Rekomenderad åldersgräns för adoption kränkande

Precis. Det kan ju finnas anledningar till att man adopterar innan man är 42-43. Kanske för att man redan ngnstans i mitten av den processen öppnar man upp ögonen för andra sätt att bli förälder på. Att det finns andra precis lika BRA sätt att bli förälder på. Ex adoption. Är man i grund och botten öppen för adoption redan när man märker att man har "problem" att bli gravid tar man säkerligen också reda på vilka åldersgränser som finns mm. Tänker jag. Jag var ju ex ganska snabb med det själv. Visst är det en process att komma fram till att man vill ställa sig i adoptionskö, men det kan samtidigt vara ett ganska naturligt val. För mig var det så. Faktiskt har det aldrig varit ngt främmande val för mig.

Men då är det kränkande att man inte anses kunna vara en bra förälder innan man fyllt 25 också Allt inom adoption är i sådana fall kränkande. Du får inte ha för högt BMI, inga kroniska sjukdomar, inte ha sjukskrivningsperioder bakom dig, inte varit fälld för minsta lilla brott (även om det var lång tid sedan), inte gjort ditt eller datt. Mng saker är kränkande, men just detta med ålder.................varför är adoption alltid sistahandvalet? O varför kommer det sig att mng vill bara ha ett sn-barn om de inte hinner få ngt annat barn? Jag är 30 och valde Sn. Jag tycker det är ganska trist att man har inställningen att man har en rätt att få ett barn som inte har ngr "skavanker". Jag sitter nog här med mitt barn just pga att jag varit "openminded" redan från början, och det är jag stolt över

Som att det inte skulle vara jobbigt att bli mamma och pappa till en 7-åring Och mng som är runt 43-årsgränsen vill ofta ha "bebisar". Dessutom måste man ju bli godkänd för ett äldre barn, det ställer högre krav på de blivande adoptivföräldrarna,

Oj nu ser jag att jag egentligen skulle citera inlägget som Manchester citerat

Barnen måste man springa efter hela livet. Speciellt i tonåren