Forum Övrigt - Adoption
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Rekomenderad åldersgräns för adoption kränkande

    Lör 9 apr 2011 22:44 Läst 15947 gånger Totalt 34 svar
    Lör 9 apr 2011 22:44

    Hej! Jag är nyss fylda 43 år och  min sambo är snart 44 år. Vi är alltså, enligt socialstyrelsens rekomendationer, för gamla för att ansöka om adoption! Vi har försökt få barn i några år, närmare bestämt sedan jag var 39 år. Har under denna tid blivit gravid 4 gånger under en 2- årsperiod. Fått 3 missfall och  gjort en abort pga kromosomavikelse som inte var förrenat med liv. Klockan tickar och jag/vi börjar snegla på andra alternativ som exempelivs adoption (känner till att vägen till ditt är över-jävla-jobbig att ta sig igenom). Finner det oehört kränkande  att rekomenderad övre åldersgräns för adoption är 42 år, va fan! jag är ju fortfarande fertil...och vi lever längre i dag än för bara ett kvarts sekel sedan. Har man inte träffat sin man/kille tidigt i livet så är det kört om man inte är snabb i vändningarna, då jag menar att det är en process  dvs ytterligare ett steg att ta/komma fram till när man  provat allt .... I mitt fall  gäller dock endast den naturliga vägen och vi får  ingen annan hjälp då tester visar att det inte är något fel på oss...bortsett från ålder som säkert spellar roll för vår otur??!!

    Aha!!! alla beslutsfattare, se över denna åldersgräns på 42 !!!
    Non

  • Lör 9 apr 2011 22:48 #1

    Deras rekommendationer ja...men det betyder väl inte att ni absolut inte får adoptera eller? Fortsätt kämpa! Någon dag blir även ni föräldrar!
    Ge inte upp!

  • Lör 9 apr 2011 23:00 #2

    Att adoptera är ju ingen mänsklig rättighet och i valet mellan adoptivföräldrars och barnets bästa så har uttolkare av den svenska lagen (läs Regeringsrätten) bestämt att ansökan om medgivande skall ske före fyllda 43 år alt genomförd adoption vid 45 år .... Fertil kan man vara vid 43 eller en del även vid 50, men det innebär inte att det är barnets bästa att få så gamla föräldrar och på adoptivföräldrar ställs särskilda krav på ork och hälsa - under barnets hela uppväxt ....

    Även vid fyllda 43, 45 eller 50 har man rätt att bli utredd men måste förstås vara beredd på att förslaget, i enlighet med de riktlinjer utredaren har att följa, blir nej. Det händer att man trots det, efter inställelse i nämnden alt överklagande till högre instans, får sitt medgivande! 

  • Lör 9 apr 2011 23:09 #3

    ...nej kanske inte, men det känns ändå som ett slag i magen...försöker ju tänka bort ålder, då den (åldern
    ) inte hjälper mig ett dugg om jag ska tro på att nästa gång blir ok!Tack för uppmuntran Solig

  • Lör 9 apr 2011 23:26 #4
    non skrev 2011-04-09 23:09:32 följande:

    ...nej kanske inte, men det känns ändå som ett slag i magen...försöker ju tänka bort ålder, då den (åldern
    ) inte hjälper mig ett dugg om jag ska tro på att nästa gång blir ok!Tack för uppmuntran Solig


    Jo jag förstår det, men ge ändå inte upp. Fortsätt att försöka få ett biologiskt barn för du har ju ändå lyckats bli gravid 4 gånger. Självklart ska du/ni ju bara fortsätta att försöka om du orkar psykiskt. Jag kan tänka mig att det är jobbigt att ha varit gravid 4 gånger, men inte ha fått/kunnat behålla barnen.

    Fortsätta bara att försöka på alla sätt och vis...genom naturlig väg, adoption eller annat.

    Här kommer en konstig tanke...:
    Om ni nu inte skulle få adoptera och om ni inte kan få ett biologiskt barn(jag vet att du är fertil...men tänkte om du skulle få missfall igen)...har ni funderat något på att bli stödfamilj till något/några barn? Jag tänkte så ni ändå får bli föräldrar på ett sätt.
  • Sön 10 apr 2011 00:00 #5

    ...jo den tanken har jag tänkt nga gånger dvs att bli stödfamilj/fosterfamilj åt behövande barn. Kanske får byta jobb ....  då jag idag  arbetar med barn i behov särskilt stöd hela dagarna (särskolan). Är också kontaktperson  åt en tjej som behöver komma ut och göra kul saker på fritiden.  Men tanken är inte främmande för framtiden, med eller utan biologiskt/adoptivbarn, men  just  nu  går all energi fortfarande åt att reparera... gå vidare ...och försöka igen samt sneglar på allternativ försås  {#emotions_dlg.flower}

  • Sön 10 apr 2011 00:05 #6
    non skrev 2011-04-10 00:00:21 följande:
    ...jo den tanken har jag tänkt nga gånger dvs att bli stödfamilj/fosterfamilj åt behövande barn. Kanske får byta jobb ....  då jag idag  arbetar med barn i behov särskilt stöd hela dagarna (särskolan). Är också kontaktperson  åt en tjej som behöver komma ut och göra kul saker på fritiden.  Men tanken är inte främmande för framtiden, med eller utan biologiskt/adoptivbarn, men  just  nu  går all energi fortfarande åt att reparera... gå vidare ...och försöka igen samt sneglar på allternativ försås  {#emotions_dlg.flower}
    Ååå vad underbart! Jag har praktiserat i en särskola med barn som har downs syndrom och autism. De är så underbara! =)

    Då tycker jag att du ska fortsätta att lägga din energi på att reparera, gå vidare och försöka igen för om du inte reparerar så blir det svårt att gå vidare.
    Ta hand om dig själv först och främst och se till att du mår bra.
  • Sön 10 apr 2011 12:51 #7
    non skrev 2011-04-09 22:44:35 följande:
    Har man inte träffat sin man/kille tidigt i livet så är det kört om man inte är snabb i vändningarna, då jag menar att det är en process  dvs ytterligare ett steg att ta/komma fram till när man  provat allt ....
    Fast jag kan ju tycka att en sån inställning är kränkande i sig... Om vi nu ska snacka kränkande Att man bara skulle vilja adoptera efter att man provat "allt" annat? Usch
  • Sön 10 apr 2011 14:14 #8
    Ethi skrev 2011-04-10 12:51:46 följande:
    Fast jag kan ju tycka att en sån inställning är kränkande i sig... Om vi nu ska snacka kränkande Att man bara skulle vilja adoptera efter att man provat "allt" annat? Usch
    Precis. Det kan ju finnas anledningar till att man adopterar innan man är 42-43. Kanske för att man redan ngnstans i mitten av den processen öppnar man upp ögonen för andra sätt att bli förälder på. Att det finns andra precis lika BRA sätt att bli förälder på. Ex adoption. Är man i grund och botten öppen för adoption redan när man märker att man har "problem" att bli gravid tar man säkerligen också reda på vilka åldersgränser som finns mm. Tänker jag. Jag var ju ex ganska snabb med det själv. Visst är det en process att komma fram till att man vill ställa sig i adoptionskö, men det kan samtidigt vara ett ganska naturligt val. För mig var det så. Faktiskt har det aldrig varit ngt främmande val för mig.
  • Chimam­anda
    Visa endast
    Sön 10 apr 2011 15:09 #9

    Kan inte låta bli att tänka att det är lätt att säga att det är bra med åldersgränser, när man har tiden på sin sida och kanske redan sitter där och har sitt barn. För vem är det som egentligen kan avgöra att just 43, då är man för gammal att bli förälder? Många av adoptionsländerna ser ju ibland att man kan vara upp till 50-årsåldern när man adopterar.

    Nu tänker jag inte bara ur ett "ego"perspektiv. Även ur barnets perspektiv behöver det inte vara dåligt att få en mamma eller pappa som är 45 år gammal eller äldre. Det här med ålder och hälsa är individuellt. Med åldern kommer dessutom både livserfarenhet och ofta klokhet. Och det finns många lite äldre barn där föräldrar i 40-årsåldern är inom ett helt "naturligt" åldersspann.

    Vill bara markera att jag ser TS poäng. Jag tror att alla vet att det varken är en mänsklig rättighet att adoptera eller att få barn biologiskt.

  • Sön 10 apr 2011 17:58 #10

    Men då är det kränkande att man inte anses kunna vara en bra förälder innan man fyllt 25 också Allt inom adoption är i sådana fall kränkande. Du får inte ha för högt BMI, inga kroniska sjukdomar, inte ha sjukskrivningsperioder bakom dig, inte varit fälld för minsta lilla brott (även om det var lång tid sedan), inte gjort ditt eller datt. Mng saker är kränkande, men just detta med ålder.................varför är adoption alltid sistahandvalet? O varför kommer det sig att mng vill bara ha ett sn-barn om de inte hinner få ngt annat barn? Jag är 30 och valde Sn. Jag tycker det är ganska trist att man har inställningen att man har en rätt att få ett barn som inte har ngr "skavanker". Jag sitter nog här med mitt barn just pga att jag varit "openminded" redan från början, och det är jag stolt över

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll