• lishe

    sovametoder

    Själv blir jag jättetrött på alla dessa sova metoder. När ens barn skriker är det helt naturligt att känna sig stressad och uppjagad. Det är ju vår instinkt som talar om för oss att vårt barn behöver oss. Varför ska vi lämna det ensamt då?
    När min son var liten bebis bodde han i stort sett i min famn, vid bröstet. Han sov bredvid mig och pappa från första dan och gör det ännu (1,5 år nu). Vi har ställt 3 90 cm sängar bredvid varandra.
    Det här med att somna har alltid varit helt odramatiskt för honom. Vi har haft kvällsrutiner för att visa att nu är det dags att avsluta den här dagen liksom!
    Kvällsbad, lite nersläckt och lugnt omkring oss. Tidigare bröstet, nuförtiden välling framför bollibompa! Ligga i sängen och kramas Sjunga vaggvisa, somna in med mamma eller pappa bredvid, men ibland vill han somna ensam och då respekterar vi det!
    Vår kille somnar aldrig senare än 19.30 och sover tryggt i stort sett hela natten (ibland får han dock för sig att han ska upp och leka vid 4 tiden ) Han har aldrig behövt skrika sig till sömns! Föräldrar säger ofta att "lära sitt barn att somna själv" är det jobbigaste de varit med om. Kanske för att det går emot allt vad dina instinkter säger dig att ditt barn behöver!?? Är det rätt då? Om det känns så fruktansvärt?
    När de är små bebisar så har de ofta sina egna sovmönster som inte stämmer överens med våra rutiner. Jag har gjort så att jag har sovit när min bebis har sovit om jag känt mig trött (ja det förutsätter ju att man är mammaledig på heltid). Sen för att hinna med annat också så har jag haft honom i sele på magen när jag har t ex dammsugit och haft honom i babysitter så att jag kan prata med honom medan jag diskar (bara ett exempel).
    Barn har olika mycket behov av att vara nära. Jag känner två systrar som skiljer sig åt så att äldsta flickan vill somna hos mamma eller pappa. Hon känner sig lite ängslig ibland. Lillasyster vill dock ligga själv i sin säng och filosofera med avslappningsmusik och välling! Två barn två personligheter (och så har det alltid varit, sen de var små bebisar)
    Jag tycker man ska ge barnet vad barnet visar att det behöver. Så får man trygga barn med sunda sovvanor tror jag i alla fall.
    Jag har inte en metod som fungerar perfekt! Jag har också sprungit runt med vagnen vid midnatt med gråten i halsen för att få bebis att äntligen somna in. Jag har också blivit väckt efter en timmes sömn och känt mig sååå trött så jag varit nära att bara skrika SOV NU!! (tror inte det fungerar så bra )
    Man är ju människa! Det är jobbigt ibland.
    Jag följer i alla fall mina instinkter för vad mitt barn behöver. Är jag ensam om detta sätt att tänka? Många tycker man gör helt fel som inte följer alla "experters"riktlinjer och "nannyprogram" regler. men jag tror att dessa barnexperter ofta kan få oss att känna oss otillräckliga som föräldrar och där på följer ännu mera stress!
    jag tycker föräldrar ska lyssna mer på sig själva och hur det känns i hjärtat liksom

  • Svar på tråden sovametoder
  • lishe

    Det visade sig att jag inte var den enda som funderade såhär . Efter att ha kollat in de andra trådarna upptäckte jag att detta var ett hett ämne här på FL.

  • Pingvinlakrits

    Vad fint att NI har hittat ett sätt som passar er!

    Men varför störa sig på att andra försöker hitta sätt som passar dem, samt lösningar på problem kring sovandet? Är det inte bra att folk ber om hjälp och råd om hur de kan gå till väga för att få barnen att somna gott, när de själva inte vet riktigt vart de ska börja?

    Alla måste inte göra som ni har gjort! Du säger att barnexperter mm får oss att känna oss otillräckliga som föräldrar, men vad är ditt eget syfte med att propagera för samsovande egentligen? Att göra oss som inte samsover till dåliga elaka föräldrar som lämnar våra stackars barn ensamma? Så tolkar jag det du skriver i alla fall.

    Min dotter har aldrig sovit bra i vår säng. Vi lärde henne att somna själv i sin egen säng, UTAN att skrika sig till sömns, eftersom det var det VI i själ och hjärta kände var det bästa för henne och oss. Hon somnar tryggt själv, sover 12 timmar natt och vaknar glad och busig. Trygghet och närhet får hon av oss under dagen, för vi anser att på natten sover man!

  • lishe

    pingvinlakrits: Jag skriver faktiskt att man ska lyssna på barnets behov. Om barnet vill somna själv så är det såklart det bästa för just det barnet. Jag ger t o m ett exempel på hur olika barns behov kan se ut. Då jag skriver:
    "Jag känner två systrar som skiljer sig åt så att äldsta flickan vill somna hos mamma eller pappa. Hon känner sig lite ängslig ibland. Lillasyster vill dock ligga själv i sin säng och filosofera med avslappningsmusik och välling! Två barn två personligheter"
    Du har tolkat det jag skrivit helt fel.
    Jag tycker inte föräldrar som lämnar sina barn att sova ensamma är dåliga och elaka. Inte om barnet trivs med det.
    Men om barnet panikskriker och får ångest för att det lämnas ensam då är det FEL!
    Det finns föräldrar som gör så...lämnar sina barn ensamma med den paniken för att det är en metod (5 minuters metoden) som är helt accepterad idag. Jag tror inte på att lämna sitt barn ensam om barnet inte trivs med det. Det är många gånger inte accepterat att tänka så utan man får rådet att stå ut med barnets vädjande gråt. Då ska barnet bli tryggt och lära sig sova själv och allt det där. Det tror jag är skitsnack och där säger alla föräldrars instinkt att detta är fel (INTE fel att lämna ensam utan FEL ATT LÄMNA BARNET ENSAMT MED SIN ÅNGEST), men eftersom det är den metoden som alla barnexperter (t ex anna walhgren och diverse nannyprogram) rekommenderar så lyssnar föräldrar på det och inte på sin egen inre röst. Det är DET jag vill ifrågasätta.
    DU känner ditt barn bäst!
    Jag vet att mitt inlägg var långt men om du läser nogrant så går det inte att misstolka.

  • Maggis

    Om vi hade gett vårt barn vad han visade att han trodde han behövde (på ytan) så hade vi fortfarande inte sovit en hel natt ännu. Vi använde oss av en hemsnickrad "metod" (ingen expertrekommenderad, alltså) för att få någon som helst ordning i sovandet efter 1½ års ständigt avbrutna nätter med timmar av vakenhet. Och visst, han protesterade en smula men jag tror faktiskt inte att ett barn alltid vet vad som är rätt eller bra för det. Och att det kan behöva lite vägledning ibland.

    Jag tror inte heller att det är nyttigt att låta sina barn skrika ut sin ångest ensamma men å andra sidan har de jag läst om här på fl som använt 5 mm eller annat med en måtta förnuft, faktiskt inte gjort det heller. Vad jag kan se. Så jag tycker man ska vara försiktig med att kritisera en metod rakt av. Eller dem som av olika anledningar känner att de behöver prova för att få livet att fungera. Och barn _kan_ skrika på grund av andra anledningar än just ångest.

    Personligen kan jag klara en period av viss sömnlöshet men att månad efter månad ligga kraftigt back på sömnkontot gagnar ingen här hemma. I synnerhet inte sonen. Då är han sur för att han är trött, jag är sur för att jag är trött och sambon är sur för att han är trött. Gissa hur mycket tålamod man har med varandra då? Det är inget liv.

  • Helle04

    Ja, jag tror att man måste lyssna till sig själv o göra det man själv tror på. Det jag tycker är jobbigt med metoder är när man som vi har ett barn som har svårt att sova ständigt blir skuldbelagd för att man ex väljer att avstå att använda femminutersmetoden. Att få denna press på sig ständigt o jämt gör att jag vill skrika ...min instinkt säger mig att hon behöver mig när hon skriker. Till saken hör också att hon sällan skriker utan oftast kommunicerar på annat sätt innan det går över till skrik...jag tror hon hade blivit väldigt orolig om jag helt plötsligt lät henne ligga o skrika i 5 minuter då det inte ligger i linje med den relation vi skapat under de senaste 11 månaderna.

    MEN, jag tycker att det står alla fritt att göra precis så som de själva finner lämpligt....tror dock att metoderna fungerar bäst om man är övertygad om deras förträfflighet.

  • SweetStarAngel

    Vad som slår mig när jag läser inlägg är att så många säger: Jag skulle aldrig använda den metoden men alla får göra som dom vill. Självklart får alla göra som dom vill men för det så kan man ha värderingar och tycka det är fel. Jag är emot 5mm, Anna Wahlgrens metod vet jag inte mycket om men när jag såg henne på babyboom blev både min man och jag illa berörda. hon visade på en bebis, skakade vagnen våldamt, tryckte ner bebisens huvud etc.

  • SweetStarAngel

    Maggis
    Varför vara försiktig att kritisera en metod rakt av. Egentligen vet vi inte på sikt vad som händer med barn som får gråta utan respons. Att gå in var femte minut kan ju te sig som en evighet för en sexmånaders som knappast har något begrepp om tid. Vissa barn spyr av 5mm och Eckerberg beskriver hur man ska göra när barnet spytt, torka av och börja om.
    Alla som är intresserade av att diskutera 5mm läs gärna Eckerberg då det är han som utformat metoden. (Har debatterat 5mm med människor som hyllar metoden och inte ens läst Eckerberg, blir lätt att man pratar om olika saker då)
    V

  • SweetStarAngel

    Ska läsa på om AW....

  • lishe

    SSA: hittade du den här sidan? www.annawahlgren.com/sova/index.htm
    Det är inte 5 minuters metoden precis men hon poängterar just hur viktigt det är att bebisen från början sover ensam i eget rum(senast vid 5 månaders ålder).
    Det är just den typen av kritik jag stöter på emellanåt. Att jag skulle göra mitt barn en otjänst när jag låter honom sova hos mig. Att det skulle vara direkt skadligt för honom...att han växer upp med en massa av mig bekräftade rädslor! Hjälp! han kommer att bli en svag, blek individ helt oförmögen att handla på eget bevåg!!
    Vilket hmmmmm snack!
    Han är ny här i världen! Hela dagen är full med en massa intryck som han ska lära sig sätta ihop och förstå. Jag tror det är bra för honom att få ha natten i lugn och ro med vetskapen att mamma (ja och pappa...fast vi är lite oense i denna fråga ) finns där inom räckhåll och känna sig trygg med det!
    jag är ingen mjäkig mamma för det! Min kille är orädd, modig, känslosam, glad, busig.....ibland är han också lite ängslig, orolig (och extra kramig) och ibland himla förbannad!
    Hela känsloregistret är med och det är tillåtet här! Vad vet vi om vad små barn oroar sig för? Att bli medveten om att man är en egen person skild från sina föräldrar kan vara förvirrande och kännas otryggt. Jag tänker inte lämna mitt barn ensam när de känslorna finns där....de är helt naturliga och skall bekräftas! jag vill att mitt barn ska veta att mamma finns alltid till hands när han väljer det! Då kan han känna sig trygg att ge sig ut i livet och världen på egna ben!
    Sen finns ni föräldrar som gör på ett annat sätt....det är väl bra om ert sätt fungerar för er och framför allt för ert barn!
    Det jag ifrågasätter är att så många föräldrar går helt emot sin inre röst om vad som är bäst för deras barn. Att "göra rätt" (enligt bla bla metoden) blir viktigare!
    Känns det fel så är det förmodligen fel!

  • lishe

    Länkar till en bra artikel från "nära föräldraskap". Den ifrågasätter Anna Wahlgrens sova hela natten metod.

    citat från artiklen: "Om kuren sliter på föräldrarna kan man kanske ana hur den upplevs för barnet. Tänk dig att du pratar med en partner som aldrig svarar. Till slut börjar det kännas rätt meningslöst att ens försöka, eller hur? När barnets signaler inte går fram, ger det upp. Det här är en oerhört knäckande behandling för ett spädbarn.

    fortsättning citat: "Med det här synsättet tar man ifrån spädbarnet hela dess språk, möjligheten att nå fram med budskap som att det vill amma, vill vara nära, är hungrigt, har bajsat, har tråkigt eller är trött. Det lilla barnets signaler och behov godkänns inte och det resignerar i stället för att fortsätta sina försök att kommunicera."

    Läs mer av artiklen på www.naraforaldrar.se/2005/10/sovspecial-del-3...

  • Pingvinlakrits

    TS:
    Anna Wahlgren tycker INTE att man ska lämna barnet ensamt med sin ångest! Tvärt om! Läs på mer om hennes metod innan du kritiserar henne!

    "Jag tycker man ska ge barnet vad barnet visar att det behöver. Så får man trygga barn med sunda sovvanor tror jag i alla fall. "

    Det är dina ord och JA man ska ge barnet vad det visar att det behöver. Och i de flesta fall behöver barnet lära sig att komma till ro på egen hand, INTE ligga och gosa med mamma och pappa hela nätterna. De som har problem med sömnen har oftast problem för att barnen inte kan komma till ro och somna om på egen hand, utan måste ammas eller ha en förälder intill. Detta kan vara enormt påfrestande både för barn och föräldrar och att ta tag i det så att barnet får ett tryggt insomnande och möjligheten att sova lugnt hela natten utan störande och onödiga avbrott. DET är enligt mig sunda sovvanor.

    Maggis har så rätt i det hon skriver. Alla barn vet inte automatiskt vad som är rätt och fel Vi föräldrar måste vägleda dem genom livet, och ibland måste vi även visa dem hur man sover som folk. Inte konstigare än att man pott-tränar eller lär dem något annat.

    "Man är ju människa! Det är jobbigt ibland"

    JA det är inte alltid lätt att vara förälder och inte barn heller för den delen, men varför göra det svårare än nödvändigt? Måste man stå ut med det jobbiga för att det ska vara så? Varför inte ta tag i en ohållbar situation och göra något bra av den, när det finns bra verktyg att ta till? Måste man ha sömnbrist bara för att det ska vara så? Stackars barn isåfall!

    JA visst ska man lyssna efter vad som känns rätt i hjärtat, men man måste också inse verkligheten och att det inte är varken hållbart eller särskilt schysst mot sitt barn att utsätta det för sömnbrist, bara för att man inte vill ta till en "metod". Visst kan man snickra sin egen, men grundstenarna i de flesta metoder är att barnen ska lära sig somna själva, trygga i sig själv och helst i egen säng, INTE att det ska sova med mamma och pappa. Ja det är läskigt att lägga barnet att somna själv om den inte gjort det innan, för man vet som förälder oftast heller inget annat, men har man bara verktyg att ta till som lugnar barnet, och föräldern, då är det inte jobbigt, hemskt eller elakt. Inte skär det i hjärtat heller.

    DU är jättetrött på sovametoder skriver du. Men om du nu är så nöjd och säker över din väg att gå, varför bryr du dig då om andra metoder? Ni verkar ju ha hittat er grej, så var nöjd med det! Läs på innan du kritiserar!

  • Pingvinlakrits

    Lishe: Jag blir hemskt ledsen över de citat från NF du skrivit in ovan för det är ren och skär lögn!

    I Anna Wahlgrens sova-hela-natten-kur och allmäna filosofi om barn så lyssnar man visst på barnen! Det är en tvåvägskommunikation, med föräldern som vägledare. De små BEHÖVER vägledas och hjälpas till rätta ibland, även med sömnen.

    En riktigt knäckande behandling av spädbarn, det är att låta dem få sömnbrist, bara för att man känner sig tvungen att följa en trend!

    Och något riktigt, riktigt taskigt, det är NF's häxjakt på Anna Wahlgren. Se istället på alla hon har hjälpt. Se till alla barn som sover gott om natten och är ytterst välmående, pga att de fått hennes hjälp på ett eller annat sätt.

  • lishe

    Pingvinlakrits: Du skriver: "DU är jättetrött på sovametoder skriver du. Men om du nu är så nöjd och säker över din väg att gå, varför bryr du dig då om andra metoder? Ni verkar ju ha hittat er grej, så var nöjd med det! Läs på innan du kritiserar!"

    För det första kan jag riktigt se hur du SKRIKER!
    Jag har läst på.
    Förutsätt inte att jag VET mindre än dig, att jag har sämre kunskaper bara för att jag har en annan uppfattning!!
    Jag förstår att detta är ett känsligt ämne. Det går knappt att diskutera utan att någon känner sig ifrågasatt och sårad. Kom ihåg att "vår grej" anses alternativ i dagens samhälle. AW och 5 mm är det som "gäller" allmänt. Du kan ju tänka dig hur mycket kritik "min metod" får.
    Varför får jag då inte lov att försvara/förklara mitt sätt att hantera sovsituationen? Ska jag vara nöjd och inte bry mig om den kritiken på samma sätt som du ska vara nöjd och inte bry dig om min kritik då?
    Ja "vår grej" fungerar för oss och ingen här lider av sömnbrist. Jag uttryckte mig kanske inte så tydligt när jag skrev att jag är jättetrött på sovametoder. Det jag menar är att jag är jättetrött på att kritiseras för att jag INTE följer de här sovametoderna.

    Det är tyvärr ganska vanligt att man bemöts som okunnig, lat, ointresserad av sitt barns bästa o s v för att man inte följer de "expertmetoder" som är aktuella just nu.
    Som jag skrev tidigare:
    "Det är just den typen av kritik jag stöter på emellanåt. Att jag skulle göra mitt barn en otjänst när jag låter honom sova hos mig. Att det skulle vara direkt skadligt för honom...att han växer upp med en massa av mig bekräftade rädslor! Hjälp! han kommer att bli en svag, blek individ helt oförmögen att handla på eget bevåg!! "

    Får jag också lov att försvara mig mot sådan kritik saltlakrits eller ska jag bara vara tyst och nöjd? Får jag lov att argumentera för det jag tror på?

    Detta är taget från AWs officiella hemsida (ja jag använder faktiskt original källa hör och häpna!))
    Metoderna: Fasta - och tillräckliga - sovtider, likaväl som fasta och tillräckliga måltider. En attityd av självklarhet hos de vuxna ("Ingen rädder för vargen här!"). Egen säng efter "smekmånaden"; eget rum efter senast fem månader. Nu knyts den trygga sömnen till barnet självt, inte till de vuxnas fysiska närvaro som en "räddning" undan vargen. Mycket skratt och glädje inför en kort och saklig läggning på mage (med larm för de minsta). Mörkt, så att inga synintryck stör (hörseln däremot kan små barn "stänga av",). Tyst, övertygande, rogivande "vagning", vaggning eller "buffning" av lämpligt slag ? barnet ska tystna och slappna av i hela lilla kroppen inom två minuter. Först därefter kan den lilla våga somna och sova lugnt.

    Tar man upp barnet och tröstar i stället för att envisas med finna ut den rätta, fungerande (betryggande) tekniken, räddar man barnet. Man bekräftar i handling dess värsta farhågor: "Vargen står precis här utanför, du svävar i livsfara, jag måste genast sätta dig i säkerhet!" Ett icke betryggande "svar", som barnet inte heller accepterar. Barnet vill befrias från sin överlevnadsångest, inte fjättras vid den . Natten bryts sedan av de vuxna, på fast (för barnet snart förutsägbar) tid, med klang och jubel - inte av obesvarade frågor (skrik) från barnet. Ty det ska vara lika roligt att vakna som det snart blir att lägga sig, somna, sova, somna om (själv) och sova gott, för livet.

    Visst låter det bra?
    men vad händer med det barn som försöker förmedla en känsla (av obehag, rädsla, oro ?) genom att gråta/skrika och inte får den känslan bekräftad? AW tycker att vi ska visa att där ingenting finns att vara rädd för (ingen rädder för vargen är!)genom att "låtsas som ingenting" att inte bekräfta känslan för då blir den sann!
    JAG (ja jag har en egen uppfattning baserad på kunskap!) tror att det är en helt onaturlig reaktion! Känslan finns där redan! det är inte vi föräldrar som skapar den! Att sortera och förstå dagliga intryck från omvärlden, att inse att man är en egen person som inte sitter ihop med mamma eller pappa ÄR skrämmande och oroligt. Jag tycker inte man ska "låtsas som ingenting. Jag tycker man ska ta sitt barn i famnen och låta barnet själv bestämma när det känner sig trygg och förberedd för att upptäcka världen vidare på egna ben!
    Barnet kan själv få bestämma den distansen. Barnet kommer att söka oberoende såsmåningom, NÄR BARNET ÄR REDO! Det är en naturlig drift hos alla människor.
    Jag vill att mitt barn ska veta att alla känslor är tillåtna. Jag tänker aldrig "låtsas som att allt är bra" om det inte är det!! Det ser jag som ett stort svek mot barnet!

  • Maggis

    SSA;

    Du svarar ju på frågan själv. _Vissa_ barn; inte alla. Eckerberg beskriver men inte alla gör som han beskriver. Ytterst få tror jag faktiskt gör som han beskriver. Eftersom många kan tänka själva. Och det tycker jag man kan ta med i beräkningen.

    En metod är inte enbart en metod; den är också vad utövarna gör den till. Och kritiken riktar sig ju sällan mot just Eckerberg utan oftare mot de föräldrar som känner i magen att de använt 5 mm på ett vettigt sätt. Därför anser jag att man inte kan såga saker rakt av. För den som kritiserar vet faktiskt inte ett smack om varför, hur och vad som föregått det hela. Eller vad resultatet blev/blir.

    Så vi kan ju säga så här:Man kan ju kritisera Eckerberg allt man orkar för det _är_ verkligen urbota dumt att låta ett barn skrika till kräkets gräns för att sedan torka av och börja om. Det tycker jag också. Men dumförklara inte de som testar metoden på grund av ett, för dem, fullgott skäl (för när man läser 5 mm-kritikstrådar så kapas oftast dessa föräldrars förmåga till inkänning jäms med hälarna). Många känner av om det är passande eller inte skulle jag tro och avbryter om det inte fungerar.

    Sedan finns det säkert de som håller i och inte fattar när de ska backa men det är flertalet av oss som gör allehanda dumma ting och tycker att det känns okej. Och det gäller fler saker än bara 5 mm.

  • Maggis

    lishe;

    Vi måste leva i olika världar för jag har då aldrig upplevt kritik för att jag inte följer experternas råd. Jag tycker snarare att de som kritiserar mest är de som säger sig ta avstånd ifrån det experterna säger.

  • Antigone

    SSA:
    JAg har oxå funderat över just det som du tar upp, alla dessa föräldrar ssom tar avstånd från metoden men som samtidigt inte ser till värderingesystemet runt barnet som metoden förespråkar, utan säger "alla får göra som de vill".
    Jag anser det viktigt oavsett om man är för/emot metoder att man skaffar ALL kunskap kring vad man sysslar med, med sina barn.....inte någon selektiv kunskap där man av bekvämlighet/rädsla bortser från saker som kan påverkabarnen negativt.

    Exempelvis. Är mitt barn ett öronbarn så vet jag vad som mediscinskt hjälpper honom och jag vet hur det fysiskt smärtan honom; MEN det är lika viktigt att se till hur det påverkar honom psykiskt med frevent smärta och hur han psykiskt kan påverkas av alla läkarbesök; genom detta kan jag som förälder underlätta och stödja honom och förhoppningsvis stärka honom även i de negtaiva upplevelser som kan infinna sig.

    Detsamma med metoder gällande sömn; det talas hela tiden om hur FARLIGT det är för barnens hälsa att inte sova.....metoderna är främst framtagna ur förräldrarperspektiv. Vi är vuxna. Vi VÄLJER- inte barnen....tyvärr.

    Barnen blir en sorts "vara" som ska leva upp till föräldrarnas illision om hur barn "ska vara" så att man kan fortsätta leva sitt liv tillsammans med barnen utan att egentlgen behöva förändra något......trots att just barn kanske är det som förändrar oss mest av allt i livet. Kanske handlar det om hur öppna var och en av oss är för den egentligen förändringen ett barn innebär? Vi ska vara lyckliga, goda vänner, god sambo/fru/, spännande och sexig älskarinna, söka karriär, ha viss social status, fika på stan samtidigt som hemmet ska inredas, barnen ska till lekparken, middagen stå på bordet.......osv osv........DÄR och DÅ passar inte en liten bebis in i "systemet" med att vägra sova eller ens få vara den unika lilla människa som den är född att vara- som har olika behov av ex sömn mm- då ska vi "metodisera" dem så de passar in.

    AW och henns barnabok har jag haft sen 12 år tillbaka när jag fick min första bebis. Många saker är tankvärda och bra, samtidigt så blev jag chockad över när jag såg henne i babyboom.
    Där hon verkade som en robot som mekaniskt talade til vaggade (skakade?) babyn. Jag tyckte hon hanterade barnet som en docka, med buffar och när hon tryckte ner huvud var måttet rågat för min del. Jag skiftade kanal; och kastade henne barnabok!
    Hon har blivit en produkt av sig själv.....kommersiell och uppdiktat "proffsig".....vi vet ju alla att hon brände sitt stora arv rakt av. Så visst förstår jag henne! Någonstans måste hon ju tjäna sitt levebröd!

    Där har ni min krassa syn p metoder och hur jag anser de fungerar!!!

Svar på tråden sovametoder