8-månaders som fortfarande sover skitdåligt. Pepp- & idétråd!
Va skönt att det finns fler! För ibland undrar jag om det bara är vi kvar som inte fått rätt på sovandet, ibland undrar jag tvärtom om ifall det bara är jag som är gnällig och hade fel förväntningar på vad det innebär att ha barn: att alla har det så här men att det bara är jag som gnäller.
Här märks seperationsfasen också av tydligt på natten, han har alltid vaknat varannan timme men tidigare för att äta. Nu har vi fått knas på maten på dagen och då är han inte så hungrig nattetid, men han vaknar fortfarande varannan timme för att kolla att jag är där?
Jag håller med vad ni säger om besvikelse/frustration - värsta nätterna är efter en "bra" natt, för då blir man så lack när allt är som vanligt igen. Och tidigare hade jag ett "bryt" efter varje månadsdag eftersom jag hela tiden tänkte "efter 5 månader vänder det", "efter 6 månader vänder det" osv osv.
Som sagt, inga förväntningar är nog et bästa och helt plötsligt en dag så har vi barn som sover! SÅ PIGGA VI KOMMER VARA DÅ!!!!!!!!! 
Här finns lite intressanta radioklipp som jag nämne tidigare i tråden (scrolla ner på sidan till klipparkiv...) med svar från barnpsykologer, tycker jag fått lite tröst i dessa!!
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3888
Från att ha vaknat en gång i timmen eller varannan timme i fem månader! Min kropp & knopp tackar allra ödmjukast för denna plötsliga sömn!