Hur långt får era 8 åringar gå från hemmet

Barn växer ju också med uppgiften. Mina barn har själva korsat en lite större väg (huvudled genom bostadsområde som går precis utanför vårt hus) sedan 5-6-årsåldern för att kunna ta sig till kompisar. Jag har känt mig helt lugn i och med att jag vet att de är jätteduktiga på att varna gästande barn för vår farliga väg, och berättat att man inte får leka i närheten av den och att man måste se sig jättenoga för om man ska gå över. Nioåringen går en bit själv på morgonen, för att komma till bussen som tar henne till skolan.

Vid femton års ålder räknar jag med att mina barn är tillräckligt trafikmogna för att de ska kunna resa utomlands själva. Men så uppfostrar jag dem aktivt till att kunna klara sig själva också. Jag tycker att det är min plikt som förälder att förbereda dem på livet.

Nu vet jag inte hur er väg ser ut, eller hur mogen er åttaåring är, men en normalflamsig åttaåring som har gått hundra gånger över den vägen i sällskap med vuxen borde absolut klara av att korsa en väg utan övergångsställe. Man tittar åt båda hållen, och går när det är säkert. Om det tar tid, så måste det få lov att ta lång tid.

Beror väl lite på vart man bor oxå men mina barn har fått gå till skolan själva sen dom började fklass...Vi bor i en by och det finns inga direkta vägar att knalla över på väg till skolan,men dom va ju även ute o lekte med kompisar på fritiden i samma ålder...

Tack för att får höra tips och råd !! Visst känner jag att här normal mogen för sin ålder men jag känner mig som förälder lite osäker ännu om hon ska kunna klara av denna genomfarts väg med Bussar,Lastbilar och Bilar. Men det är ju inte så att jag inte släpper i väg henne någonstans utan dom mindre vägarna här på runt gårdarna och på vägen ner mot skolan och i bostadsområdet får hon ju gå över helt själv.

Men det är endast där ute där Lastbilar och Bussar och Bilar kör lite fortare som jag känner mig fortfarande osäker på om hon värkligen klarar helt själv utan att glömma bort att titta. Och i fall hon går med kompisar att dom värkligen tittar sig över gatan eller om dom glömmer bort det hela och bara springer ut eller över utan att titta.

Alla föräldrar har olika bestämmelser regler m.m men det är ju ändå vi vuxna som är skyldiga att se till att barnet klarar av trafiken på egen hand innan dom får gå själva. Själv känner jag att som 8 åring är man väl inte helt helt mogen ännu. Men när min dotter går med mig funkar det ju bra men visa detaljer jag ser när hon är med mig tycker jag det känns som hon inte är riktigt mogen ännu för att gå över denna väg själv.

Jag känner mig själv lite barnslig och skämms lite efter som jag vet att det är några andra från hennes klass som får börja gå själva till och från skolan själv och dessutom på fritiden gå över denna stora väg själva. Men i försig så är det väl upp till deras ansvar.

Jag själv har ju ansvar över min dotter och ser till att hon klarar sig m.m för jag menar vägar och bilar och barn är ju inget att leka med för om det händer en på körning krock m.m så är det nog första och sista gången.

Men jag vill på någotstätt inte känna mig som en jäkla höns mamma bara för att jag är rädd över att hon ska gå över vägen och inte klara av det. Men just nu känner jag att jag är inte helt säker på att hon värkligen kommer att klara av det hela själv.

Det är ju också oftast så att när man är med dom så beter dom sig på ett helt annat sätt än när dom är själva.

Men skönt att få skriva av sig lite och få råd och tips på hur ni andra gör med era 8åringars trafikvanor.

Man känner sig väldigt liten och ensam ibland när andra släpper i väg och en själv inte gör det men som sagt det är ju faktiskt vi föräldrar som har ansvar över våra barn.

Mvh Kim

Helt klart är det vårt ansvar som föräldrar att inte släppa ut barnen för tidigt. Men jag tycker att du kan rannsaka dig själv lite, och fråga dig vad du egentligen gör för att aktivt lära henne att handskas med trafiken. Nu börjar hon kanske bli lite stor för det, men man kan promenera tillsammans och leka att den vuxne är en tvååring som åttaåringen måste ta hand om, och lära lite trafikvett. Prata om trafiken när ni är ute. "Vilket håll tittar man åt först? Varför är det viktigt att man sedan tittar åt vänster IGEN innan man går över?" etc.

Lite skräckhistorier tagna ur verkligheten om hur lätt det är att råka ut för olyckor skadar inte heller. Kanske känner du någon som råkat ut för en trafikolycka? Berätta om det, hur det gick till, och diskutera om olyckan hade kunnat undvikas om någon hade gjort på något annat sätt.

Vänta inte bara på att hon ska bli äldre.

Jag är som du TS. Jag låter inte min 8-åring gå själv till skolan. Besparar mig själv oron och tror jag kommer veta när hon är mogen för det. Kompisarna i villaområdet får hon springa till själv, men jag följer med till dem som bor mer än 10 minuter bort. Litar på henne men inte på löst folk och bilisterna.

Tack så mycket för alla god råd och tips ni har till en hönsig och orolig förälder i mellan åt =) men skönt att veta att man inte är ensam om det hela.

Är också en riktig höns mamma, nu ligger skolan långt borta så vi cyklar dit tillsammans. Men när han är ute och leker får han bara vara på gården som ligger på framsidan av hyreshuset och gården som ligger på baksidan. Där jag kan titta till honom då o då.Men sen beror det ju på var man bor också, vi bor i en stor stad och här släpper jag inte ut honom hur som helst. Men om man bott i en liten by så hade han fått gå lite mera fritt, till vänner själva eller olika lekplatser. Som man gjorde själv när man var liten och bodde i en by.  Men inte här.

Min tös på nyss fyllda 9 år får gå ganska långt, bara hon ringer och talar om vart hon ska gå, samt att hon ringer när hon är framme, och att hon ringer när hon går.

Nu har hon bytt skola, så nu behöver hon ta buss till skolan, och den åker hon själv, men det är samma där, hon måste ringa när hon går till bussen, samt ringa när hon kommer fram till skolan.

Barn växer med ansvar :). Det var väldigt svårt att släppa taget, för jag är riktigt hönsig (som ni ser med allt ringande ;)), men det blir lättare för var dag.