Jag trivs inte hemma längre :-(

Har tre barn, 5, 3 och 9 månader gamla.
-Fastän mitt barn är rätt duktig på att plocka undan efter sig så ligger det leksaker/grejer/teckningar/osv överallt utspritt i hela huset!?
*Japp, barnen leker med föremål och då blir det så helt enkelt men jag brukar ordna lekar ibland.
Säger att "Nu plockar vi upp i vardagsrummet!" så gör vi det tillsammans och yngsta flickan får även säga färgerna på sakerna så det blir som en lek för henne, äldsta flickan gör det för veckopeng bl.a.
-JAg känner inte att jag får ha nga av mina grejer i fred, allt skall undersökas, kollas igenom, osv. Har jag ngt som är jätteviktigt att ha i fred så måste jag gömma det på en säker plats (det mesta hittas).
*Klart sådant är tråkigt, försök förklara för dina barn att du inte vill att de ska röra dem sakerna.
-Kan ni fixa med ngt eget projekt när barnet/-n är vakna? Typ baka, hänga tvätt, diska..
Ja absolut, de två äldsta kan vara med och baka och om de sitter framför tvn kan jag göra annat tex, om yngsta sover då förutsatt. Den yngsta kan jag ha i en sjal/på höften och göra saker när han är lugn.
-Måste ni hela tiden leka/uppmärksamma/svara på frågor/lyssna på ert barn?
*Nej, men jag är en stor del av deras liv och de är väldigt beroende av mig, jag umgås mycket med dom.
-Vem pratar mest vid middagen? Har ni lugna middagar? Kan ni föra ngt vuxensamtal er vuxna emellan alls?
Hm, alla pratar nog mycket, om saker vi planerar att göra, vad vi ska göra till helgen för roligt, om nya aktiviteter och kanske något knasigt som hänt på pappas jobb eller något som döttrarna vill berätta.
Våra middagar  är oftast lugna, men inga vuxensamtal vid middagen.
När våra barn gått och lagt sig (senast 19.30) så brukar vi ta en kvällsfika med te, bröd/frukt/fikabröd och då kan vi prata lite mer för oss själva, vuxensamtal.
-Om ni vuxna pratar vill ert barn omedelbart ha er uppmärksamhet?
Ja, dom vill gärna stå i centrum men vi får tid för varandra när barnen lagt sig, när barnen är vakna spenderar vi alla tid tillsammans.
-KÄnner ni harmoni i vardagen? Att ni kan andas?
Ja det gör jag, jag är ju däremot hemmamamma så jag kan planera och ta det hyfsat lugnt med barnen.

Har 5 barn mellan 1-7 år. Jag njuter dom flesta dagar. Det blir att plocka en del, men det hör ju till. Vi är noga med att säga att vi lyssnar på varann, och pratar en i taget. 5-åringen pratar konstant periodvis, men vi är fler som vill prata, och det påminner vi om. Att få syskon innebär en omställning, men dom flesta perioder går över som tur är. Jag hänger tvätt och lagar mat varje dag med alla omkring mig. Jag lagar i god tid för att undvika blodsockerfall. Barn är för det mesta härliga. Vi har aldrig ångrat att  vi producerade så många barn.

Går han på förskola? Kanske kan erbjuda dig att han får vara hemma med er någon vecka och ha pappan hemma med om det är möjligt. Jag har ju en liten 2 veckors och alla syskona har blivit väldigt tärande sedan lillen kom. Han har skrikit endel så det är ju lätt att förstå, men jobbigt... 8-åringen har svårt att ta mat själv, snart7-åringen är kroniskt arg, går knappt att tilltala. 4,5 åringen är den som tagit det bäst, men det var inte lika roligt att få en bebis som han trodde....
Vi engagerar honom i att välja kläder till lillen (gör de andra med ibland) De får "vakta" honom = sitta bredvid och prata när jag är på toa... 4,5 åringen går 15 timmar på förskola, vill han får han stanna hemma. Varje måndag åker vi till öppna förskolan så han kan leka, pyssla och fika.

Var på föreläsning igår om anknytning och det barn tycker är VIKTIGT är att göra saker tillsammans och att vara delaktiga och viktiga i de vuxnas liv. Känner själv att jag kan göra en hel del för detta utan att det behöver ta så mycket från mig. Nu har dessutom lillen varit lugn sedan igår

Jag bär honom i sjalen hela dagarna (eller pappan) och blir då friare att ta hand om syskon och hushållssysslor. (när han inte skriker... möjlig mjölkallergi..) Ett bra tips!

Lycka till! Med stor sannolikhet blir det bättre!

Jag tyckte det vände när dottern var 4,5-5 år. Då blev hon plötsligt lugnare, lättare att resonera med och fick fler "stillsamma" intressen så att hon kan roa sig själv ibland. Innan dess kände jag mig alltid helt slut när hon somnade på kvällen.

Shirin 85: går dina barn ngt på förskola el är ni alla hemma på heltid? Grodan 81: min stora son går på förskola men har nu varit hemma en hel del sedan lillebror föddes för 4 veckor sedan. Dock försöker vi uppmuntra att gå lite på dagis för att han inte skall tappa det där helt. Om din 4-åring får välja, skulle han ngnsin gå till dagis då? Pappan/min man har fått ledigt en del fr sitt jobb fram till påsk för att vi ska kunna vara hemma allihopa. Sen blir det 15-tim veckor. Intressant höra om dina barns reaktion, som ändå då är vana vid att ha syskon. När kan man tro det blir mer som vanligt igen?

Nej de är hemma hela tiden, ett av dem börjar på förskola nu i höst däremot så då kanske det blir lugnare hos mig. Du kanske känner detta för att du nyss fått ett till barn, att det blivit mycket mer med två?
Om din stora son börjar gå på förskolan oftare får du lite mer tid till dig själv och den nya bebisen kanske, eller om någon släkting passar honom någon dag så att du får andas ut om man säger så (speciellt om han är väldigt viljestark)
Hoppas du trivs hemma snart igen, det kanske blev lite för mycket men se till att göra något roligt på dagarna och gör saker som du mår bra av i viss mängd, så kommer du må bättre och trivas hemma igen

Vi har två barn, en kille som är 4 år (fyller på söndag) och en tjej som är 2,5 år.

Fastän mitt barn är rätt duktig på att plocka undan efter sig så ligger det leksaker/grejer/teckningar/osv överallt utspritt i hela huset!?
- JA, barnens grejer ligger överallt!!!

Jag känner inte att jag får ha nga av mina grejer i fred, allt skall undersökas, kollas igenom, osv. Har jag ngt som är jätteviktigt att ha i fred så måste jag gömma det på en säker plats (det mesta hittas).
- Jo det känner man igen. Vi har en egen byrå där vi har våra viktiga papper och ömtåliga saker. Vi har förklarat för barnen att det är mammas och pappas och de brukar faktiskt inte röra det som finns där. Men det gäller förstås att man lägger sina saker där, för om det ligger något framme så är det borta på nolltid!!

Kan ni fixa med ngt eget projekt när barnet/-n är vakna? Typ baka, hänga tvätt, diska..
- Ja, men oftast ska de vara med och det går för det mesta inte alls. Man får aktivera dem först med något annat och sedan tar man tag i det man själv ska göra!

Måste ni hela tiden leka/uppmärksamma/svara på frågor/lyssna på ert barn?
- Det är lite olika, det kan skilja från dag till dag. Ibland leker barnen jättebra tillsammans och ibland måste man vara lektant hela tiden.

Vem pratar mest vid middagen? Har ni lugna middagar? Kan ni föra ngt vuxensamtal er vuxna emellan alls?
- Oftast lugna middagar. Barnen tycker om mat, så det är sällan tjafs! Sonen brukar prata på ganska mycket, han är lite svår att få tyst på ibland. Vi vuxna kan prata ibland, men oftast så väntar vi med att prata tills barnen gått och lagt sig - lugnast så

Om ni vuxna pratar vill ert barn omedelbart ha er uppmärksamhet?
- Ja, det händer väl ganska ofta, men som ovan så brukar vi försöka prata när barnen sover!

Känner ni harmoni i vardagen? Att ni kan andas?
- Nja, det har tagit lång tid. Det är först nu som jag känner att jag har kontroll igen och kan njuta av tillvaron med barnen, jobb mm, men kan i svaga stunder tappa kontrollen och då blir det inte kul för någon. 

Shirin: nja jag har tyvärr känt så här väldigt länge.. Dock har vi fått mer bekymmer med att sonen inte vill gå till dagis nu sedan jag blev mammaledig. Det stressar mig såklart, att han inte mår bra - säger varje dag att han har ont i magen osv. Men misstrivsel har jag känt urlänge, även om jag inte känner så jämt. Vi har absolut väldigt bra dagar oxå! Däremot är jag lite orolig hur jag skall klara av det här nu med båda barnen, hämta, lämna, stora sonens välbefinnande, hans trots o utbrott, hur jag ska ha energi osv osv

Känner igen mig, det var en jätteomställning att försöka få in de nya rutinerna att lyckas komma iväg med en bebis och ett storasyskon som kanske inte vill/inte klär på sig utan hjälp osv. Dessutom alla hormoner i en själv som man har efter förlossningen och ev. sömnbrist. Det är mycket på en gång, förutom misstrivsel pga oreda och att man aldrig får tänka en tanke färdigt. För oss var det jätteviktigt att turas om att få sova, att sova varje möjlig stund på dagen, och att få egen tid ibland. Tack vare det tog vi oss igenom men det var ett tufft år. Storasyskontrots samtidigt orkar man nästan inte med...

När det gäller den andra biten med stök, att bli avbruten osv tror jag det är väldigt olika hur känslig man är för det. Jag är endabarn och uppvuxen mycket själv och tycker också väldigt mycket om lugn och ro och ordning. Jag har aldrig haft någon som stökat till förutom jag själv (min sambo för all del men han är också ordningsam). Då är det lätt att hamna i misstrivsel när det plötsligt är barn som stökar till massor och ökar ljudnivån med typ 1000 %. Man får väl försöka mötas halvvägs - försöka lära dem så gott det går att det är fler som vill prata och vänta på sin tur, lära dem att lägga teckningar etc på ETT ställe så de inte är överallt, och sen jobba med sig själv också så man kan acceptera en annan nivå än tidigare, för det går ju bara inte att ha det likadant som i livet utan barn.

Vi har en son som fylle fem i januari.

-Fastän mitt barn är rätt duktig på att plocka undan efter sig så ligger det leksaker/grejer/teckningar/osv överallt utspritt i hela huset!?

Jepp, det gör det här också. Framförallt teckningar och pappersflygplan, små legobitar och bilar. Vår son är också ganska duktig på att plocka undan, men det är klart att han missar lite. Jag brukar ta en runda om kvällen och samla ihop allt småkrafs i en låda och ställa in på hans rum.

-Jag känner inte att jag får ha nga av mina grejer i fred, allt skall undersökas, kollas igenom, osv. Har jag ngt som är jätteviktigt att ha i fred så måste jag gömma det på en säker plats (det mesta hittas).

Vi har en regel att vår son inte får leka i vårt sovrum. Han är jättevälkommen att mysa och ligga med oss i sängen, hålla oss sällskap när vi gör oss i ordning och sådär, men han får inte öppna lådor, vara där inne utan att fråga, ta ut saker därifrån eller in saker dit. Det är vårt rum och våra saker och efter något års tjat så förstår han det nu.

-Kan ni fixa med ngt eget projekt när barnet/-n är vakna? Typ baka, hänga tvätt, diska.

Ja, absolut. Jag diskar, lagar mat, tvättar, hänger tvätt och fixar här hemma medan sonen är vaken och hemma. Ibland får han hjälpa till men oftast sitter han i sitt rum.

-Måste ni hela tiden leka/uppmärksamma/svara på frågor/lyssna på ert barn?

Nej, han går ofta in på sitt rum och sitter och ritar eller pysslar och kommer ut när han vill visa något.

-Vem pratar mest vid middagen? Har ni lugna middagar? Kan ni föra ngt vuxensamtal er vuxna emellan alls?

Vi pratar alla ungefär lika mycket. Jag brukar min man och min son vad de gjort på jobbet och i skolan och så pratar vi om vår dag och sedan hamnar samtalet i något annat ämne. Om jag märker att jag och min man pratar för mycket så avbryter vi och frågar vår son något.

-Om ni vuxna pratar vill ert barn omedelbart ha er uppmärksamhet?

Ja, så är det ofta. Om vi är ute så kan han börja prata utan att vänta på en paus i samtalet och blir jättearg om vi inte svarar honom direkt.

-Känner ni harmoni i vardagen? Att ni kan andas?

Ja, absolut. Vissa dagar, framförallt när sonen är trött, är jobbiga, men vardagen i allmänhet är hamonisk.