Citalopram 5år

Jag åt Citalopram i ca 5 år och slutade sen. Det gick jättebra. Visst kan det vara jobbigt i perioder, men i livet ingår det att allt inte är 100% toppenbra varenda dag. så man får lära sig att ta motgångar på ett annat sätt igen helt enkelt. Jag har varit hjälpt av att ha Oxascand om det känts riktigt överjobbigt. Men hellre att jag tar det någon enstaka gång än att jag fortsätter med Citalopramen varenda dag. Och det var lättare att bli av med tabletterna än att börja ta dom. När jag trappade upp så mådde jag jättedåligt, vilket inte är ovanligt. När jag slutade gjorde jag faktiskt det utan läkarhjälp, men det är nog inte så smart egentligen. Men jag upptäckte att jag glömde att ta dom där tabletterna som jag skulle och då var det lika bra att sluta tänkte jag. Nu har jag varit tablettfri i ganska precis ett år och ärligt känner jag att jag mår mycket bättre. Framförallt så är jag piggare också.

wow. jag är verkligen så tacksam för era svar!
68:an jag vet vad du menar och visst jag kan tänka mig att min extrema oro gör att jag får mer problem än vad jag borde, men det som skrämde mig rejält var den natten (nu för ca 1månad sen) fick sån extrem panik, efter att ha varit utan medicin i 4månader. Jag trodde jag skulle dö, ringde runt till massa läkare och blev sen kopplade till akutpsyk som sa att det lät som en panikattack.. jag frågade henne ifall kroppen kunde utlösa histamin i en panikattack, det trodde hon inte, men hon tänkte ifall det kanske berodde på min extrema stress, det är just det jag är orolig för. utslagen som kom och att det kändes som om jag skulle bli galen, jag var så extremt rädd så det finns inga ord..
det var så att jag tog typ ingenting, ja tog 10mg var tredje dag i 4månader, läkaren sa att det var som att inte ta nåt alls.. efter 4månader slog det till och jag blev riktigt sjuk.

Under dessa 4månader utan medicin, el. extremt lite mådde jag så himla bra .. jag kunde äta normalt, jag kunde sova normalt och jag kunde leva normalt. jag fick tillbaka mina känslor igen, både ilska och sorg.. Med medicinen kan jag knappt gråta även om jag behöver det!! gaaah gör mig galen!

Ts!
Ta upp detta ordentligt med läkaren du ska träffa och känner du att du inte får bra tillräcklig respons så vänd dig till sjukhuset!
Ring psykmottagningen. Jag fick prata med bedömningsenheten och dom var riktigt duktiga och kunniga.

Lycka till och god natt  

Det ska jag verkligen göra. Tack så mycket, sov så himla gott :)

Utan att vara medicinskt utbildad så tror jag oxå det, som läkaren sa, att den lilla mängd du tog var i princip ingenting. Så gick även snacket på bedömningsenheten.
10 mg varje dag är ingenting, det är bara att sluta tvärt och det värsta som kan hända är jobbiga utsättningssymptom men dom går över.

Du skulle kanske be om att få hjälp ist. med att tackla ev. panikångestattacker. En psykolog som arbetar med kbt (kognitiv beteendeterapi) skulle nog kunna hjälpa dig bra där. Får du igång ett sånt sammarbete så kan du säkert känna tryggare med att sluta för då har du lärt dig hur du ska hantera attackerna om dom kommer. 

Får du en panikångestattack så känn bara hur det känns. Värdera inte känslan utan var bara i den, låt den finnas och försök tänk att den är helt ofarlig. Klarar du att tänka så kommer du nog kunna bli fri den. 

Nu måste jag sova
 Det här fixar du! Jag tror stenhårt på dig!  

Det går inte sämre efter 5 år än efter 2 eller 3 år. Många har ätit många fler år än 5.

10 mg är ingenting. Ger ingen effekt. 20 är minimum.

Ett tag träffade jag på flera patienter som hade extremt svårt att sluta med den här typen av tabletter. Lösningen för dem var att ta det exeptionellt långsamt. Tänk månader. En annan lösning var att börja med en liknande tablett med längre halveringstid, exempelvis Fluoxetin som är ett liknade preparat (SSRI) och sedan långsamt trappa ut denna. Det är inte helt känt för alla inom vården att det för vissa kan behöva trappas ut långsamt, men det är inte heller helt okänt. Jag vet en tant som höll på att trappa ut under cirka ett år och sedan gick hon över på en liten dos Fluoxetin och sedan slutade hon utan några större problem. Eftersom du nu redan är nere på 10 mg kankse du kan låta din kropp vänja sig vid detta och sedan gå vidare i lugn och ro.

Varför ska du sluta med medicinen när det uppenbarligen verkar som att du behöver den (en del människor behöver äta medicin livet ut för att kunna leva normalt..)?
Jag tycker inte det låter som att din mentala hälsa är tillräckligt stabil ännu för att sluta..

Om det enbart skulle gälla utsättningssymtomen skulle jag rekomendera att sluta extremt sakta. Dra ner dosen, och ta den i ett halvår innan du drar ner ytterligare.

Anledningen till varför jag vill sluta är för att jag mår så dåligt med den också!
Jag vill kunna må bra utan den. senaste gången jag trappade ner var under ett år och det handlar inte om utsättningssymtom, det handlar om att jag får återkommande panikattacker =(

är det nån som vet om jag alltid kommer ha sån här panik utan medicinen eller om det kommer bli bättre?

Mår du dåligt av biverkningar? Isåfall skulle jag rekomendera dig att testa en annan medicin, så du slipper både ångesten och biverkningarna.

Känner precis igen känslan av att vilja må bra utan medicin, men ibland funkar det inte.. Jag har accepterat det för egen del i alla fall, att jag troligen inte kommer kunna må bra utan medicin..

Har du någon kompletterande terapi?

Hej!

Gammal tråd, men jag tänkte svara ändå.

Jag har också ätit Citalopram i 5, eller är det kanske tillochmed 6 år, och har hållt på att trappa ner lååångsamt, sedan i september. Nu de senaste veckorna har jag bara ätit en liten smula, typ en fjärdedel, från 10mg-piller och igår, så slutade jag helt.

Trodde att jag på det viset skulle slippa utsättningssymtom, men jag är jätteyr. Så fort jag rör på ögonen. Sådär som man brukar bli när man har missat medicinen med några timmar.

Hur gick det för dig som skrev här? Och andra som skrev här? När går det över?

Märkte redan när jag började trappa ner att jag fick påtagligt minskad ångest! Har fått färre panikattacker (har haft nästan varje dag, ibland flera gånger om dagen annars de senaste fem, sex åren) och när jag väl fått panik, så har det varit lättare att hantera och de fysiska sensationerna har varit mycket mildare.

En äcklig grej som jag haft sedan första veckan med Citalopram är att när jag får panik, så känns det som att hela ryggen, ibland större delen av kroppen, är insmord med Tigerbalsam. Precis så känns det! Jätteäckligt. Och så har ångestattackerna hållt i sig i flera timmar.

Nu sedan jag började trappa ner, så har jag haft mer traditionella panikattacker som gått att andas bort.

Har dessutom börjat kunna gråta igen, vilket är skönt! Har även fått tillbaka ett vagt intresse för sex.

Baksidan av myntet är väl det där att jag är yr (men det ska ju gå över) och att jag har fått tillbaka en del sådana där oresonliga känslor som tex svartsjuka. Har även fått svårare att kontrollera gråt. Får ta långa pauser när jag pratar om något jobbigt. Men hellre det än panikattacker. Har ju knappt kunnat leva på flera år. Skulle vilja kunna ha en fungerande sysselsättning och kunna umgås med folk nykter, utan att paniken tar överhanden. Hoppas att det kommer att fungera bättre utan medicin.

Har också varit orolig för att jag inte ska kunna sluta, när jag har misshandlat hjärnan så länge. Men kroppen är ju bra på att repa sig. Tillochmed hjärnan repar sig ju, men det tar ju tid.

Har märkt att jag har blivit mer intresserad av att socialisera också. Det känns inte lika krystat och tråkigt längre. Trodde det hade blivit krystat och tråkigt för att jag hade blivit vuxen, men nu har jag kunnat umgås med folk och tycka om det, som när man var ungdom. Kan ju helt enkelt vara för att jag haft mindre ångest. Så det har inte behövt ta fokus när jag har umgåtts med någon. Då finns det ju utrymme för nyfikenhet och möjlighet att vara i nuet.

Har fått tillbaka mina gamla vaken/sova-mönster också. Det har hänt några gånger att jag råkat vara uppe långt över ett dygn i streck, utan att bli trött. Det har krävts väldig ansträngning för att vara uppe ens 12 timmar annars, senaste åren. Trodde det också berodde på att jag hade blivit äldre.

Har förresten fått värre mensvärk igen. Minns att en av de bästa tidiga effekterna med Citalopram var att mensvärken försvann. Hade brutal mensvärk innan det.

Har gjort mycket andningsövningar (främst växelandning) senaste månaderna. Det är ett tips till alla med ångest. Och så har jag Atarax (antihistamin, milt lugnande) som jag tar vid behov. Känns extra skönt att ha dem nu när jag är yr.

HUR LÄNGE ÄR MAN YR?

Ps. Undrar om man kan stämma någon?

Jag har slutat helt på eget bevåg - läkare har försökt få mig att trappa upp eller byta till något värre.

Skulle ha slutat för länge sedan om jag visste att så mycket ångest skulle försvinna.