7 månaders vill inte äta efter sjukdom

Hej!

Jag tycker absolut att ni skall kontakta BUMM eller VC för att få hjälp med hennes torsk, som helt säkert påverkar hennes humör och aptit negativt.

Normalt går den över av sig själv, men går det lång tid och barnet är uppenbart påverkad, är min erfarenhet att man skall behandla. Det finns ett svampdödande läkemedel som man kan behandla med. ibland ger dock torsken med sig om man ihärdigt penslar med Vichy-vatten (inget annat mineralvatten) i barnets mun. Använder hon nappflaska eller ammar behöver man även behandla nappen och bröstvårtorna med vichy-vatten, för att minska risken att smittan skall "gå runt".

I normala fall brukar BVC kunna hjälpa till med att behandla svamp, men då er dotter verkar ha haft upprepade infektioner och hon fortsatt inte är helt bra, så är det nog inte fel om en läkare tittar på henne.

Under tiden skulle jag erbjuda yoghurt och det som ni vet hon gillar. Nu handlar det helt enkelt om, att hon skall få tillbaka aptiten, för att kunna få energi och komma igen. Fortsätt erbjuda mat på regelbunda tider och när det känns aktuellt går ni tillbaka till att sitta vid matbordet.
Att hon äter under avledning men helst inte annars, tycker jag tyder på att hon är besvärad av sin torsk. Konsekvensen av att inte äta är naturligtvis att hon inte får tillräckligt med energi och det gör henne både otillfredsställd och extra gnällig (med all rätt).

Hoppas ni kan få bukt med detta snart.

MVH Christine

Hej igen!

Vad synd att jag inte läste ditt svar innan vi var till VC tidigare idag. För då hade vi insisterat på torsken ännu mer!

Vi berättade precis det jag skrivit till dig. Men eftersom dottern då (givetvis!) var pigg och glad på VC så fick vi mest intrycket av att vi hittade på. "Hon ser ju så pigg ut, det här går över ska ni se". Vi påpekade flera gånger om torsken och undrade om det kunde ha samband med matvägran. Och ville veta om det gick att göra något åt den. Men läkaren viftade bara bort det! Hon kollade inte ens i flickans mun.
Det enda vi fick var Mollipect mot hostan.

Nu är det ju helg, men är det någon ide att kontakta bvc igen nästa vecka, tycker du? Eller ska vi ta hand om torsken själva?
Varför får barn torsk och på vilket sätt påverkar det barnets mun? Blir det svårt att svälja, känns det obehagligt eller gör det rent av ont?
Och hur länge kan det ta innan det går bort av sig självt?

Har ett tillägg om hennes sömn!
Sedan hon var några veckor gammal har hon sovit i eget rum och hela nätterna igenom (utan att äta), kl 19-08 ungefär. Tidigare i år började hon vakna tidigare, vid 6-7, men i övrigt har hon sovit som en stock hela nätterna. Undantag då det hänt mycket under dagen eller att hon varit övertrött på kvällen, då har hon ibland legat och smågnällt första timmen innan hon somnat för natten.

Nu när hon varit sjuk har hon givetvis börjat strula på natten, vilket är förståeligt. Första veckan när hon var helt däckad av sjukdom sov hon bra på nätterna. Men andra veckan har det varit sisådär. När hon väl kommit till ro har hon vaknat ett par gånger per natt. Dels av hostan, men hon har också börjat vända sig på mage i sängen. Vi har gett vatten och sen vänt tillbaka henne. Hon verkar tycka det är skönt på mage ibland och ibland inte. Hon kan inte vända tillbaka själv.

Nu under helgen har hon dock inte sovit alls! Hon är i princip helt frisk, bara lite hostig, så vi förstår inte varför hon ligger vaken. Om hon inte storgråter så ligger hon och ylar. Vi går in, utan att överdriva, var 5-10 minut! Stryker på huvudet, tar upp och kramar om, ger vatten, vänder till mage/rygg. Ingenting fungerar, hon är ändå missnöjd! Vi har provat ta henne i våran säng, men hon sover bara sämre. Hon har aldrig varit brydd om att sova med oss, hon är väldigt ljudkänslig (därför hon fick eget rum tidigt). Vi har även gett napp, vilket hon aldrig haft på natten förut. Det kan hjälpa litegrann, men hon skriker ändå efter en stund. Vi vet helt enkelt inte vad vi ska göra!

På dagarna är hon hur piggelin som helst nu! Sover sina vanliga tider på. Strular fortfarande med maten, men det går framåt. Hon har börjat äta gröt igen och vi märker att hon är hungrig ibland. Det enda målet som är svårt att få i henne är kvällsmålet. Förut drack hon välling, men tyckte aldrig riktigt om det, så det hade vi nyligt slutat med när hon blev sjuk. Vi har gett gröt istället. Har provat välling igen, men det är tvärstopp. Och just nu är det även tvärstopp med gröt och yogurt. Hon kanske är hungrig under natten, men vi vet inte hur vi ska få i henne nåt på kvällen.
Vi trodde hon skulle börja sova bättre på natten när hon blev frisk, men inte det. Det blev ju tvärtom! Är det vanligt att det blir såhär? Vad kan vi göra?

Hej Igen!

Hoppas att ni får bukt med torsken/svampen om det fortfarande är ett bekymmer. Min erfarenhet är att det abslout kan göra ont och vara väldigt besvärligt för barnet. Se efter om hon har vit beläggnig i gomen, på tungan och/eller kinderna då tycker jag absolut att ni kontaktar VC eller BVC igen. Vid det här laget har det gått så lång tid.

Vad gäller hennes sömn, är min erfarenhet att barn som är runt sex-åtta månader ofta får problem med sömnen. Oavsett om de sovit bra tidigare eller inte. Det kan naturligtvis ha fler orsaker, men mycker beror förmodligen på den enorma utvecklingen som sker. Dels utvecklas motoriken, de blir mer och mer rörliga, och dels sker mycket i deras psykosociala utveckling. Framför allt är det i denna ålder som första separationsfasen brukar inträda.

Min uppfattning är att man under denna period gärna ska hålla fast vid rutiner. Som att somna själv till exempel. Det inger en viss form av trygghet, att allt omkring är det samma som när det somnade. Minsta förändring gör att barnet söker tröst genom att börja gråta. Förr kunde hon förmodligen tryggt somna om när hon vaknade, men nu behöver hon hjälp.
Det är naturligvis bra om ni kan se till att hon är mätt på natten, så slipper hon vakna för att hon är hungrig. Jag förstår dock att det är svårt då hon verkar matvägra i största allmänhet.

Uppenbarligen har ni kämpat ett bra tag och gjort allt ni kunnat vid det här laget. Därför tycker jag att du skall kontakta ert BVC igen och denna gång verkligen förtydliga hur ni upplever situationen. Även om det förmodligen inte kommer lösa sig på dagen, så är det inte meningen att man skall känna sig så maktlös och villrådig som förälder.

Det är inte altid så lätt att tolka sitt barns siganler och känna att det man gör är rätt. Men, som sagt, BVC finns där för att bland annat stötta och råda föräldrar vid behov. Utnyttja det!

MVH Christine

Ps: skulle önska att jag kunde göra mer, men ert BVC kan göra så mycket mer än vad jag kan göra i detta forum.