8-månaders som fortfarande sover skitdåligt. Pepp- & idétråd!

Vi samsov fram till han var 6-7 månader - jag ÄLSKAR det!!! Men han blev allt för distraherad av bröstet... helt omöjligt att neka honom och nu vill jag att han ska äta mat på dagen istället. Därför började vi "särsova".

Tack!  Ja jag hoppas!!!! Man börjar ju bli lite matt när man max sovit 3 timmar i sträck på 8 månader. Det positiva är ju att tandsprickning, separationsfas, sluta nattamma osv inte gör någon större skillnad eftersom han ändå oftast vaknar varje timme. Kanske dumt att sluta nattamma (1ggr/natt) nu när han precis blir 8-mån?

Ja det känns nog bäst så......! Jag kan amma i tio år till, men jag är inte så sugen!

Men va skönt egentligen, då är det så att vi missat något jätteuppenbart! Ibland när man pratar med föräldrar till sovande bebisar känns det som att de tittar på en och försöker lista ut vad man gör för fel. Igår frågade en mamma mig vad som händer om jag bara låter honom skrika.... När jag sa att jag inte testat tittade hon på mig mycket skeptiskt. Haha! Men det är inte min typ av parenting. Då är jag nog hellre vaken 15 ggr/natt tills jag stupar.

Ska träna honom på välling och vänta med större förändringar tills han fyllt iallfall 9 mån! Tack för tips!

Nä fy. Varför göra så mot den man älskar mest av allt? Det strider ju mot ALLA modersinstinkter, och jag tänker lite att de där instinkterna nog finns där av en anledning - och att man borde våga lyssna på dem och inte låta sig förvirras av folk som kommer med (säkert välvilliga) råd om skrikmetoder och dylikt. Ingen annan känner ju våra barn på samma sätt som vi!   

Oj, nu känner jag att det här blev något slags försvarstal för rätten att inte sova. Vilken konstig vändning!  

Måste rekommendera "Knattetimmen" på P4 - går på måndagar och lördagar (tror jag). De barnpsykologerna är toppen, långt ifrån alla skrikmetoder och kurer......

 

Va skönt att det finns fler! För ibland undrar jag om det bara är vi kvar som inte fått rätt på sovandet, ibland undrar jag tvärtom om ifall det bara är jag som är gnällig och hade fel förväntningar på vad det innebär att ha barn: att alla har det så här men att det bara är jag som gnäller.

Här märks seperationsfasen också av tydligt på natten, han har alltid vaknat varannan timme men tidigare för att äta. Nu har vi fått knas på maten på dagen och då är han inte så hungrig nattetid, men han vaknar fortfarande varannan timme för att kolla att jag är där?

Jag håller med vad ni säger om besvikelse/frustration - värsta nätterna är efter en "bra" natt, för då blir man så lack när allt är som vanligt igen. Och tidigare hade jag ett "bryt" efter varje månadsdag eftersom jag hela tiden tänkte "efter 5 månader vänder det", "efter 6 månader vänder det" osv osv.

Som sagt, inga förväntningar är nog et bästa och helt plötsligt en dag så har vi barn som sover! SÅ PIGGA VI KOMMER VARA DÅ!!!!!!!!!

Här finns lite intressanta radioklipp som jag nämne tidigare i tråden (scrolla ner på sidan till klipparkiv...) med svar från barnpsykologer, tycker jag fått lite tröst i dessa!!

sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=...