Hur det känns för oss styv-/bonusbarn

Intressant, det är lite liknande känslor man har som bonusförälder. Dvs att det är så skört! jag tror oxå att man som bonus tar MYCKET mer illa upp när/om bonusbarnet säger något elakt eller påpekar saker, för man har inte den självklara relationen. Jag tror att många pappor vill att den nya kvinnan ska ta ansvar för barnen och uppfostra, lite grann som att fortsätta där mamman slutade i deras relation till barnen. Men detta tär väldigt på barnens och tjejens relation.
Jag har själv fått kastat i ansiktet att -det är så mycket lättare för dej att säga till barnen för du är inte förälder osv menat att jag ska ta mer ansvar än föräldrarna då det är svårt för dem för de älskar sina barn!! jag har märkt att det blir negativt för oss. Missförstå mej inte nu-jag säger självfallet åt mina bonusar men det är skillnad i helvetet så att säga. Lillbonusen är det just nu väldigt komplext med, han är väldigt dissande och har varit elak i skolan. Då jag har sett till att han får mer utrymme med sin pappa och ägnat mej mer till store. Men den lille glider ju bara längre bort:(
Han gråter i sömnen och är väldigt "dissande" mot mej. Sambon och jag har nu förra v börjat dra en helt annan paralell, det kanske inte är pappan han behöver mer, det kanske är mej!!! Jag har ju dragit mej undan och våra kvällsmys stunder har ersatts med pappan och jag läser med den store ist. Och lillen är tydligen jätteledsen över detta det är därför han är så dissande. Ush vad fel det kan bli....man vet ju aldrig vad som är rätt!!

ius lexis

Äldre 25 May 14:30

#9

gullrumpa skrev 2011-05-12 09:53:11 följande:

Inte alls så jag känner för min bonusmamma! :) She's fab! Mina föräldrar separerade när jag var 2,5 år ungefär och hade en rätt dålig relation i ganska många år. Pappa träffade sin nuvarande fru när jag var 5 år och jag har alltid älskat henne! Det var snarare- i tonåren- min pappa jag tassade på tå för om jag nu gjorde det för någon.... Det enda som varit negativt har väl varit när jag började få mina småsyskon (jag har tre) när jag var 13 då jag kunde känna mig lite bortvald men det var ju inte på grund av att hon var bonus- så hade jag ju känt om det var mamma och pappa som fått tillsammans också.

Så min bonusmamma är och har alltid varit helt underbar, lucky me!

Du fattar inte vad det är skönt att höra att någon inte hatar sin bonusmamma.
Inte anser att hon är skyldig till pappans betéende.

ius lexis

Äldre 27 May 08:23

#14

Helle333 skrev 2011-05-27 06:30:02 följande:

Jag upplevde det tvärtom, min pappas numera exfru, såg jag som en tredje förälder och hade ingenting emot att hon gick in och tog på sig föräldrarollen. Däremot tyckte jag det var oerhört jobbigt när jag var yngre att hon så öppet verkligen prio ettade sina barn. När man är 8-9 år gammal är det inte helt lätt att förstå varför hennes barn fick julklappar för 3000kr/var medan mina och syrrans julklappar kostade 100kr ihop.

Så jag kan inte säga rakt av att styvföräldern inte ska axla föräldraoket för det finns de barn faktiskt vill det. Det är där problemet ligger, i att försöka ta reda på vad vill barnet? Vad vill jag som styvförälder? Vad vill bioföräldrarna? Mammas kille kom in i mitt liv mycket senare, mamma och pappa gick isär när jag var 7, de träffades inte förrän jag gick i nian, han har både axlat och inte axlat föräldransvar, han finns där när vi behöver honom och går undan om han märker att just nu är det bara mamma som gäller så han känner av från situation till situation. Har också fungerat bra. Jag ser honom som min fjärde förälder.
Nu har pappa skilt sig och träffat en ny tant. Jag misstänker att henne kommer jag inte att se som en förälder. Jag vet inte varför jag fick den känslan men det fick jag av henne när jag träffade henne. Hon är en sån som är ihop med min pappa men så mycket mer vet jag inte om hon kommer att bli. Det får framtiden visa. Jag vet inte om hon kommer axla ansvaret som styvförälder till vuxet barn, däremot köpte hon en present till vårat pyre som är på väg så något slags ansvar eller välvilja verkar hon ju ha iallafall mot mig och syrran. Ja vi får helt enkelt se vad framtiden har att dölja för oss när det kommer till henne.

Jag tror nog att din pappas nya inte kommer bli en "förälder" till dej med tanke på att du är en vuxen kvinna. Vilket betyder att du har lika mycket ansvar för eran relation som hon.

ius lexis

Äldre 27 May 14:06

#21

Tinnys skrev 2011-05-27 12:11:44 följande:

hoppas du har slutat att rätta barnen när de presenterar dig som sin mamma, min sambo gjorde så mot min dotter och hon kände det som om han skämdes över henne och inte ville vara hennes pappa.

Varför säger du till dem att du inte är deras mamma när de uppenbarligen ser dej som det, känns väldigt elakt.

Tycker det låter som om du är som ts styvmor men på ett annat sätt.
Hoppas psykologen hjälper dig att acceptera detta och inte behandlar barnen illa mer.

vad vidrigt skrivet!! Det är sådana som du som ser till att allt styvmammor gör ses som dåligt även underbara som sommarjordgubb. Hon gör ju allt för att det ska bli bra både för biomamman och barnen!! Även om hon verkar vara totalt osjälvisk så är det ändå aldrig nog! Helstörda människor det finns som alltid trycker ner bonusmammor.

Hur det känns för oss styv-/bonusbarn

INNEHÅLL