Hur vill/e ni att personalen ska/skulle vara på neo?

Stackars alla er som har dåliga eller halvdåliga erfarenheter av neo. Vi blev gudomligt bemötta under våra 7 veckor vi låg inne o de 3 veckor vi hade hemsjukvård.

Vår dotter föddes i vecka 28+5 pga av havandeskapsförgiftning o HELLP. Jag blev fruktansvärt sjuk o låg på intensiven några dygn innan jag fick komma till neo. Både jag o min man blev erbjudna (o tackade såklart ja till) terapisamtal efteråt då det varit mycket skrämmande för min man att se mig insjukna så snabbt samt att vår lilla tös var väldigt sjuk då hon kom ut o allt som hände därefter då han sprang mellan neo o intensiven o fasade över att förlora oss båda två.

oj jag råkade skicka iväg innan jag var klar....

Hur som helst blev jag omhändertagen på annan avdelning under ca 2 veckor efter förlossning fast vi "bodde" på neo. De kom till neo o undersökte mig. Fantastiskt!

Vi blev uppmuntrade att ta hand om vår dotter från första stund o vi gjorde så mycket vi kunde själva. De frågade alltid om vi ville att de skulle byta blöja om vi inte var där eller hur vi ville ha det med mat osv. Det var "vårt" barn o inte på något sätt sjukhusets som många här på tråden verkar ha upplevt under sina neovistelser. Efter 5 veckor flyttades hon från akutsalen till vårt familjerum. Hon sondmatades då fortfarande i automatisk matmaskin (vet inte vad det heter....men ni förstår säkert vad jag menar). Den larmade massor av gånger under dygnets alla timmar då det var dags att fylla på med mer mjölk eller varnade att det "snart" var dags att fylla på. Vi var så lyckliga att vi äntligen fick ha vår dotter hos oss så vi bestämde oss för att "stå ut" med alla larm under nätterna trots att vi var helt slut. Döm om vår förvåning när vi vaknar på morgonen o har sovit hela natten. Personalen hade full koll på tiden o var inne o fyllde på innan larmet gick hela nätterna. De förstod oss så väl att vi ville ha familjen samlad efter en mycket jobbig tid. DET kallar jag hjärtligt!!!

Det är bara en positiv episod under vår vistelse. Det finns många fler. Även hemsjukvården var lika lysande! Besöken varade mellan 30 minuter till 1 1/2 timme. Fick hjälp med amning, knyta bärsjal, o svar på tusen frågor.

Det jag tror man ska tänka på när man jobbar på en sådan här avdelning är att det är människor man jobbar med. Det är familjer i kris. Man ska tänka på hur man uttrycker sig. Familjerna är sköra. När en sköterska sa till oss att vår dotter var "instabil" så trodde vi att hon höll på att dö, men efteråt förstod vi att hon menade att pulsen hade gått ner lite mer just den eftermiddagen. Var tydlig! Det som för personalen är en vanlig arbetsdag är för familjen ännu en dag i kris. Fråga familjen hur de vill ha det, en del vill kanske "göra själva" medan andra gärna vill ha hjälp.

Hoppas du kommer att trivas på ditt sommarvik! 

Vad trist att kuratorn inte var bra. Vi fick träffa en psykoterapeft från BUP (tror jag att det var) o hon var helt fantastisk, hon fokuserade på hur jag o min man mådde, om vår oro o om det var saker utanför sjukhuset som oroade oss, typ press från arbetsgivare, barn hemma eller andra praktiska saker. Vi pratade aldrig om vår dotters sjukdom. Hon ställde på nåt sätt "rätt" frågor. Det hjälpte oss mycket att bara få ventilera allt vi kände.