Jag kommer aldrig erkänna!!!!

Jag bad min arbetsgivare om lön förhöjning, fick 1kr mer i timmen.

Jag blev förbannad och sålde saker ur butiken och tog fram ett gammal kvittoblock och sålde varor.

Ingen märkte något.

Kommer aldrig erkänna att jag...

* låg med en klasskompis på universitetet när min pojkvän (numera man) pluggade på annan ort.

*vill att alla invandrare utom typ en (som är superhärlig) åker hem

*gör så lite som möjligt på jobbet men låtsas vara upptagen

Jag kommer aldrig erkänna att..

Jag tycker ibland att det är tråkigt att umgås med min son hela dagarna (är föräldraledig) men hatar samtidigt mitt jobb så jag vill inte börja jobba än heller och låta mannen ta över. Jag älskar mitt barn mer än något annat, men den skönaste stunden är ändå när han sover middag.

Jag HATAR min mans familj och hans bortskämda systrar av hela mitt hjärta. Systrarna får allt dem pekar på och hjälp med barnvakt när de behagar m.m. Nu börjar jag även få över min man på min sida så att vi kan snacka skit om dem ihop.

Ibland önskar jag att jag inte var så kär i min man så att vi kunde gå isär och ha delad vårdnad. Att få en hel vecka med egentid skulle göra mig till en så jävla bra mamma den andra veckan när jag skulle ha vår son.

Jag tycker amning är rent ut sagt äckligt. För mig är bröst något sexuellt.

Ibland tar jag ett glas vin mitt på dagen

Jag önskar ibland att min väldigt sjuka och äckligt rika mormor ska dö så att jag kan få ärva lite pengar.

Jag erkänner att jag kommer att rösta på Sverigedemokraterna i nästa val.
Alla mina vänner och arbetskamrater tror att jag ska rösta på Liberalerna/Folkpartiet. GLÖM DET!

Jag skulle aldrig erkänna att:

- När jag ser små "väskhundar", får en stark lust att sparka undan dem om de kommer för nära mig. (Har aldrig skadat några djur).

- Att jag avskyr majoriteten av alla invandrare (inkl deras barn)

- Att jag har haft en kk-relation med en gift man

- Att jag allvarligt funderar på att rösta på SD i nästa val. Alla i min omgivning vet att jag varit vänster i många, många år och kan inte tänka att jag skulle kunna rösta på något annat.

- Att jag verkligen verkligen (nästan snudd på) avskyr min bror och inte helst vill vistas i samma rum som denne.

- Att jag tycker "hen" är ett fjantigt och onödigt och tramsigt pk-ord

- Att högskole- och universitetsvärlden består av en hel bunt med pk-hycklare (gällande alltifrån feminism till rasism: "handlingar säger mer än ord")

- Att jag äcklas av allt som har med pride att göra (själva paraden och dess manifestationer, inte homosexuella i sig), Regnbågen är "förstörd" för mig pg detta.

- Att jag inte gillar bebisar. (De fiser, kräks, kladdar, luktar illa etc etc).

Jag kommer aldrig att erkänna att jag kollar min första kärleks Facebook regelbundet.

Jag har varit min man trogen i över 15 år, förra veckan var jag otrogen med en annan man. Det var underbart och är nöjd att jag fått prova mer än en man.

Men jag kommer aldrig att erkänna för min man, måste bara komma över ångesten och skuldkänslorna.

Att när jag önskar något illa åt någon så slår det in, har hänt flera gånger.

Jag har nu ett längre tag haft för vana att tänka att om jag fixar mitt träningspass så kommer en jobbig kollega att få en böld i röven.

Och nu har han fått exakt det! Och första operationen gick åt helvete så han fick vänta några månader och sen en ny runda med bandage och elände och vanka runt som en anka.

Haha, så hemskt egentligen men man ska tydligen vara försiktig vad man önskar.

Skulle aldrig erkänna:

-Att jag fantiserar precis hela dagarna. En s.k "maladaptive daydreamer"

- Har svårt att veta när jag är helt ärlig. Litar inte på mig själv.

- Skurit mig några gånger under ångest.