Inlägg från: Anonym (Ensam??) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ensam??)

    Behandlingshem!!

    Min man åker till ett behandlingshem idag och jag är livrädd...
    Jag känner mig så ensam i stuationen och livrädd för framtiden...
    Hur kommer allt att bli sen när behandlingen är över?? Kommer han att stå ut med att vara utan våra barn så länge eller kommer han att ge upp??
    Finns det någon därute som är i samma situation eller någon som genomgått en behandling??? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-04-13 15:49
    Han avbröt behandlingen och vi står på ruta ett=( Söker med ljus och lykta efter någon att vädra tankar och funderingar med.
    Någon varit/är i samma situation??

  • Svar på tråden Behandlingshem!!
  • Anonym (Ensam??)

    Det är svårt att veta om han kommit till insikt eller inte, men han vet om att det är sista chansen för oss att hålla ihop, det har varit en ganska komplicerad resa men mkt bråk och tjafs.
    Han har inga missbrukarvänner, han är en ensam missbrukare, använder alkohol som medicin kan man säga.
    Ligger en del depression etc i botten också.
    Jag pratade med personalen där uppe häromdagen och dem lät väldigt positiva och hjälpsamma så det kommer säkert bli bra bara han är på plats=)
    Var ni tillsammans under behandlingstiden/erna??
    Vad för missbruk har din föredetta??
    Har han hållit sig ren nu??
    Förlåt mig att jag frågar så mkt, men detta är något nytt för mig så jag vill veta så mkt som möjligt. 

  • Anonym (Ensam??)

    Det är ett ganska vanligt behandlingshem där dem använder sig av 12-stegsmetoden etc.
    Hans behandlingstid är runt 1 år varav 6 månader på behandlingshemmet och 6 månaders behandling under övervakning av öppenvård etc i hemkommunen.
    Det känns som om det har gått bra och han har funnit sig till rätta iaf.
    Det är klart att det kommer vara jobbigt i början men dem boende där säger att det är Sveriges bästa behandlingshem så det får vi ju tro då=) 

  • Anonym (Ensam??)

    TACK korp3n!!
    Så skönt att äntligen fått svar från någon vet hur viktig drogen är för en missbrukare.
    Livet från andra sidan är säkert minst lika jobbigt som för tex mig som lever i som medmissbrukare.
    Jag är glad för din skull att du fått ditt liv tillbaka och jag hoppas att min man lyckas också.
    I detta fallet är det också alkohol som styrt livet, och då menar jag verkligen styrt...
    Jag har också kommit till den gränsen att för mig så är detta sista chansen att hålla ihop familjen, och givetvis hoppas jag in i det sista för det gör man som medmissbrukare uppenbarligen=(

    Denna livssituation är inget jag har strävat efter att en dag vakna upp men mannen på behandlingshem och tänka tillbaka och fråga mig själv hur kunde detta gå så långt!!??
    För lever man i det så blir det tillslut en normal situation i ens förvridna hjärna
     

  • Anonym (Ensam??)
    korp3n skrev 2011-04-02 11:50:34 följande:
    Det absolut viktigaste för dig är att inse att Det är inte dit FEL eller att du tar på dig skam och skuld över att du inte gjort något innan eller varför gjorde jag inte si eller så. Det är inte ditt fel, vad det handlar om är att din man är drabbad av en dödlig sjukdom som är progressiv och oerhört stark i sitt nedbrytande.

    Var glad och lycklig att från denna stund så får han den hjälp han behöver OM han vill ha den. För det handlar om vad han VILL inte vad du era barn eller någon annan vill, det handlar om hans vilja och att han måste ta hand om denna sjukdom själv. Det är HAN som måste  göra jobbet ingen annan kan göra det åt honom. Du kan finnas där som stöd och medmänniska. Men du kan inte få honom nykter det är den bistra sanningen. För en beroende bryr sig bara om en sak det är nästa rus.

    Men ett råd jag kan ge är att du måste ta hand om dig själv, inte tänka på hur han mår han har sin behandling han får sin hjälp. Men du måste få hjälp med ditt medberoende för det är fruktansvärt jobbigt. Jag är medberoende till min pappa och att ta tag i det var jobbigare på ett vis än att ta tag i mitt eget beroende. Det finns bra stöd grupper typ som jag skrev innan AL-anon, det finns säkert andra stödgrupper med, det är bara att söka på nätet. För ni kan inte bli hela fören ni har båda fått "tvätta hjärnan" har ni barn sök upp deras skola be om att få kurator hjälp om de är så stora för det är väldigt jobbigt för de med och de behöver prata om det med. Skammen och skulden. Ni har en lång resa framför er det kommer vara mycket tårar och ilska och hat osv, men orkar man bara stå ut så kan det bli ett fantastiskt liv.
    Jag har faktiskt funderat över detta men Alanon, men jag har inte varit ute och kikat nåt.
    Funderar även på att åka upp till behandlingshemmet på anhörigveckan som dem erbjuder, för där behöver man inte heller bemöta sin egen anhörig utan träffa andra i samma situation.

    Hur kom du till insikt om ditt beroende??
    Hur kom det sig att du tog steget till behandling? 
  • Anonym (Ensam??)
    Anonym (medberodende) skrev 2011-04-07 18:52:07 följande:
    Hur fick du in din man till behandlingshem?
    Eller sökte han frivilligt hjälp?
    Det ligger rattfyllor i grunden så han hade inte så mkt val.
    Jag  har ju också drivit frågan rätt hårt, och haft en nära kontakt med frivården och kommunen.
    Behöver du prata eller om du vill fråga nåt så hör gärna av dig=)
    Alltid skönt att prata med någon i samma sits!! 
  • Anonym (Ensam??)
    Anonym (medberodende) skrev 2011-04-10 09:00:48 följande:
    Okej.

    Ja, han har ju nån misstänkt drograttfylla bakom sig, som han fick lämna prover för i 3 månader. Men hur han fick godkända svar är en stor gåta, då det blev nån tramadol och X antal öl under den tiden!

    Han har ju även fått en dom på sig till viss del pga beroendet, och till en början samhällstjänst om han sköter sig.

    Tyvär valde han sin morbror som övervakare och morbror har varit lite väl snäll men nu har båda avsagt sig morbrorn som övervakare och han kommer få en ny till veckan.

    Vi har även kontaktat familjerådgivningen men jag känner att jag vill bort från förhållandet, både för min och för barnens skull. Sen känns alla känslor för han som bortblåsta efter alla år av helvete....
    Jag känner också att jag inte orkar med detta förhållande längre, men jag vet inte vf man stannar kvar?
    Det är väl för att hoppet är det sista som överger en=/
    Har så ofta bara önskat att jag vaknar upp en dag och alla känslor är borta!!
    Hur länge har ni varit tillsammans?? Hur många barn har ni??

    Jag vet egentligen inte hur det funkar med dessa prover och hur känsliga dem är.
    Men min har också slinkit genom systemet ett par gånger
     
  • Anonym (Ensam??)
    Anonym skrev 2011-04-10 09:53:32 följande:
    Han är ju på behandlingshem nu, är det inte värt att ge honom chansen då?
    Klart att det är värt det.
    Men mycket arbete kvar för mig att göra med mig själv!!! 
  • Anonym (Ensam??)

    Lite uppdatering!!
    Mycket har hänt och efter att han avbröt första behandlingen så gick det bara utför.
    Vi är separerade sedan Augusti.
    Han är dock på behandlingshem men jag fick nog och det finns ingen framtid för oss tyvärr.
    Tack alla för stöd och råd!! 

Svar på tråden Behandlingshem!!