan också förstå din mamma till viss del, fast ändå inte eftersom du är vuxen nu. Jag har en adopterad son på 6 år. Hade jag fått samma möjlighet som din mamma fick hade jag absolut tagit chansen och sen sparat informationen i mina gömmor till den dag min son ev börjar undra över sitt biologiska ursprung och skulle då servera honom relevant information i förhållande till hans ålder. Om han aldrig skulle intressera sig, skulle han hitta informationen den dag han gick igenom mitt dödsbo och kanske bli arg på mig för att jag inte berättat mer. Det är alltid svårt att veta vad som är rätt. Jag tror ändå du ska se det som att din mamma ville hjälpa dig. Inte att du inte längre hör till.
Nu är jag några år äldre än du, men våra mammor tillhör nog samma generation 40-talister och den generationen är inte generellt sett inte särskilt bra på relationer och kommunikation. Jag känner själv ibland att jag måste vara den vuxne i min relation till min mamma, får ha lite överseende med hennes oförmåga till en vettig kommunikation.
Försök att lägga detta åt sidan. Säg till din mamma, typ: Tack, nu vet jag att du har viss information, spara den till den dag jag kanske blir intresserad och dela den inte med någon. Men just nu är jag inte intresserad av mitt biologiska ursprung och jag ber dig respektera det. Jag förstår att du har gjort detta i all välvilja men det har faktiskt rubbat min grundtrygghet och nu vill jag bara hitta tillbaka till tryggheten i att det är du som är min riktiga mamma och att det är här jag hör till.