8-månaders som fortfarande sover skitdåligt. Pepp- & idétråd!
Vår son BÖRJADE sova riktigt illa när han var 7 månader. Nästan alla 8-månaders jag har träffat sover illa, med mycket uppvak och många drömmar och konstig separationsångest - dina vänner måste ha ovanligt välsovande barn 
Jag har inte så mycket hopp att ge dig för vi hade stora problem med sömnen fram till sonen var 22 månader. Det som hjälpte oss allra bäst var att dela på nätterna. Jag sov första halvan (la mig tidigt) och maken sov andra halvan. Jag sov 22 - 02 typ och han 02-07. Helt rättvist blev det inte eftersom jag ammade till nio månader men det gjorde det möjligt för oss att få fyra timmars obruten sömn vardera (så obrutet det blir i en tvåa) och resten tupplurar, och då orkar man mer. Det funkar inte att den som jobbar ska få sova som han/hon vill alla nätter om man har så hackade nätter, då blir den sömndepriverade stackaren psykotisk till slut.
Samma rutiner och tider varje kväll, titta över dagsömnen så att sena passet inte ligger för nära kvällen, lagom svalt och mätt barn - annars är det bara att som förälder ta sig all sömn man kan, desperat, som en svältande jagar mat ungefär
Om ditt barn har landat rakt i separationsfasen med mycket oro på dagtid så skulle jag satsa på att tanka så mycket närhet som det går på dagen - bära bära bära - och ha barnet nära till hands även under natten.
Skämt åsido så har du helt rätt gällande närheten just nu - han sover mycket bättre när vi sover tätt tillsammans och när han har fått mycket närhet på dagen! Har fått plocka fram babybjörnen igen, men han är lite för tung för att min rygg ska palla. Tänkte köpa en mer "rygsäcksvariant" om han nu vill fortsätta bli buren ett par månader!