Vad tycker ni vuxna om oss tonåringar?

I bästa fall att ni är rätt underhållande och lite rörande, när ni tror att ni uppfunnit sexet, kärleken, tror att man är gammal" när man fyllt 30 etc. och att ingen vuxen kan förstå hur det är, när man samtidigt har i minnet att man själv i samma ålder inbillade sig ungefär samma saker.

I värsta fall, tycker man väl att ni är rätt jobbiga, lata, sminkar er märkligt och ovanligt korkade för er ålder...ungefär som vuxna tänkte om en själv i den åldern kan jag tänka.

Det beror liksom på om jag tittar på mina egna tonåringar eller andras. Nu har jag ju haft förmånen (och i bland oturen) att ha haft en ohygglig mängd tonåringar som sprungit ut och in här i huset, och de har alla varit olika. Men lite grovt kan jag säga att jag ser sorgliga tonåringar och roliga. De sorgliga är de som mår genuint dåligt, skär sig, stjäl, dricker och oftast har ett elände hemma. De roliga är de som har kul åt ingenting, gråter åt ingenting, är drama queens och tror att de vet allt - ungefär som man var själv. Kanske därför jag har roligt åt dem!

Mest känner jag när jag har tonåringar omkring mig, att jag är tacksam för att jag vuxit förbi den tiden. Visst var det den roligaste tiden i mitt liv, men samtidigt var det den eländigaste och jobbigaste!

Måste tillägga att jag bor på en mindre ort, så tonåringarna jag träffar är inte okända människor. Jag vet vad de heter och var de bor, jag vet vilka föräldrarna är och vilka som haft en tuff uppväxt ...

Ni är underbara! All oändlig kraft och viljestyrka finns i en tonåring. Visst kan ni vara prövande ibland men så ska det ju vara och har alltid varit genom alla generationer.
kramizar