sovametoder
Själv blir jag jättetrött på alla dessa sova metoder. När ens barn skriker är det helt naturligt att känna sig stressad och uppjagad. Det är ju vår instinkt som talar om för oss att vårt barn behöver oss. Varför ska vi lämna det ensamt då?
När min son var liten bebis bodde han i stort sett i min famn, vid bröstet. Han sov bredvid mig och pappa från första dan och gör det ännu (1,5 år nu). Vi har ställt 3 90 cm sängar bredvid varandra.
Det här med att somna har alltid varit helt odramatiskt för honom. Vi har haft kvällsrutiner för att visa att nu är det dags att avsluta den här dagen liksom!
Kvällsbad, lite nersläckt och lugnt omkring oss. Tidigare bröstet, nuförtiden välling framför bollibompa! Ligga i sängen och kramas Sjunga vaggvisa, somna in med mamma eller pappa bredvid, men ibland vill han somna ensam och då respekterar vi det!
Vår kille somnar aldrig senare än 19.30 och sover tryggt i stort sett hela natten (ibland får han dock för sig att han ska upp och leka vid 4 tiden ) Han har aldrig behövt skrika sig till sömns! Föräldrar säger ofta att "lära sitt barn att somna själv" är det jobbigaste de varit med om. Kanske för att det går emot allt vad dina instinkter säger dig att ditt barn behöver!?? Är det rätt då? Om det känns så fruktansvärt?
När de är små bebisar så har de ofta sina egna sovmönster som inte stämmer överens med våra rutiner. Jag har gjort så att jag har sovit när min bebis har sovit om jag känt mig trött (ja det förutsätter ju att man är mammaledig på heltid). Sen för att hinna med annat också så har jag haft honom i sele på magen när jag har t ex dammsugit och haft honom i babysitter så att jag kan prata med honom medan jag diskar (bara ett exempel).
Barn har olika mycket behov av att vara nära. Jag känner två systrar som skiljer sig åt så att äldsta flickan vill somna hos mamma eller pappa. Hon känner sig lite ängslig ibland. Lillasyster vill dock ligga själv i sin säng och filosofera med avslappningsmusik och välling! Två barn två personligheter (och så har det alltid varit, sen de var små bebisar)
Jag tycker man ska ge barnet vad barnet visar att det behöver. Så får man trygga barn med sunda sovvanor tror jag i alla fall.
Jag har inte en metod som fungerar perfekt! Jag har också sprungit runt med vagnen vid midnatt med gråten i halsen för att få bebis att äntligen somna in. Jag har också blivit väckt efter en timmes sömn och känt mig sååå trött så jag varit nära att bara skrika SOV NU!! (tror inte det fungerar så bra )
Man är ju människa! Det är jobbigt ibland.
Jag följer i alla fall mina instinkter för vad mitt barn behöver. Är jag ensam om detta sätt att tänka? Många tycker man gör helt fel som inte följer alla "experters"riktlinjer och "nannyprogram" regler. men jag tror att dessa barnexperter ofta kan få oss att känna oss otillräckliga som föräldrar och där på följer ännu mera stress!
jag tycker föräldrar ska lyssna mer på sig själva och hur det känns i hjärtat liksom