Behandlingshem!!

Min förredetta har varit på många behandlingshem. Du skriver inte mycket info så jag kan inte svara så detaljerat. Men vad jag kan säga är att man som missbrukare måste bryta med sina vänner annars är risken att man trillar tillbaka tillmissbruket mycket större. Om han kommer att stå ut eller ge upp beror nog mycket om han kommit till insikt med sitt missbruk.
Men vist kan man som annhörig känna sig maktlös och ensam. Men det är ju bra att han har kommit till ett behandlings hem och så får man se det som en möjlig början på något nytt!

Det är svårt att veta om han kommit till insikt eller inte, men han vet om att det är sista chansen för oss att hålla ihop, det har varit en ganska komplicerad resa men mkt bråk och tjafs.
Han har inga missbrukarvänner, han är en ensam missbrukare, använder alkohol som medicin kan man säga.
Ligger en del depression etc i botten också.
Jag pratade med personalen där uppe häromdagen och dem lät väldigt positiva och hjälpsamma så det kommer säkert bli bra bara han är på plats=)
Var ni tillsammans under behandlingstiden/erna??
Vad för missbruk har din föredetta??
Har han hållit sig ren nu??
Förlåt mig att jag frågar så mkt, men detta är något nytt för mig så jag vill veta så mkt som möjligt. 

Nej, vi träffades efter han hade varit på behandligshem. Då var han 40år. Han började sniffa när han var 6år, rökte hach när han var 12år och därifrån gick han över till att bli blandmissbrukare. Han har missbrukat allt från tabletter till att injisera heroin och anfetamin.
Jag träffade honom när han var ren, men sedan gick han över till att bli alkolist. Vi var tillsammans i sex år innan jag sa nu är det slut. Orkade inte gå och vara rädd att han skulle göra barnet illa. Han tappade allt förnuft när han söp.
Vi har inte haft någon kontakt med honom de sista sex åren. Vill inte för han är manupulativ. Kan vara supertrevlig när man umgås, men slår om på en sekund. Jag vet var han finns någonstans och jag vet också att han inte kan hålla sig drogfri.
Jag kan väl säga att min föredetta också använde drogerna och alkoholen som medicin, för att döva sin osäkerhet och kännslan han hade av att vara otillräcklig.
Fråga på bara, annars lär man sig inget nytt

Hoppas det går bra för din sambo. Men det är viktigt för dig att du inte blir medberoende för det är jättelätt att börja ljuga för hans skull, mm.

Vad är det för behandlingshem? Är det någon eftervård? Hur lång tid är behandlingen!

Nu för tiden finns ju massor av hem där "behandlingen" är på några månader vilket är skrattretande! Det tar lång tid att landa och det tar lång tid att ändra sitt beteende och tankesätt och bli så pass fri så man kan stå emot droger!

Så vad är det för ställe han är på? Då är det lättare att svara på din oro/fråga! 

Det är ett ganska vanligt behandlingshem där dem använder sig av 12-stegsmetoden etc.
Hans behandlingstid är runt 1 år varav 6 månader på behandlingshemmet och 6 månaders behandling under övervakning av öppenvård etc i hemkommunen.
Det känns som om det har gått bra och han har funnit sig till rätta iaf.
Det är klart att det kommer vara jobbigt i början men dem boende där säger att det är Sveriges bästa behandlingshem så det får vi ju tro då=) 

Han kommer förmodligen vara helt hjärntvättad av den så kallade behandlingen, risken är stor att han kommer vara lika fanatiskt inställt till dom diverse “stegen” i behandlingen som han var mot sina droger, vilka dom nu var och hur hans missbruk uppenbara sig.
Tolv stegare ersätter inte sällan sina droger med ”behandlingen” vilket är sällan till det bättre.

JA det är "hjärntvätt" men det är den bästa hjärntvätt man kan råka utför. Man tvättar hjärnan ren  från tankar på  sitt beroende som har tagit  över precis allt i ens liv. Är man beroende så kan jag lova dig att det finns  inget i ens liv som är viktigare än beroendet. Jag är tolvstegare, har lyckats hålla mig nykter i 3 år och 7 månader, med principen en dag i taget. Jag är aldrig mer nykter än de närmsta 24 timmarna. I mitt beroende kan jag lova dig att mina 4 barn fanns inte min fru existereade inte, det ända jag såg till att ha kvar var mitt jobb så att jag kunde finasiera mitt drickande. Jag förlorade allt fru barn hus bilar ja allt. Men efter 1 år i "hjärntvätt" så har jag fått tillbaka allt mina 4 barn bor hos mig på heltid, jag har en ny helt underbar och fantastisk sambo som jag älskar. Jag har ett liv värt att leva idag. Tackvare att jag fick min hjärna tvättat ren. Jag fick på min behandling vertyg att ta tag i det som kallas livet. Är man inte beroende så kan man inte hur gärna man än skulle vilja förstå varför den beroende gör som den gör så mitt råd är lägg  ingen energi på det. Lägg er energi på att ta hand om er själv i stället lever man med enberoende så utvecklar man själv ofta ett medberoende ta hand om det för det är ofta lika alllvarligt som att vara beroende. Jag rekommenderar starkt att ta kontakt med AL-anon där träffar man människor som befinner sig i samma situation som en själv.

Så jag säger länge leve "hjärntvätten" den räddade mitt liv. Idag har en ren hjärna och kan känna, kärlek ilska sorg, lycka, ja allt det som alla ni andra icke beroende tar för givet. Jag önskar din man all lycka det kommer funka om HAN har viljan att förändras och om HAN har viljan att tvätta sin hjärna ren.

TACK korp3n!!
Så skönt att äntligen fått svar från någon vet hur viktig drogen är för en missbrukare.
Livet från andra sidan är säkert minst lika jobbigt som för tex mig som lever i som medmissbrukare.
Jag är glad för din skull att du fått ditt liv tillbaka och jag hoppas att min man lyckas också.
I detta fallet är det också alkohol som styrt livet, och då menar jag verkligen styrt...
Jag har också kommit till den gränsen att för mig så är detta sista chansen att hålla ihop familjen, och givetvis hoppas jag in i det sista för det gör man som medmissbrukare uppenbarligen=(

Denna livssituation är inget jag har strävat efter att en dag vakna upp men mannen på behandlingshem och tänka tillbaka och fråga mig själv hur kunde detta gå så långt!!??
För lever man i det så blir det tillslut en normal situation i ens förvridna hjärna
 

Det absolut viktigaste för dig är att inse att Det är inte dit FEL eller att du tar på dig skam och skuld över att du inte gjort något innan eller varför gjorde jag inte si eller så. Det är inte ditt fel, vad det handlar om är att din man är drabbad av en dödlig sjukdom som är progressiv och oerhört stark i sitt nedbrytande.

Var glad och lycklig att från denna stund så får han den hjälp han behöver OM han vill ha den. För det handlar om vad han VILL inte vad du era barn eller någon annan vill, det handlar om hans vilja och att han måste ta hand om denna sjukdom själv. Det är HAN som måste  göra jobbet ingen annan kan göra det åt honom. Du kan finnas där som stöd och medmänniska. Men du kan inte få honom nykter det är den bistra sanningen. För en beroende bryr sig bara om en sak det är nästa rus.

Men ett råd jag kan ge är att du måste ta hand om dig själv, inte tänka på hur han mår han har sin behandling han får sin hjälp. Men du måste få hjälp med ditt medberoende för det är fruktansvärt jobbigt. Jag är medberoende till min pappa och att ta tag i det var jobbigare på ett vis än att ta tag i mitt eget beroende. Det finns bra stöd grupper typ som jag skrev innan AL-anon, det finns säkert andra stödgrupper med, det är bara att söka på nätet. För ni kan inte bli hela fören ni har båda fått "tvätta hjärnan" har ni barn sök upp deras skola be om att få kurator hjälp om de är så stora för det är väldigt jobbigt för de med och de behöver prata om det med. Skammen och skulden. Ni har en lång resa framför er det kommer vara mycket tårar och ilska och hat osv, men orkar man bara stå ut så kan det bli ett fantastiskt liv.

Jag har faktiskt funderat över detta men Alanon, men jag har inte varit ute och kikat nåt.
Funderar även på att åka upp till behandlingshemmet på anhörigveckan som dem erbjuder, för där behöver man inte heller bemöta sin egen anhörig utan träffa andra i samma situation.

Hur kom du till insikt om ditt beroende??
Hur kom det sig att du tog steget till behandling?