sovametoder

Det visade sig att jag inte var den enda som funderade såhär . Efter att ha kollat in de andra trådarna upptäckte jag att detta var ett hett ämne här på FL.

pingvinlakrits: Jag skriver faktiskt att man ska lyssna på barnets behov. Om barnet vill somna själv så är det såklart det bästa för just det barnet. Jag ger t o m ett exempel på hur olika barns behov kan se ut. Då jag skriver:
"Jag känner två systrar som skiljer sig åt så att äldsta flickan vill somna hos mamma eller pappa. Hon känner sig lite ängslig ibland. Lillasyster vill dock ligga själv i sin säng och filosofera med avslappningsmusik och välling! Två barn två personligheter"
Du har tolkat det jag skrivit helt fel.
Jag tycker inte föräldrar som lämnar sina barn att sova ensamma är dåliga och elaka. Inte om barnet trivs med det.
Men om barnet panikskriker och får ångest för att det lämnas ensam då är det FEL!
Det finns föräldrar som gör så...lämnar sina barn ensamma med den paniken för att det är en metod (5 minuters metoden) som är helt accepterad idag. Jag tror inte på att lämna sitt barn ensam om barnet inte trivs med det. Det är många gånger inte accepterat att tänka så utan man får rådet att stå ut med barnets vädjande gråt. Då ska barnet bli tryggt och lära sig sova själv och allt det där. Det tror jag är skitsnack och där säger alla föräldrars instinkt att detta är fel (INTE fel att lämna ensam utan FEL ATT LÄMNA BARNET ENSAMT MED SIN ÅNGEST), men eftersom det är den metoden som alla barnexperter (t ex anna walhgren och diverse nannyprogram) rekommenderar så lyssnar föräldrar på det och inte på sin egen inre röst. Det är DET jag vill ifrågasätta.
DU känner ditt barn bäst!
Jag vet att mitt inlägg var långt men om du läser nogrant så går det inte att misstolka.

SSA: hittade du den här sidan? www.annawahlgren.com/sova/index.htm
Det är inte 5 minuters metoden precis men hon poängterar just hur viktigt det är att bebisen från början sover ensam i eget rum(senast vid 5 månaders ålder).
Det är just den typen av kritik jag stöter på emellanåt. Att jag skulle göra mitt barn en otjänst när jag låter honom sova hos mig. Att det skulle vara direkt skadligt för honom...att han växer upp med en massa av mig bekräftade rädslor! Hjälp! han kommer att bli en svag, blek individ helt oförmögen att handla på eget bevåg!!
Vilket hmmmmm snack!
Han är ny här i världen! Hela dagen är full med en massa intryck som han ska lära sig sätta ihop och förstå. Jag tror det är bra för honom att få ha natten i lugn och ro med vetskapen att mamma (ja och pappa...fast vi är lite oense i denna fråga ) finns där inom räckhåll och känna sig trygg med det!
jag är ingen mjäkig mamma för det! Min kille är orädd, modig, känslosam, glad, busig.....ibland är han också lite ängslig, orolig (och extra kramig) och ibland himla förbannad!
Hela känsloregistret är med och det är tillåtet här! Vad vet vi om vad små barn oroar sig för? Att bli medveten om att man är en egen person skild från sina föräldrar kan vara förvirrande och kännas otryggt. Jag tänker inte lämna mitt barn ensam när de känslorna finns där....de är helt naturliga och skall bekräftas! jag vill att mitt barn ska veta att mamma finns alltid till hands när han väljer det! Då kan han känna sig trygg att ge sig ut i livet och världen på egna ben!
Sen finns ni föräldrar som gör på ett annat sätt....det är väl bra om ert sätt fungerar för er och framför allt för ert barn!
Det jag ifrågasätter är att så många föräldrar går helt emot sin inre röst om vad som är bäst för deras barn. Att "göra rätt" (enligt bla bla metoden) blir viktigare!
Känns det fel så är det förmodligen fel!

Länkar till en bra artikel från "nära föräldraskap". Den ifrågasätter Anna Wahlgrens sova hela natten metod.

citat från artiklen: "Om kuren sliter på föräldrarna kan man kanske ana hur den upplevs för barnet. Tänk dig att du pratar med en partner som aldrig svarar. Till slut börjar det kännas rätt meningslöst att ens försöka, eller hur? När barnets signaler inte går fram, ger det upp. Det här är en oerhört knäckande behandling för ett spädbarn.

fortsättning citat: "Med det här synsättet tar man ifrån spädbarnet hela dess språk, möjligheten att nå fram med budskap som att det vill amma, vill vara nära, är hungrigt, har bajsat, har tråkigt eller är trött. Det lilla barnets signaler och behov godkänns inte och det resignerar i stället för att fortsätta sina försök att kommunicera."

Läs mer av artiklen på www.naraforaldrar.se/2005/10/sovspecial-del-3...

Pingvinlakrits: Du skriver: "DU är jättetrött på sovametoder skriver du. Men om du nu är så nöjd och säker över din väg att gå, varför bryr du dig då om andra metoder? Ni verkar ju ha hittat er grej, så var nöjd med det! Läs på innan du kritiserar!"

För det första kan jag riktigt se hur du SKRIKER!
Jag har läst på.
Förutsätt inte att jag VET mindre än dig, att jag har sämre kunskaper bara för att jag har en annan uppfattning!!
Jag förstår att detta är ett känsligt ämne. Det går knappt att diskutera utan att någon känner sig ifrågasatt och sårad. Kom ihåg att "vår grej" anses alternativ i dagens samhälle. AW och 5 mm är det som "gäller" allmänt. Du kan ju tänka dig hur mycket kritik "min metod" får.
Varför får jag då inte lov att försvara/förklara mitt sätt att hantera sovsituationen? Ska jag vara nöjd och inte bry mig om den kritiken på samma sätt som du ska vara nöjd och inte bry dig om min kritik då?
Ja "vår grej" fungerar för oss och ingen här lider av sömnbrist. Jag uttryckte mig kanske inte så tydligt när jag skrev att jag är jättetrött på sovametoder. Det jag menar är att jag är jättetrött på att kritiseras för att jag INTE följer de här sovametoderna.

Det är tyvärr ganska vanligt att man bemöts som okunnig, lat, ointresserad av sitt barns bästa o s v för att man inte följer de "expertmetoder" som är aktuella just nu.
Som jag skrev tidigare:
"Det är just den typen av kritik jag stöter på emellanåt. Att jag skulle göra mitt barn en otjänst när jag låter honom sova hos mig. Att det skulle vara direkt skadligt för honom...att han växer upp med en massa av mig bekräftade rädslor! Hjälp! han kommer att bli en svag, blek individ helt oförmögen att handla på eget bevåg!! "

Får jag också lov att försvara mig mot sådan kritik saltlakrits eller ska jag bara vara tyst och nöjd? Får jag lov att argumentera för det jag tror på?

Detta är taget från AWs officiella hemsida (ja jag använder faktiskt original källa hör och häpna!))
Metoderna: Fasta - och tillräckliga - sovtider, likaväl som fasta och tillräckliga måltider. En attityd av självklarhet hos de vuxna ("Ingen rädder för vargen här!"). Egen säng efter "smekmånaden"; eget rum efter senast fem månader. Nu knyts den trygga sömnen till barnet självt, inte till de vuxnas fysiska närvaro som en "räddning" undan vargen. Mycket skratt och glädje inför en kort och saklig läggning på mage (med larm för de minsta). Mörkt, så att inga synintryck stör (hörseln däremot kan små barn "stänga av",). Tyst, övertygande, rogivande "vagning", vaggning eller "buffning" av lämpligt slag ? barnet ska tystna och slappna av i hela lilla kroppen inom två minuter. Först därefter kan den lilla våga somna och sova lugnt.

Tar man upp barnet och tröstar i stället för att envisas med finna ut den rätta, fungerande (betryggande) tekniken, räddar man barnet. Man bekräftar i handling dess värsta farhågor: "Vargen står precis här utanför, du svävar i livsfara, jag måste genast sätta dig i säkerhet!" Ett icke betryggande "svar", som barnet inte heller accepterar. Barnet vill befrias från sin överlevnadsångest, inte fjättras vid den . Natten bryts sedan av de vuxna, på fast (för barnet snart förutsägbar) tid, med klang och jubel - inte av obesvarade frågor (skrik) från barnet. Ty det ska vara lika roligt att vakna som det snart blir att lägga sig, somna, sova, somna om (själv) och sova gott, för livet.

Visst låter det bra?
men vad händer med det barn som försöker förmedla en känsla (av obehag, rädsla, oro ?) genom att gråta/skrika och inte får den känslan bekräftad? AW tycker att vi ska visa att där ingenting finns att vara rädd för (ingen rädder för vargen är!)genom att "låtsas som ingenting" att inte bekräfta känslan för då blir den sann!
JAG (ja jag har en egen uppfattning baserad på kunskap!) tror att det är en helt onaturlig reaktion! Känslan finns där redan! det är inte vi föräldrar som skapar den! Att sortera och förstå dagliga intryck från omvärlden, att inse att man är en egen person som inte sitter ihop med mamma eller pappa ÄR skrämmande och oroligt. Jag tycker inte man ska "låtsas som ingenting. Jag tycker man ska ta sitt barn i famnen och låta barnet själv bestämma när det känner sig trygg och förberedd för att upptäcka världen vidare på egna ben!
Barnet kan själv få bestämma den distansen. Barnet kommer att söka oberoende såsmåningom, NÄR BARNET ÄR REDO! Det är en naturlig drift hos alla människor.
Jag vill att mitt barn ska veta att alla känslor är tillåtna. Jag tänker aldrig "låtsas som att allt är bra" om det inte är det!! Det ser jag som ett stort svek mot barnet!